- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:285

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Ekeblad, Klas, d.y. - Ekelund, Jakob - Ekendal, Jonas (Jon) Herman - Ekerman, Petrus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fann E. lämpligt att förekomma sin afsättning
genom en frivillig afskedsansökan. Han drog sig
nu undan till sitt landtgods i Västergötland, där
han i lugn ägnade sig åt studier och sin landthushållning.
De förändrade förhållanden, som
redan vid följande riksdagen inträdde, kallade
honom 1769 åter till rådsbordet. Han hörsammade
kallelsen, mera för att i hvad på honom berodde
gagna sitt fädernesland, än af entusiasm för då
rådande system. Tvärtom bidade han fäderneslandets
räddning ur detsamma af Gustaf III:s lysande
gåfvor, men hann ej upplefva den statshvälfning,
hvarigenom detta skedde. Ett häftigt
sjukdomsfall utsläckte nämligen på själfva ämbetsrummet
hans lif d. 9 okt. 1771. Serafimerriddare
1748; öfverste-marskalk 1751; kansler för Åbo
universitet 1762 och för universitetet i Uppsala
1770; ledamot af Vetenskapsakademien med flera
lärda samfund.

I frihetstidens historia framstår
E. väl ej som en statsman af första ordningen,
men var enligt C. G. Malmströms omdöme
»säkerligen af alla riksråden den, som
genom arbetslust, duglighet och ringa äregirighet
bäst passade att vara andra mannen i en styrelse».
Han framstår som en ren och ädel karaktär,
hvars redbara vilja, oegennytta och fosterlandskärlek
voro äfven inför hans samtid städse höjda
öfver allt tvifvel, huru än partier och strömningar
växlade.

Gift 1741 med grefvinnan Eva de la
Gardie
, dotter af riksrådet M. J. de la Gandie
(se sid. 233).

Hans enda son Klas Julius E.,
f. 1742 d. 1808, landshöfding i Skaraborgs län,
m. m. förde enligt tidens sed omständliga dagböcker,
hvilka gifvit stoff till såväl en skiss
»En gustaviansk ädlings lefnadshistoria» af O.
Levertin i hans arbete: »Från Gustaf III:s dagar»
som en mera omfattande skildring af Nils Erdmann
i: »Svensk rococo».


Ekelund, Jakob, historisk författare, pedagog.
Född på komministerbostället
Kråkedal i Valla socken på Tjörn
i Bohuslän d. 17 dec. 1790.
Föräldrar: komministern Johannes
Ekelund
och Anna Maria
Blixt
.

Under vistandet vid Göteborgs gymnasium utmärkte
sig E. genom ovanliga själsgåfvor,
men ådagalade redan då den likgiltighet för sitt
yttre skick, som följde honom under lifvet.
Student i Lund 1811, promoverades han tre år
därefter till filosofie doktor och blef teologie
kandidat i Uppsala 1818. Prästvigd s. å., utnämndes
han 1821 till ord. kollega vid Klara
skola i Stockholm, från hvilken post han 1835
tog afsked. Död i Stockholm d. 6 dec. 1840.

Få af Sveriges historiska författare hafva
vunnit den popularitet som E. Hans läroböcker,
hvilka utmärka sig för en lätt och underhållande
stil, hafva utgått i ständigt nya upplagor och
varit antagna vid de flesta svenska läroverk.
De hufvudsakligaste af dem äro: Försök till
lärobok i gamla historien för lärdomsscholor

1826, Försök till lärobok i medeltidens historia
1828, Försök till lärobok i fäderneslandets historia
1829–31, Försök till lärobok i nya
allmänna historien
1833–38, Fäderneslandets
historia i sammandrag för begynnare
1832,
m. fl. Utom de historiska arbetena har E. utgifvit
åtskilliga öfversättningar af Walter Scotts
och Irvings romaner samt af Sakontala, ett
indiskt dramatiskt poem, med en inledning om
hinduernas mytologi; författat Bergsflickan på
Oroust, bohusländsk folksaga
1831, flera biografier
i Svenskt Pantheon
m. m.

Gift 1826 med Sophie Engberg.


Ekendal, Jonas (Jon) Herman, präst, skriftställare.
Född i Mosjö socken,
Örebro län, d. 13 oktober 1809.
Föräldrar: komministern i Mosås
församling af Nerike Jonas
Ekendal
och Beata Elisabet
Söderström
.

1832 vigdes E. till präst och anställdes till
tjänstgöring på stiftet, men begaf
sig redan 1834 till Lund, där han 1838 promoverades
till filosofie doktor. Två år senare erhöll
han plats såsom kollega vid Örebro läroverk
och förordnades 1842 till seminariiföreståndare
i Strengnäs och 1843 till skolkollega
i Örebro. Åren 1849–50 och 1852–53 företog
han med statsanslag resor i Sverige, Danmark,
Tyskland och Schweiz för att inhämta
kännedom om dessa länders folkbildningsanstalter
och utgaf en beskrifning öfver dessa resor (3 del.
1852–55). E., som 1848–53 utgaf Tidskrift
för folkskolelärare och folkskolebildningens
vänner
, hade förut i tidningar och tidskrifter
framträdt som teologisk och pedagogisk skriftställare
samt äfven utgifvit några mindre arbeten
i samma ämnen, såsom: Doktor A. Tholucks
predikosätt etc.
1840, Bref från Ferdinand till
Fredrika om undervisning och uppfostran
1841,
Bidrag till läseriets historia i Sverige etc. 1849,
Den nya folkskolan i Sverige 1851–52 m. m.
År 1856 utnämndes han till kyrkoherde i Flo
regala pastorat af Skara stift, där han som själasörjare
verkade till sin död d. 17 mars 1862.

Gift 1853 med Anna la Roche från Basel.


Ekerman, Petrus, lärd. Född i Vadstena 1697.
Föräldrar: d. v. rektorn, sedermera
kyrkoherden i Eneby och
Kisa, Paul Nilsson Ekerman
och Maria Löfgren.

Vid Uppsala universitet, där E. 1722
vann den filosofiska graden, anställdes
han 1727 som docent i
filosofi och utnämndes till filosofie
adjunkt året därefter. Förordnad till akademisekreterare
1729, undfick han 1737 fullmakt
som eloqu. et poes. professor, i hvilken befattning
han verkade till 1779, då han tog tjänstledighet.
Han dog d. 1 okt. 1783.

E. ägde en ovanligt omfattande beläsenhet, som han
sökte göra fruktbärande genom bearbetningar i
den då vanliga katederlitteraturen. I detta hänseende
ådagalade han en flit, som gränsar till
det otroliga. Antalet af hans egenhändigt författade
och utgifna akademiska dissertationer
uppgår till ej mindre än 615, det största antal
någon svensk universitetslärare efterlämnat.

Gift 1730 med Anna Törner, dotter till prof.
Törner i Uppsala.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/a0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free