Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Falkenberg, Melker - 3. Falkenberg, Henrik - 4. Falkenberg, Gabriel - 5. Falkenberg, Melker - Falkenberg, Dietrich von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han vid konungens död 1632 tjänt sig upp till
generalkommissarie i Neder-Sachsen. Följande
året förordnad till kammarpresident öfver Mainz,
Worms och Franken, skickades han 1635 i några
viktiga ärenden till kurfurstarna af Sachsen och
Brandenburg samt till hertigarna af Pommern
och Mecklenburg. Blef 1637 landshöfding öfver
norra och södra Finland, där han genom ett godtyckligt
och hårdhändt uppträdande uppväckte
stort missnöje, 1646 underståthållare i Stockholm
och slutligen 1648 krigsråd. Död i Stockholm d. 3
febr. 1651.
Gift 1634 med Elisabet von Löben.
4. Falkenberg, Gabriel, k. råd. Född d. 5
juni 1646; den föregåendes
bror.
Gabriel F. anställdes
först vid hofvet som kammarherre
och utnämndes 1678 till
landshöfding i Nyköpings län.
1687 upphöjd i friherrligt och
1693 i grefligt stånd, då han
skref sig grefve till Sandemar
och friherre till Odensviholm, förordnades han
sistnämnda år till k. råd och president i Åbo
hofrätt, hvarifrån han 1703 förflyttades till Svea
hofrätt. Han blef 1703 Åbo universitetskansler.
Kunskapsrik, verksam och fosterlandsvän,
framstår F. som ämbetsman i detta ords vackra
och sanna bemärkelse. Det universitet, för hvilket
han var styresman, sökte han på allt sätt
gagna och hedra och visade sig vid mer än ett
tillfälle såsom en vetenskapernas upplyste vän
och gynnare.
Död ogift i Stockholm den 30
maj 1714, slöt han själf sin grefliga ätt.
5. Falkenberg, Melker, riksråd. Född d. 7
juni 1722; sonsons son af F. 2.
Föräldrar: öfversten Henrik
Falkenberg och grefvinnan Ulrika
Bonde.
Arftagare till
en ansenlig förmögenhet, hade
F. erhållit en i alla afseenden
sorgfällig och lärd uppfostran.
Under sin vistelse i Uppsala åtnjöt
han professor Ihres enskilda handledning.
Redan 1740 hade han blifvit inskrifven i konungens
kansli och var under sin vistelse utrikes ett
år anställd vid svenska beskickningen i Paris,
under C. F. Scheffer. Efter sin återkomst till
fäderneslandet utnämnd till e. o. protokollssekreterare
1748, blef han 1758 lagman i Västerbotten
och Ångermanland och flyttades därifrån
1765 till samma befattning i Värmland.
F. tog en liflig del i sin tids politiska lif och slöt
sig till Hattpartiet. Redan 1751 var han medlem
af sekreta utskottet, hvilket han sedermera
oafbrutet tillhörde till och med 1765–66 års
riksdag. Vid den sistnämnda en af de få målsmännen
för sitt parti, sökte han förgäfves hejda
de våldsamma åtgärderna i myntväsendet. Vid
följande riksdag 1769 satt han i bankodeputationen
samt kämpade för högre kurs och större
sedelstock, än majoriteten af hans parti önskade.
Måhända var det denna hans benägenhet att gå
sina egna vägar, som vid Mössornas seger våren
1772 beredde F., ensam bland sina partivänner,
plats bland rikets råd, i hvilken egenskap han
efter revolutionen bibehölls af Gustaf III. Han
utnämndes nu äfven till rikskansliråd, hvilken
post han beklädde till 1783, och president i
lagkommissionen. Nyss förut utnämnd till kansler
vid Lunds universitet, utöfvade han denna befattning
till 1789, då han nedlade den tillika
med sina öfriga ämbeten.
»Han var,» säger
en hans loftalare, »den siste af sin tids purpurprydde
män i Sverige, som talte och skref Roms
språk med nästan lika lätthet som sitt eget.»
Af Gustaf III 1773 upphöjd till friherre, blef
han 1778 grefve och utnämndes tre år därefter
till riddare af Serafimerorden. Död d. 21 mars
1795. Ledamot af Vetenskapsakademien.
Gift 1761 med friherrinnan Hedvig Eleonora Wachtmeister.
Från F. härstammar den nu lefvande
grefliga ätten Falkenberg till Bålby.
Falkenberg, Dietrich von, krigare. Tillhörandne
den tyska adliga ätten von
F. till Herstelle och Blankenau
vid Weser. Född i senare hälften
af 1580-talet i Herstelle. Son
till fogden Christoph i Blankenau.
F., som först var i hessisk tjänst
som hofjunkare hos landtgrefve
Moritz, skickades 1615 till Sverige
för att vinna större skicklighet. Han kom i
gunst hos Gustaf Adolf, blef dennes hofmarskalk
och sändes 1630 som kommendant till Magdeburg,
som snart belägrades af Pappenheim. F.
gjorde allt för att sätta staden i försvarstillstånd,
men led brist på folk och penningar. 1631 kom
Tilly utanför staden och inneslöt den från andra
sidan. Invånarna ville kapitulera, men F. ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
