- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:320

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Biography and Genealogy, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Fahlcrantz, Carl Johan - 2. Fahlcrantz, Axel Magnus - 3. Fahlcrantz, Kristian Erik - Fahlman, Louise Johanna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

honom en poetisk tanke att framställa i konstnärlig
omklädnad. Han sträfvade först och främst
att söka öfverflytta till åskådaren den sinnesstämning,
i hvilken naturen försatt honom själf.
Han idealiserar sin natur med ledning af sin
poetiska tanke. Hans fantasi fyller Stockholms
Djurgård eller hjorthagen vid Gripsholm med
bruna klippor, djupa klyftor, betande oxar, väldiga,
bruna träd, som ställt sig alldeles där de
borde stå för att fylla en plats i taflan. Med
romantikens förkärlek skildrar han skymningen
eller solnedgången, älskar han morgon- och
aftondager. Relativt sällan lyser förmiddagens
nyktra solljus öfver hans landskap – och förmiddagssolen
gör rätt i att undvika dem, ty
hon skulle belysa hvad skymningen eller aftonljuset nu
gör sitt bästa att dölja – bristen på
natursanning i detaljerna.»


2. Fahlcrantz, Axel Magnus, ornamentsbildhuggare.
Född i Stora Tuna i
Dalarna 1780; den föregåendes
bror.

I Stockholm, dit F. anlände
under senare hälften af
1790-talet, upptogs han till elev
af ornamentsbildhuggaren Ljung
och utbildade under denne sina
anlag för bildhuggarekonsten.
Hans arbeten, som under en lång lefnad blefvo
ganska talrika, mångenstädes i landet,
särdeles i våra kyrkor, och vittna om ett verkligt
mästerskap. F. invaldes till medlem af
Fria konsternas akademi och erhöll titel af k.
hofbildhuggare och professor. Under de sista
åren af sin lefnad uppträdde han som novellförfattare,
i hvilken egenskap han ända till sin
död lyckades bibehålla sin anonymitet under
pseudonymen »Extraordinarien A–r». Några
af hans noveller återfinnas i hans år 1851 utgifna
Humoristiska Berättelser och för öfrigt
som följetong i tidningarna Dagligt Allehanda,
Aftonposten och Svenska Tidningen. Död i
Stockholm d. 7 oktober 1854.

Gift 1: 1804 med Hedvig Eleonore Sparrman; 2: 1830 med
Katarina Charlotta Lindström.


3. Fahlcrantz, Kristian Erik, skald, teolog.
Född i Stora Tuna i Dalarna d.
30 augusti 1790; de föregåendes
bror.

I Uppsala, där F. blef
student 1804, ägnade han sig
företrädesvis åt den österländska
litteraturen och kallades, efter
att 1815 hafva vunnit den filosofiska
graden, till docent i arabiska
1821. Teologie kandidat 1828, prästvigdes
han s. å. och utnämndes det följande
till Kalseniansk professor samt kyrkoherde i
Hagby och Ramsta. Tio år senare uppförd i
andra förslagsrummet till biskopsämbetet i
Västerås, blef han vid utnämningen förbigången
af Gust. Nibelius. Men vid dennes död ånyo
uppsatt på dylikt förslag, utnämndes han till
styresman öfver Västerås stift 1849. Under åren
1835–37 gjorde han vidsträckta utländska resor
och företog ännu 1856 en ny utflykt. Anteckningarna
från dessa resor utgöra en intressant
del af hans under de sista lefnadsåren af honom
själf utgifna Samlade skrifter. Det förnämsta
häri består för öfrigt af hans två stora skaldeverk
Noachs ark och Ansgarius. Det förstnämnda,
i tvenne »våningar», af hvilka den
första utkom 1825, är egentligen en satir, framkallad
af skaldens förtrytelse öfver de missbildningar,
han tyckte sig finna i samtidens vittra
och politiska riktning. Svårfattligt redan för
den tid, som vid dess första framträdande intogs
af öfverraskning och beundran öfver den snillrika
skapelsen, tarfvar det numera särskilda
kommentarier, för att, med sina lärda utflygter
på den österländska litteraturens område och
fina anspelningar på förhållandena för dagen,
kunna riktigt fattas och njutas. Det innehåller
det oaktadt glänsande blixtar af lyrisk inspiration,
oförlikneliga drag af humor, gnistrande kvickheter
och bitande satir, hvilka förtjänster, om
de än ofta nog åter förlora sig i ett på ytan
lekande raljeri eller ett romantiskt dunkel, likväl
röja en skaldegåfva af mer än vanlig art.
Hans andra stora skaldeverk, »Ansgarius», är
ett religiöst poem – eller närmare uttryckt ett
lyriskt epos – i fjorton sånger, af hvilka de
första utkommo 1835. Med många vackra delar
är detta stycke mindre lyckadt. Den äfven i
de minsta detaljer iakttagna historiska noggrannheten
påminner, oaktadt den omväxlande versbyggnaden,
för mycket om en rimmad krönika,
och den deklamatoriska, nästan dogmatiska framställningen
blir tröttande för läsaren. Till F:s
vittra alster höra vidare flera Festsånger, i allmänhet
utmärkta för en högstämd och kraftfull
form, Minnesrunor och Tillfällighetsdikter.
Såsom vetenskapsman, teolog och litterär kritiker
intager F. ett framstående rum, ehuru äfven
här det polemiska elementet är utmärkande för
hans författareskap. Bevis härpå lämna, förutom
en mängd tidningsartiklar, stridsskriften: C. J.
L. Almqvist såsom författare i allmänhet och
såsom teolog i synnerhet skärskådad
1845–46
samt Rom förr och nu, i hvilket senare arbete
han med skärpa uppträder mot jesuitismens
och den katolska kyrkans propaganda inom den
protestantiska världen.

Till sina politiska
tänkesätt strängt konservativ, var F. i sitt enskilda
lif fryntlig, hjärtlig och vänfast. I kretsen
af närmare vänner lät han ofta sitt skämtsamma
lynne fritt spela och F:s infall och ordlekar äro
snart sagdt rikskunniga.

1830 utnämndes F.
till teologie doktor och inkallades 1842 till en
af de aderton i Svenska akademien; hedersled.
af Vitt.-, hist.- o. ant.-akad. Död d. 6 aug. 1866.
Gift 1847 med Aurora Vilhelmina Valerius,
dotter af skalden J. D. Valerius (se nedan).

Hans äldste son, Carl Johan F., f. i Uppsala d.
12 juli 1849 och fil. doktor 1872, grundlade
1877 bokförläggarefirman Fahlcrantz & komp.,
som med vår litteratur införlifvat
en mängd förtjänstfulla arbeten.


Fahlman, Louise Johanna,
skådespelerska. Född den 30 juni
1856 å Svartvik, Njurunda socken,
Medelpad. Föräldrar: skeppsbyggmästaren
S. G. Jensen och
Juliana Hansen.

Vid 19 års

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 19:44:47 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/a0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free