Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fehman, Thomas - Fehr, Fredrik August - 1. Fehrman, Daniel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sökt svärta hans undersåtar, bland andra en viss
namngifven landshöfding, till bevis hvarpå han
upptog och uppläste ett bref från Görtz. Denne
bad då F. läsa vidare, och då detta icke kunde
undvikas befanns att Görtz föreslagit F. själf
till den felaktige landshöfdingens efterträdare.
F:s sista verksamhet såsom offentlig åklagare
var vid riksdagen 1726, i målet mot riksrådet
grefve M. Vellingk, som genom ständernas kommission
dömdes att mista lif, ära och gods, men
benådades med lifstids fängelse. I riksdagsförhandlingarna
deltog F. med mycken ifver, alltid
såsom anhängare till det hessiska partiet. Kort
efter Görtz’ aflifvande träffades F. af ett slaganfall,
af hvilket han sedan bar följderna så
länge han lefde. Död på Gräfsnäs sätesgård i
Älfsborgs län d. 26 febr 1733.
Gift 1722 med Katarina Tham.
Fehr, Fredrik August, teolog. Född i Stockholm
d. 25 april 1849. Föräldrar:
kammarrådet Carl August
Fehr och Hilda Lovisa Kristina
Hildebrand.
Student i Uppsala 1868, förvärfvade F.
sig redan 1872 den filosofiska
doktorsgraden och utnämndes s. å.
till docent i hebreiska språket
vid därvarande universitet. Efter följande år
aflagd dimissionsexamen, prästvigdes F., tjänstgjorde
i Storkyrkoförsamlingen och vikarierade
vid Stockholms gymnasium. 1874–75 fortsatte
han sina orientaliska och teologiska studier i
Leipzig och påverkades redan då af den teologiska
riktning, hvars förkämpe han sedan
blef. Efter hemkomsten från Tyskland tillbragte
F. som rektor vid en flickskola,
Stockholms nations förste kurator och en tid
studentkårens vice ordförande ännu några år i
Uppsala. 1879 öfverflyttade han till Stockholm
som vik. lektor vid dess gymnasium och valdes
s. å. till komminister i Maria församling. Han
förvärfvade sig här snart så stort rykte som framstående
predikant, att han, efter att ha afböjt flera
kyrkoherdekallelser, i januari 1884 vid ej fyllda 35
års ålder utnämndes till kyrkoherde i Stockholms
Storkyrkoförsamling, hvarmed som bekant är
förenad befattningen som pastor primarius och
præses i Stockholms konsistorium. Året förut
hade han aflagt teologie kandidatexamen.
Högt uppburen af sina församlingsbor och särskildt
skattad för sitt intresse för folkskolan, har
dock F. knutit största uppmärksamheten vid sitt
namn som förkämpe i vårt land för den från
Tyskland hämtade teologiska riktning, som efter
sin upphofsman nämnts Ritschlianismen. Denna
lära bryter med den gammalprotestantiska uppfattningen
om bibelböckerna som kristendomens
norm och sätter i stället Jesu egen lära sådan
den föreligger i de granskade historiska urkunderna,
hvilkas gudomliga inspiration icke erkännes
enligt gammalt föreställningssätt, men
väl däremot den gudomliga andens verkan genom
ordet, hvarhelst en inspirerad talare och skriftställare
framträder för Guds rike. För spridandet
af dessa åsikter utgaf F. från 1891 öfver ett
30-tal skrifter under den gemensamma titeln: I
religiösa och kyrkliga frågor. Mera systematiskt
framställde han sin religiösa ståndpunkt 1894 i:
Undervisning i kristendomen, i anslutning till
Luthers lilla katekes. Den moderna bibelkritiken
hade i F. en verksam och hängifven anhängare,
och den af honom 1887–89 utgifna Familjebibeln,
hvilken på många håll gaf anledning till mycken
uppståndelse, ansågs ock som uttryck för dessa
tendenser.
Under sådana omständigheter var
det lätt förklarligt, att F:s namn blef ett stridsnamn,
lika uppburet bland hans beundrare som
föremål för hat och ovilja från den mera konservativa
teologiska riktningen, och vid en disputationsakt
i Uppsala 1892 möttes F. af åhörarnas stampningar
i stället för de teologiska motskälen.
Öppen och oförskräckt gick F. äfven vid 1888
och 1893 års kyrkomöten i elden för sina åsikter,
särskildt nitälskande för inskränkning i katekesutanläsningen
och lättadt utträde ur statskyrkan
för personer som ej omfatta dess läror. För det
förra önskningsmålet hade han äfven varit verksam
som ledamot 1888–90 i öfverstyrelsen för Stockholms
stads folkskolor, från hvilket uppdrag han
afgick, sedan k. m:t förkastat styrelsens förslag i
dylik riktning. Förutom ofvannämnda arbeten har
F. gjort sig förtjänt om den teologiska litteraturen
genom öfversättning af Max Müllers och Farrars
arbeten.
Säkerligen hade en än mera lysande
framtid varit F. förbehållen, om ej en hastig död
träffat honom å hans landställe Eknäs i Södertörn
d. 14 maj 1895. Den allmänna sorgen och
bestörtningen ådagalades bl. a. genom en sällspordt
talrik anslutning till hans begrafning från
skilda lager af samhället.
Gift 1879 med Annie Martina Gibson.
1. Fehrman, Daniel, medaljgravör. Född d.
12 jan. 1710 i Stockholm. Föräldrar:
färgaren Daniel Fehrman
och Anna Katarina Meijer.
F. erhöll till lärare i graveringskonsten
den berömde Hedlinger
och följde denne utmärkte
gravör 1735 till Ryssland, där
han stannade till midten af 1737.
Sedan han en längre tid förestått sin lärares plats
vid myntet, blef han under en ny resa, som Hedlinger
företog, dennes efterträdare på sådant sätt,
att Hedlinger som 1745 lämnade Sverige för att
bosätta sig i Schweiz, med konungens och kammarkollegii
bifall afstod sin befattning och en del
af sin lön åt den afhållne eleven. 1760 sökte
och erhöll F. en extra medaljörslön, utan att Hedlinger
därpå blef lidande, och utnämndes s. å. af
Adolf Fredrik till k. medaljör med försäkran om
survivans på alla med sysslan följande förmåner.
1764 träffades F. af ett slaganfall, af hvars
följder han plågades ända till sin död i Stockholm
d. 8 juni 1780.
Han intar i vår konsthistoria
ett rum såsom en af Sveriges skickligaste
medaljgravörer. I den fulländade behandlingen
af hår och dräkter står han Hedlinger nära.
Hans mest framstående verk torde vara de små
jettonger, som han utförde i stor mängd. I sitt
personliga umgänge beskrifves han såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
