Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eneroth, Per Olof Emanuel - Engelbrecht-Hwasser, Anna Maria Elisabeth - Engelhart, Johan Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han ett par år skött sina studier i öfverensstämmelse
med det vedertagna examensväsendet,
bröt han på en gång med metoden och begynte
ett själfständigt arbets- och studielif, hvarunder
han med förkärlek fäste sig vid Roms och Greklands
store författare. Under denna tid vann
han 1846 Svenska akademiens pris för ett episkt
skaldestycke Hake Sjökonung. Efter aflagd fil.
kandidatexamen 1849 fortsatte han ännu en tid
sina studier, men nödgades för sin vacklande
hälsa afbryta dem och 1852 företaga en resa till
södra Frankrike, Spanien och Brasilien. Hemkommen
följande året, beslöt han att inslå på
en ny bana i helt och hållet praktisk riktning,
och valde härtill trädgårdsodlingen. Han ingick
därför såsom trädgårdselev och arbetade 1853–55
vid åtskilliga större trädgårdsanläggningar inom
landet samt promoverades under tiden, 1854, till
filosofie doktor.
1855 företog han en resa till
norra Tyskland för att öka sina insikter i växtodling
och parkkonst samt började vid sin återkomst
mottaga uppdrag i den senare konstgenren.
1856 kallad till lärare vid svenska trädgårdsföreningens
elevskola och till sekreterare i samma
förenings styrelse, anträdde han med statsanslag
följande året en studieresa till England och
Skottland och utnämndes 1858 till föreståndare
för föreningens trädgårds- och elevskola i Stockholm.
Under de följande åren företog han nya
resor, dels inom landet, dels till Tyskland, Holland,
Belgien, Danmark och Norge, hufvudsakligen
för hortikultur- och pomologiska studier,
men äfven för att inhämta kännedom om dessa
länders folkskoleväsende, i hvilka ämnen han utgifvit
förtjänstfulla arbeten, såsom: Trädgårdsodling
och naturförsköningskonst 1857–63,
Trädgårdsbok för allmogen 1857, Om Sveriges
fruktträdsodling etc. 1862, Om skolträdgårdar
och seminarieträdgårdar 1864, Handbok i svensk
pomologi 2 del. 1864–66, Om folkskolan i
Sverige, 4 häften 1863–69, Om skolfester 1868
m. fl. E. har dessutom utgifvit: Litteratur och
konst 1860–76, Holland, några drag till en
kulturbild 1860, Israel Hwasser och Anders
Retzius, en minnesskrift 1860, redigerat Svenska
trädgårdsföreningens årsskrift 1857–61,
författat texten till planschverket Herregårdar
och slott uti Södermanland 1864–69 samt
skrifvit en mängd artiklar och uppsatser i olika
tidningar och tidskrifter, hvaribland åtskilliga rörande
kvinnans sociala och fosterländska verksamhet,
hvarför E. med sin liberala anläggning
var varmt intresserad. Han tog 1863 afsked
från sina befattningar.
Led. af Landtbruksakademien
och Vet. och Vitt.-samhället. Död
d. 21 maj 1881.
Ogift.
Engelbrecht-Hwasser, Anna Maria Elisabeth
(Anna-Lisa), skådespelerska. Född
i Solna, Stockholms län, d. 16
aug. 1861. Föräldrar: k. teaterns
sekreterare och ombudsman hofkamreraren
Daniel Hwasser och
den berömda skådespelerskan
Ebba Charlotta Elisa Jacobsson
(se nedan).
Fröken Hwasser debuterade 1879 å Dramatiska teatern som
Dora i Sardous komedi med detta namn, hade
1879–81 anställning vid k. teatern och 1880–86
vid Nya teatern i Stockholm. Hon ingick 1881
äktenskap med skådespelaren William Edmund
Isidor Engelbrecht (f. d. 13 april 1855 i Stockholm).
Fru Hw. uppträdde efter 1886 jämte
sin make i olika orter, bl. a. i Stockholm och
Helsingfors, hvarjämte hon gifvit lektioner i
välläsning och dramatisk framställningskonst.
Bland hennes roller märkas Jungfrun of Orléans,
Maria Stuart, Emilia Galotti, Margareta
i »Faust», Ophelia i »Hamlet», Valborg i
»Axel och Valborg», fru Inger i »Fru Inger till
Östråt», Lona Hessel i »Samhällets pelare»,
Thusnelda i »Fäktaren från Ravenna», Arria i
»Arria och Messalina», Svea i »Hur man gör godt»,
Florizel i »Ett besök», hertiginnan i »Sällskap
där man har tråkigt». Fru H., som är i besittning
af en god diktion, har förlänat många
af sina sceniska skapelser individuell karaktär, och
det är att beklaga, att hon kommit att öfverge
scenen.
Engelhart, Johan Henrik, läkare. Född i
Göteborg d. 17 oktober 1759.
Föräldrar: stadskirurgen Carl
Diedrik Engelhart och Anna
Justina Kitz.
Ett hedrande intyg om den grundliga bildning,
af hvilken E. var i besittning
redan då han vid sjutton års
ålder inskrefs till student i Lund,
är, att han två år därefter, 1778 promoverades
till filosofie doktor och efter ytterligare tvenne
år, således endast tjuguett år gammal, äfven erhöll
den medicinska doktorsgraden. Kort därefter
anträdde han en studieresa till England,
Frankrike, Holland, Tyskland och Danmark,
som varade i sex år och under hvilken han
trädde i förbindelse med flera den tidens vetenskapsmän
och grundlade det vetenskapliga anseende,
han sedan ägde äfven i utlandet. Redan
före utresan förordnad till docent i kemi i Lund,
befordrades han under sin bortovaro till medicine
adjunkt och anatomie prosektor. Efter sin hemkomst
utnämndes han 1787 till lektor i medicin
och anatomi vid Göteborgs gymnasium, men
återbördades till universitetet i Lund redan följande
året, då han där intog lärostolen i praktisk
medicin. På denna plats verkade han med oförtrutet
nit i tjugufem år och förvärfvade sig genom
sin öfverlägsna förmåga och ovanliga kunskaper
namn och anseende såsom en af universitetets mest
utmärkta lärare. Omtanken för en talrik familj
och kanske behofvet af en lugnare verkningskrets
vid mera framskriden ålder stadgade hans beslut
att utbyta sin akademiska befattning mot en anställning
i kyrkans tjänst. Prästvigd 1815, sökte
och erhöll han 1816 Fellingsbro pastorat i Västmanland,
dit han flyttade i maj 1818. Redan
1793 hade E. erhållit titel af k. förste lifmedikus,
1816 utnämndes han till hedersledamot af
Sundhetskollegium, blef prost 1819 och 1829
jubeldoktor. Han afled efter flera års sjuklighet
d. 24 oktober 1832.
E. stod inom sin vetenskap
på höjden af sin tids bildning, ja hade i
vissa fall öfverskridit densamma. Han var den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
