- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:298

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Enander, Samuel - Enberg, Lars Magnus - Enbom, Peter Ulrik - Eneman, Mikael

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

pfalzgrefvarna på Stegeborg, och på deras förord
gingo sedan hans befordringar raskare.

1647 antogs han af drottning Kristina till hofpredikant
och förordnades året därpå till superintendent
vid svenska armén i Tyskland. Efter Westfaliska
freden förflyttades han till superintendent i
Kalmar och utnämndes 1655 till biskop i Linköping.
I denna egenskap var han prästeståndets
talman vid riksdagen i Stockholm 1660, då
han visade sig som en nitisk försvarare af hertig
Adolf Johans sak, vid öfverläggningarna om
dennes uteslutande ur regeringen, samt vid riksdagen
1664, då han som ordförande vid undersökningen
om biskoparna Terseri och Johannes
Matthiæ villomeningar i väsentlig mån bidrog till
den förres fällande. Död d. 17 dec. 1670.

Gift 1: 1637 med Margareta Jönsdotter, dotter till
en af hans företrädare, biskop Jonas Petri, och
2: 1663 med Brita Nilsdotter, dotter till superintendenten
i Kalmar, Nikolaus Aechilli.

Han adlades 1658 med namnet Gyllenadler, men skref
sig alltid med sitt gamla namn.


Enberg, Lars Magnus, pedagogisk och filosofisk
skriftställare. Född i Millesviks
socken i Värmland d. 3 november
1787. Föräldrar: hemmansägaren
och nämndemannen Lars
Enberg
och Märta Månsdotter.

Utrustad med grundliga och
mångsidiga kunskaper, ägnade E.
sig, sedan han i Uppsala 1809
vunnit den akademiska lagerkransen, åt lärarekallet
och anställdes till en början 1812 vid
universitetet såsom docent i praktisk filosofi.
Efter tre år lämnade han denna befattning och
ingick som adjunkt vid Stockholms katedralskola,
vid hvilket läroverk han 1820 befordrades
till konrektor. Följande året utbytte han denna
läroanstalt mot hufvudstadens gymnasium, där
han blef lektor i filosofi, och äfven detta
läroverks rektor. I sin ungdom omhuldad med
ett nästan faderligt skydd af Nils von Rosenstein,
väcktes hos E. hågen för vittra studier.
Efter att i Uppsala ha vunnit bifall och uppmärksamhet
för ett Tal öfver freden i Kiel,
uppträdde han bland de täflande i Svenska akademien
och eröfrade kort efter hvartannat tre
särskilda gånger akademiens stora pris, nämligen
1814 för Äreminne öfver riksrådet och fältmarskalken
grefve Johan Banér
, 1815 för en
Afhandling om sambandet emellan en rätt
smak och en rätt förståndsodling
och 1817 för
Äreminne öfver K. rådet och fältmarskalken
grefve Magnus Stenbock
. Dessa vältalighetsprof
beredde honom sedan den plats, som hans
vän och gynnare von Rosenstein vid sitt frånfälle
1824 i den vittra areopagen lämnat ledig. Såsom
ledamot i Svenska akademien, blef han en af
samfundets arbetande medlemmar i detta ords
egentliga bemärkelse. Hvad han som sådan verkat,
därom lämna akademiens språklära och hans
värdefulla bidrag till förarbetena till hennes ordbok
intyg. Såsom lärare gagnade han ej blott
det läroverk, vid hvilket han var fäst utan
den svenska elementarbildningen i allmänhet
genom flera goda läroböcker. Han har sålunda
utgifvit Försök till lärobok i psykologien 1824,
Moralfilosofiens elementer 1830, Försök till en
populär framställning af den allmänna teoretiska
filosofiens grundläror
, 1848, och Lärobok
i logiken
1862.

E. var verksam i den af regeringen
1825 tillsatta skolkommittén, fick 1829
professors titel och afgick 1843 som emeritus
från lärarekallet.

Död d. 20 nov. 1865.

Gift 1822 med Ulrika Karolina Bruce.


Enbom, Peter Ulrik, olycklig skald. Född
den 14 aug. 1759 i Stockholm,
där fadern var postvaktmästare,
ägnade han sig åt studier och
blef student i Uppsala 1778.

E. vann inför sin samtid en ryktbarhet
som öfverhöljde hans namn
med litterär vanfrejd och stängde
för honom nästan all möjlighet
till borgerlig existens. Han började 1782 i
»Stockholmsposten» publicera sina dikter, hvilka
då voro, som den s. k. goda smaken fordrade. I
Stockholm stiftade han sedan 1786 med flera andra
några dagar efter Svenska akademiens invigning
»Vitterhetssamhället Ära och frihet». 1787 blef
han lärare i Stridsbergska skolan. Af hans s. k.
prosadikter i »Stockholmsposten» syntes, att han
började sluta sig till en ny riktning, och särskildt
af den dikt, hvarmed han, blind beundrare
af Thorild, uppträdde 1792 som täflande i Svenska
akademien: Medborgeligt skaldeförsök öfver
ett odödeligt namn, författadt i obunden stil
.
Han hade härtill bifogat en skrift, hvari han
vädjade till akademiens opartiskhet. 1793 publicerade
han denna dikt jämte noter, riktade mot
folkens förtryckare, hvari franska revolutionens
anda är märkbar. 1794 utgaf han i öfversättning
Salomon Gessners idiller och en samling Kärleks- och
religionssånger
. 1795 gaf E. anledning
till en stor polemik i »Stockholmsposten»
och »Extraposten», hvarunder han blef utsatt för
parodier och smädelser. Samtidigt uppträdde
Leopold med den bekanta visan »Pehr Enebom,
Pehr Enebom!
» som, skrifven till en bekant melodi,
snart skrålades på alla torg och gator och
i grund tillintetgjorde E:s litterära rykte, och
då han till sist icke fick försvara sig i nämnda
tidningar, utgaf han ett s. k. Bihang till Extraposten.

E. utgaf 1796 dramen Fabriksflickan
och 1796–1806 Skaldestycken i strödda ämnen.
Ett par af sångerna i den af E. 1793 utgifna
upplagan af »Lidners nyare arbeten» äro
af E. själf, hvilken onekligen hade verklig poetisk
begåfning. Han försjönk i armod, själfförakt
och elände och skulle säkert dukat under,
om ej samma hand som beredt hans missöde utsträckts
till hans räddning. Till Leopolds heder
må nämnas, att han med den varmaste och
oegennyttigaste välvilja sedermera sörjde för E.s
utkomst och till och med sökte skaffa förläggare
till en del af hans skrifter, för att bereda deras
upphofsman någon tillfredsställelse och glädje.

E. lär dött omkring 1810.


Eneman, Mikael, orientalist, resebeskrifvare.
Född i Enköping d. 1 febr. 1676. Föräldrar: rådmannen
Olof Eneman och Anna Vingia.

Under sin vistelse vid Uppsala universitet ägnade sig E.
under den lärde O. Rudbecks handledning åt studiet
af den österländska litteraturen och promoverades

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/a0298.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free