Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Ericsson, John - 3. Ericsson, John Filip - 4. Ericson, Carl Vilhelm - Ericsson, Johan Edvard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
högtidligheter ombord å amerikanska pansarkryssaren
Baltimore och bragtes på detta sätt till
Sverige för att i enlighet med E:s önskan jordas
där. Fartyget anlände d. 16 september 1890 till
Stockholm, där stora hedersbetygelser vederfors
den aflidnes minne, hvarpå stoftet på järnväg
fördes till Värmland. D. 30 sept. 1895 invigdes
å en kulle på Filipstads nya kyrkogård E:s grafkapell.
1893 aftäcktes i Newyork en staty öfver
E. hvarvid på redden 35 stora örlogsfartyg af
olika nationaliteter defilerade till E:s ära. I
Sveriges finnas statyer öfver E. i Göteborg, af
Fallstedt, och i Stockholm, af Börjeson. 1893
lät Vet.-akad. prägla en medalj öfver E.
Gift 1836 med Amelia Byam.
3. Ericson, John Filip, militär, politiker,
landshöfding. Född å Åker vid
Trollhättan d. 2 maj 1834; den
föregåendes brorson och son af
E. 1.
Efter att ha genomgått
Karlbergs krigsskola, utnämndes
E. 1854 till underlöjtnant vid
Västgöta regemente, där han
1858 utnämndes till löjtnant och
1866 till kapten. Redan 1870 tog han emellertid
afsked ur krigstjänsten.
Långt dessförinnan
hade han börjat taga verksam del i det kommunala
lifvet och valdes efter representationsreformens
genomförande 1866 till representant i Andra
kammaren för Flundre, Väne och Bjärke domsaga
af Älfsborgs län, i hvilken egenskap han
fungerade till och med 1875 års riksdag. Han
kom här att intaga en bemärkt plats som en af
landtmannapartiets ledare och var vid 1872–75
års riksdagar medlem af det viktiga statsutskottet.
I åtskilliga frågor prononcerade E. ganska radikala
åsikter och uttalade sig bl. a. för rösträtt
pr capita vid kommunala val.
Ägare under lång följd af år af egendomen Nygård, nära
Vänersborg, fortfor E. att vara verksam i hemortens
angelägenheter och fungerade bl. a.
1870–83 som ordförande i Älfsborgs läns norra
hushållningssällskap. 1882 gjorde han sitt återinträde
i det politiska lifvet, denna gång som
ledamot för Älfsborgs län af Första kammaren,
som han tillhörde till och med 1886 års riksdag
och där han helt naturligt kom att tillhöra den
fraktion, som understödde hans gamle forne
vapenbroders Arvid Posses politik, i all synnerhet
som han under dennes regering 1883 utnämndes
till landshöfding i Jämtlands län. Från
1886 ägnade han sig ock uteslutande åt dess angelägenheter,
om man undantager majriksdagen
1887, då han som frihandlarnas kandidat intog
sin plats i Andra kammaren som ombud för
Östersund–Hudiksvall.
E., som äfven tagits
i anspråk för åtskilliga kommittéer och 1888
blef led. af Landtbruksakademien, afled i Östersund
den 25 sept. 1895.
Gift 1859 med Ida Katarina Vilhelmina Koch.
4. Ericson, Carl Vilhelm, militär, riksdagsman.
Född å Åker d. 28 sept. 1840; den föregåendes
broder.
Liksom sina äldre bröder
ägnade sig E. åt den militära banan och utnämndes
1858 till underlöjtnant vid Västgöta regemente.
För att på allvar studera krigets konst,
deltog E. med ett zuavregemente
i kriget i Mejico 1863–64 och
ådagalade vid flera tillfällen stor
tapperhet. Han har sedermera
gradvis avancerat vid sitt regemente
(med undantag af, att han
1879–81 var major och bataljonschef
för Gottlands nationalbeväring),
tills han 1887 utnämndes till öfverste
och chef för detsamma. 1893 hugnad med generalmajors
titel, utnämndes han 1896 till chef för
tredje arméfördelningen. 1902 tog E. afsked
från militärtjänsten och blef kassadirektör vid
Skånes enskilda banks Stockholmskontor.
Under en lång följd af år ägare af Rånnum nära
Vänersborg efterträdde E. 1875 sin broder som
led. af Andra kammaren för Flundre, Väne och
Bjärke domsaga, i hvilken egenskap han fungerade
t. o. m. 1878. Han har sedermera vid urtima riksdagen
1892 och riksdagen 1893 representerat Mariestad–Skara–Sköfde
samt f. o. m. 1900 års
riksdag Mariestad–Sköfde–Falköping i samma
kammare. I denna egenskap har han ägnat
största uppmärksamheten åt militära frågor, men
äfven med intresse deltagit i diskussionen af
andra spörsmål. Ehuru frihandlare och bestämd
vän af utsträckt rösträtt, har han anslutit sig till
landtmannapartiet. E., som 1881 blef led. af
Krigsv.-akad., har äfven varit ledamot af åtskilliga
kommittéer, bl. a. den af Posseska regeringen
tillsatta landtförsvarskommittén i början af 1880-talet.
Gift 1870 med Ebba Emilia Margareta
Nyblæeus, dotter af öfverste G. Nyblæus (se
nedan).
Ericsson, Johan Edvard, medaljgravör. Född
d. 23 juli 1836 i Göteborg, där
fadern var tobaksarbetare. Fattigdomen
i föräldrahemmet tvang
honom att så tidigt som möjligt
själf söka förtjäna sitt bröd, och
den utväg, som härvid låg närmast
till hands, var att liksom
fadern bli tobaksarbetare. Under
de sju år han var upptagen af detta brödyrke,
inskränkte sig hans undervisning till slöjdskolans
ritkurser, därvid han ådagalade så lofvande anlag,
att några konstvänner i Göteborg togo sig an
den fattige arbetaren och beredde honom medel
att fortsätta sina studier i Stockholm. Medan
han här, under professor Molins ledning, öfvade
sig i modellering, framträdde allt tydligare hans
naturliga kallelse för medaljgravörkonsten. Ett
offentligt understöd, som han erhöll 1860, satte
honom i tillfälle att i två år studera skulpturen
i Köpenhamn under Jerichau och medaljgravyren
under Conradsens ledning.
1863 fick han
konstakademiens resestipendium som han fick
behålla i fem år, under hvilka han besökte
Tyskland och Paris, där han åtnjöt undervisning
af Tasset, samt slutligen Rom. Återkommen till
fäderneslandet 1869, invaldes han till ledamot af
konstakademien och utnämndes till hofmedaljör.
En smygande sjukdom, som länge tärt på hans
krafter, lade honom omsider på sjukbädden och
utsläckte hans lif den 5 juli 1871.
Af hans efterlämnade konstalster må bland skulpturer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
