Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cronhamn, Johan Peter - Cronhawen, Paul - Cronhielm - 1. Cronhielm, Polykarpus - 2. Cronhielm, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beskyddare. Genom Schartaus försorg anställd som
biträdande lärare i Lunds fattigskola, aflade han
inom ett år pedagogisk examen och erhöll vid
aderton års ålder anställning som skollärare i
Lunds stift. Under sin fyraåriga skoltid studerade
C. icke blott de ämnen, som tillhörde studentexamen,
utan lärde sig på egen hand klaver
och orgel, hvarvid han af prosten Schartau försågs
med musikalier. Vid den senares död 1825
kastade C. renseln på ryggen och begaf sig till
Stockholm för att vid Musikaliska akademien fortsätta
sina studier. Därunder utnämnd till organist
vid Carl Johans församling i Stockholm
1827–37, och efter att som kammarskrifvare i
tullverket 1829–50 i Uppsala aflagt student- och
kameralexamen 1832–33, utnämndes han 1860
till revisor i kammarrätten, hvilken befattning
han innehade till 1870.
Kallad till lärare vid
Musikaliska akademien i elementar- och körsång
1842 samt till ledamot 1843, erhöll han 1860
förordnande att tjänstgöra som akademiens sekreterare
och utnämndes till ordinarie innehafvare
af samma befattning 1870.
Åren 1840–43 var C. anförare för sångföreningen i Stockholm;
reste 1851 till London för att, enligt uppdrag,
taga kännedom om de vid världsexpositionen utställda
musikaliska instrumenten och besökte 1853
Tyskland för att inhämta kunskap om därvarande
musikläroverks organisation. Nitisk lärare, har
C. äfven i administrativ väg kraftigt bidragit till
den stora utveckling Musikaliska akademien och
dess läroverk uppnådde.
En af våra flitigaste
tonsättare och författare, har han utgifvit en
mängd musikverk, af hvilka här må nämnas
Praktisk lärobok för sång 1851, Musica
sacra 2 del. 1854–67, Sånglära för folkskolan,
1870, o. s. v.
Han har dessutom arrangerat
folkmelodier till Dybecks »Runa», utgifvit
flera häften sånger för skolorna, komponerat
åtskilliga manskörer och romanser, satt
guitarrackompanjemang till öfver tusen sångstycken,
redigerat sångsamlingen Sjung, arrangerat
sextio Bellmansmelodier för manskvartett samt
i Musikaliska akademiens handlingar författat en
mängd minnesteckningar öfver hädangångna ledamöter.
1871 utgaf han K. Musikaliska Akademien
1771–1871. Död d. 15 juni 1875.
Gift 1: 1835 med Amalia Charlotta Lommerin,
2: 1848 med Erika Margareta Törngren och 3:
1855 med Matilda Augusta Lönngren. Sonen
Fritiof August, född 1856 död 1897, bibliotekarie
vid Musikaliska akademien, utgaf fr. 1879
veckotidningen »Hvad Nytt från Stockholm?».
Cronhawen, Paul, sjöhjälte, Född i Karlskrona
d. 23 aug. 1687. Föräldrar: vinskänken
Jakob Unbehaven och Margareta Henriksdotter
Bülow.
C. började sin bana som matros
och tjänstgjorde någon tid först på ett franskt
och sedan på att engelskt kapareskepp. Återkommen
till Sverige 1709, befordrades han snart
till löjtnant vid flottan och ådagalade vid alla
tillfällen det oförvägnaste mod. Utnämnd 1713
till kapten och följande året till fregattchef, utförde
han flera bragder som karaktärisera hans
utomordentliga djärfhet. I en liten slup, med
endast tolf mans besättning, borttog han 1715 i
preussiska härens åsyn och under Stettins kanoner
ett fartyg, bestyckadt med sex kanoner, och
slogs med sju fartyg i fyra timmar utanför Usedom
mot nitton danska skepp samt dref dem
på flykten. Han utnämndes 1715 till kommendör,
adlades 1727, då han antag namnet Cronhawen,
och befordrades 1741 till schoutbynacht.
Det synes väl, som en man, hvilken visat så
mycken mandom och duglighet, icke gärna bort
kunna anklagas för försummelse i tjänsten, men
icke desto mindre ställdes han till åtal och dömdes,
genom utslag af ständernas kommission, till förlust
af sex månaders lön, för det han under
ryska kriget 1741–43 icke noggrant skulle ha
efterkommit befälhafvande generalen Lewenhaupts
befallningar. Af den allmänna meningen frikändes
dock C. Död i Karlskrona d. 30 jan. 1746.
Gift 1: med Charlotta Granskog och 2: med
Anna Kratz.
Cronhielm, svensk adlig ätt, som härstammar
från Casper Crumbügel, hvilken 1640 kom från
Meissen för att blifva kock hos drottning Kristina.
Stamfaderns son, Polykarpus, född 1629
död 1698 som landshöfding i Västerås, adlades
1675, hvarvid han antog namnet Cronhielm, och
erhöll 1691 friherrlig värdighet (se nedan). Hans
söner Gustaf och Salomon (se nedan) blefvo grefvar;
den förre, stamfader för ätten C. till Flosta,
1712 och den senare, stamfader för ätten C. till
Hakunge, 1719.
1. Cronhielm, Polykarpus, landshöfding. Född
i Meissen 1629 och son till förenämnda
Casper Crumbügel.
C. antogs till drottningens kammartjänare,
befordrades vidare
till husgerådsmästare och 1670
till assessor i kammarrevisionen.
Här ådagalade han en utmärkt
ämbetsmannaskicklighet, hvarför
han 1675 adlades, då han antog namnet Cronhielm.
Kammarråd 1688, utnämndes han två år därefter
till landshöfding i Skaraborgs län och flyttades
1693 i samma befattning till Västerås, där han
afled d. 14 april 1698. Han upphöjdes 1691 i friherrligt
stånd och efterlämnade vid sin död en ansenlig
förmögenhet.
Gift med Hebbla Standorph.
2. Cronhielm, Gustaf, riksråd. Född i Stockholm
d. 18 juli 1664, den föregåendes
son.
1686 anställdes han i kansliet och utnämndes
till kammarherre hos den sexårige
prins Carl (sedermera Carl
XII) samt studerade under tiden
lagfarenhet och tjänstgjorde i
riksarkivet. Ett utdrag ur svenska
diplomaters brefväxling, hvilket han verkställt,
vann i så hög grad Carl XI:s bifall, att konungen
belönade författaren med en gåfva af tusen
riksdaler och gjorde honom från endast uppvaktande
till lärare för kronprinsen.
1698, dagen efter faderns död, utnämndes C. till hans efterträdare
såsom landshöfding i Västerås. Utsedd
till landtmarskalk under frih. Clercks sjuklighet
vid riksdagen 1710, befullmäktigades han af
konungen s. å. till hofkanslär, k. råd och ordförande
i lagkommissionen. Dessa brådstörtande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
