Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Edlund, Erik - Eek, Johan Fredrik - Eggers, Jakob von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för revision af stadgar rörande rikets allmänna
elementarläroverk; 1872–77 ledamot af kommittén
för ordnandet af den tekniska undervisningen
i landet; 1870 ledamot i styrelsen för
teknologiska institutet och ordförande i samma
styrelse 1871 till sin död; 1869 ordförande i
kommissionen för granskning af de till elementarläroverkens
tjänst utgifna läroböcker i matematik
och naturvetenskap; 1872 fullmäktig för
Stockholms stad i andra kammaren vid samma
års riksdag. Ledamot af 1877 års kommitté
för afgifvandet af förslag till stadgar för mått
och vikt efter metriska systemet.
Död på Ekudden vid Vaxholm d. 19 aug. 1888. Ogift.
Hedersledamot af landtbruksakademien, ledamot
af Vetenskapssocieteten i Uppsala, Vetenskapssällskapet
i Köpenhamn, korresponderande
ledamot af Vetenskapsakademien i Petersburg och
Vetenskapssocieteten i Göttingen m. fl.
Listan på E:s arbeten upptager 105 större och mindre
skrifter. »Han ägde framförallt den glödande
kärlek för sitt kall, den lefvande öfvertygelsen
om dess storhet och värde,som förmå forskaren,
att åt arbeten, hvilka för den oinvigde synas så
föga lockande, och hvilkas resultat skymta så
fjärran och osäkra, ägna hela sin kraft och däri
nedlägga hela sin själ. Han ägde därjämte den
outtröttliga flit, den sega ihärdighet, utan hvilken
äfven den snillrikaste icke kan åstadkomma något
af djupare betydelse inom vetenskapen. Han
ägde ock i rikt mått den skapande fantasi, hvilken
för den store vetenskapsmannen är lika nödvändig
som för skalden och konstnären.»
E:s verksamhet är till större delen ägnad åt studiet
af elektriciteten. Han fäste först uppmärksamheten
vid sig genom en undersökning han 1848
utförde i Leipzig och som han beskrifvit i arbetet
Om de induktionsströmmar, som uppkomma vid
öppnandet och slutandet af en galvanisk kedja.
De experiment han redogjort för i skrifterna
Om de vid fasta kroppars volymförändring
uppkommande värmefenomener och
Qvantitativ bestämning af värmefenomener som uppkomma
vid metallers volymförändring samt
Undersökning om galvaniska induktionsströmmars värmeutveckling
etc. äro synnerligen viktiga. E. sysselsatte
sig härefter med undersökningar rörande
en ny elektromotorisk kraft, som han upptäckt i
den galvaniska ljusbågen och i den elektriska
gnistan. E:s uppfattning häraf har nu gjort sig
nästan allmänt gällande.
1870 började E. ett
nytt slags undersökningar och blef skapare af en
ny teori för de elektriska fenomenen, den elektriska
eterteorien – fullständigt framställd i
Théorie des phénomènes électriques, 1875.
E. söker visa, att de elektriska företeelserna kunna
förklaras genom förtätningar och förtunningar
samt genom translatoriska rörelser i ett enda
fint elastiskt medium, etern, där ljuset och värmet
fortplanta sig som vågrörelser. Men hans
teori är redan en öfvervunnen ståndpunkt oaktadt
allt å densamma utveckladt skarpsinne.
E. har äfven frambragt betydande arbeten i värmeläran
och meteorologien, och det var han som 1856
inlämnade till Vetenskapsakademien ett förslag
om meteorologiska observationers anställande i
Sverige, hvarpå 1858 upprättades ett nät af dylika
observationsanstalter, som stodo under hans ledning
till 1872, då meteorologiska centralanstalten
inrättades. Under denna tid utgåfvos 13 band
Meteorologiska iakttagelser i Sverige, och E.
sammanfattade de förnämsta resultaten i Bidrag
till kännedomen om Sveriges klimat.
Likaledes har han spridt nytt ljus öfver isbildningen
i hafvet.
Gudfruktig och välgörande var den store vetenskapsmannen
med den krökta ryggraden - följden af en sjukdom i yngre år -
och ständigt svaga hälsan en heder för sitt land.
Eek, Johan Fredrik, krigare. E., en af de finska hjältar,
hvilkas minne genom Runebergs sånger blifvit för alltid hugfästadt,
föddes den 16 juni 1758 i Raumo i Finland.
Föräldrar: t. f. borgmästaren Johan Eek och Anna Sofia Jerlström.
E. antogs vid sexton års ålder till korpral vid Lifregementet.
1776 befordrad till fänrik vid Björneborgarna,
hade E. avancerat till kapten,
när kriget med Ryssland utbröt 1788.
Han utmärkte sig här vid flere tillfällen,
men i synnerhet i striderna vid Fredrikshamn och Porassalmi
samt under det vådliga återtåget till Järvis.
1804 utnämnd till andre major, deltog han 1807 i pommerska
kriget och anförde en fältbataljon af
Björneborgs regemente i striden vid Kniperfront
och belägringen af Stralsund. Följande året inbröto
ryssarna i Finland, och E. fick ännu en
gång mäta sig med fienden inom sitt eget lands
gränser. Af de många blodiga strider finnarna
i detta krig utkämpade, deltog E. i öfver tio,
bland annat de afgörande drabbningarna vid
Siikajoki, Lappo och Juutas, och utnämndes till
öfverstelöjtnant. Men han hade nu den smärtan
att se sitt boställe uppbrändt, sin bror mördad
och sin utplundrade hustru och barn blott
med möda kunna rädda sig undan till Sverige.
Efter fredsslutet förflyttades han till Helsinge
regemente, hvarifrån han 1810 transporterades
som bataljonschef till södra skåningarna, 1813
till samma befattning vid upplänningarna och
några veckor därefter som öfverste och chef till
Jämtlands regemente, från hvilket han i följd af
iråkadt obestånd likväl snart måste taga afsked.
Han försjönk därefter i allt större och större
fattigdom, och nöden gick slutligen så långt, att
E., som segrat i så många strider, som i mången
dust vågat lif och blod för fäderneslandet och
på sitt bröst med välförtjänt beröm bar svenska
krigarens förnämsta äretecken, måste, berättar
ryktet, för att uppehålla sitt lif en tid arbeta
som vedhuggare i hufvudstaden.
Död d. 3 jan. 1820.
Hans anteckningar Kongl. Björneborgs regementes händelser
under 1808–09 års fälttåg förvaras i k. biblioteket i Stockholm.
Gift 1781 med friherrinnan Sofia Kristina von Düben.
Eggers, Jakob von, krigare.
Född i Dorpat d. 14 dec. 1704.
Föräldrar: borgaren Jakob Eggers och Sofia Margareta Krüger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
