- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:301

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelhart, Johan Henrik - Engeström och von Engeström - 1. Engeström, Johan - 2. Engeström, Jakob von - 3. Engeström, Gustaf von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

egentlige befrämjaren af den s. k. prästmedicinen,
en förening af de medicinska och teologiska
studierna, som under en kort tid ansågs bli af
stort gagn.

Gift 1787 med Harriet Erskine.


Engeström och von Engeström, vidt utgrenad
släkt, härstammande från Åke Jönsson, som vid
början af 1600-talet var klockare i Engelholm.
Barnen af hans son, Jonas Åkeson, kronofogde
i Oxie härad, antogo namnet Engeström och
barnen till en af dennes söner, biskop Johan E.
(se nedan) adlades 1751, hvarpå sönerna följande
år introducerades med namnet von Engeström.
En gren upphöjdes 1809 i friherrligt och 1813 i
grefligt stånd (se nedan). Såväl de oadliga som
adliga grenarna af släkten fortlefva. Den grefliga
är bosatt i preussiska Polen och bär namnet
Benzelstierna von Engeström.


1. Engeström, Johan, biskop, orientalist. Född
i Lilla Slågarp i Skåne d. 21
nov. 1699. Föräldrar: kronofogden
Jonas Åkeson och Maria
Sauer
.

År 1715 hade E. blifvit student i Lund, men med
afseende på den osäkerhet, som
vid den tiden rådde i Skåne, då
man hvarje stund fruktade ett
fientligt anfall från Danmark, uppehöll han sig
en längre tid på landsbygden och återvände
först till Lund 1720. Här fortsatte han med
ifver sina studier i de orientaliska språken och
promoverades till filosofie doktor 1723. Först
sex år därefter erhöll han en fast plats vid universitetet,
såsom adjunkt i filosofiska fakulteten
och utnämndes till professor i österländska och
grekiska språk 1732. Tio år senare eller 1742
utbytte han denna lärostol mot andra teologiska
professuren, förenad med Uppåkra och Flackarp
till prebende, och befordrades året därpå till
förste teologie professor och domprost.

1746 promoverades han af H. Benzelius till teol. doktor
och utnämndes två år senare till hans efterträdare
såsom prokansler och biskop i Lunds
stift. Död d. 16 maj 1777.

E. utgaf en mängd
filologiska disputationer, bland hvilka Grammatica
hebræa biblica
1731–33 är den mest bekanta,
men knappast höjde sig öfver sin samtids
auktoritetsbundna uppfattning, liksom han
i egenskap af prokansler lydigt följde minsta
vink af kanslern Palmstierna, hvars politiska
åsikter han delade. Som biskop bevistade han
riksdagarna 1751, 1755–56 och 1760–62, utan
att dock spela någon mera framstående politisk
roll.

Gift 1735 med Margareta Benzelstierna,
dotter af ärkebiskop Jacob Benzelius (se sid. 70).


2. Engeström, Jakob von, ämbetsman, politiker.
Född i Lund d. 1 nov.
1735: den föreg. son. Efter afslutade
universitetsstudier i sin
födelsestad inskrefs E. 1755 vid
kanslikollegii expedition, erhöll
sin första ordinarie befordran i
statens tjänst 1762 som k. sekreterare,
och blef 1766 presidentsekreterare
i kanslikollegium. Med fäderneärfd
sympati för Hattpartiet slöt han sig till dess leder
och hugnades af partivännerna med sekreterareplatsen
i sekreta utskottet vid 1769–70 års riksdag.
Utnämnd till kansliråd 1776, tjänstgjorde
han 1783–84 och icke utan utmärkelse som t.
f. landshöfding i Uppsala län, utan att dock vid
efterföljande ledighet erhålla fullmakt å sysslan.

Måhända bör detta ses i samband med den
omständigheten, att han politiskt var illa anskrifven
hos Gustaf III. Ehuru E. med sin tillbakadragna
naturell ingalunda framträdt som egentlig
partiman, hade dock konungen sig väl bekant, att
E. delade sin yngre broder, Johans, politiska
åsikter, allrahelst den adliga oppositionen flera
gånger visat honom sitt förtroende genom val
till bankofullmäktig m. m. Vid 1789 års riksdag
framträder han än mer i förgrunden efter
häktningen af oppositionens ledare och talade
bl. a. mot säkerhetsakten. Vid den korta riksdagen
i Gefle 1792 var han medlem af hemliga
utskottet.

Då han var känd att underhålla
nära förbindelse med den gamle konspiratören
Pechlin och ryktet dessutom vetat berätta, att
han uppgjort förslag till en ny regeringsform,
var hans häktning efter Gustaf III:s död ganska
förklarlig. Genom Liljehorns bekännelse blef
ock klart, att, äfven om han ej tagit aktiv del
i mordplanen, han dock varit medveten om densamma
och hofrätten dömde E. till lifstids fängelse
samt förlust af adelskap. Hertigen-regenten
mildrade dock straffet till tjänstens förlust och
tre års fästning å Vaxholm. Han flyttades dock
redan 1792 till Uppsala och fick frihet att besöka
sin egendom Kipplingeberg. Död i Uppsala
d. 14 nov. 1802.

E. hade ärft sin mödernesläkt,
Benzeliernas, smak för vittra sysselsättningar
och var en af de första, som efter Vitterhetsakademiens
återupplifvande 1786 kallades till
dess ledamot. Dess handlingar innehålla ock af
honom åtskilliga historiska och antikvariska uppsatser,
bl. a. ett tal om Framfarna åldrars
vittre landsmän
. E., som 1792 äfven invaldes
i Vetenskapsakademien, har efterlämnat betydliga
samlingar i numismatik, historia, genealogi m. m.,
hvilka sedemera införlifvats med k. biblioteket.

Gift 1776 med Beata Sofia Benzelstierna.


3. Engeström, Gustaf von, vetenskapsman.
Född i Lund d. 1 aug. 1738; den föregåendes bror.

Inskrifven 1756 till auskultant i bergskollegium,
handleddes han i sina fortsatta studier i
bergsvetenskapen af mineralogerna Brandt, Scheffer
och Cronstedt och antogs 1758 till elev hos direktören
Swab vid Edelfors guldverk. Sex år därefter
utnämnd till proberare på bergskollegii stat,
företog han en vetenskaplig resa till England,
Holland och Preussen och befordrades efter sin
hemkomst 1768 till mynt-gardien.

1774 utnämndes han till assessor i bergskollegium och
1781 till bergsråd. Senare delen af sin lefnad
tillbragte han, sedan han 1794 tagit afsked ur
statens tjänst, på sitt fideikommiss Vrå i Uppland
och afled i Uppsala den 12 aug. 1813.

»Han var varm för sin vetenskap och nitisk att
befrämja den både såsom ämbetsman och upplyst
författare.»

Led. af Vet.-akad. E. utgaf
1781-84 första delen af ett större arbete, <i>Laboratorium
chemicum: Om guld och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:00:30 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/a0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free