- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:371

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fuchs, Rutger - Funck - 1. Funck, Johan - 2. Funck, Tomas - 3. Funck, Carl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sjuhundra man, vid Södra Stäket hela ryska
styrkan, hvarför han belöntes med friherrevärdighet
och generalmajors rang. År 1727 erbjöds
honom ett rum vid rådsbordet. Men han utbad
sig att fortfarande, i enlighet med sin ärfda
böjelse, få tjäna fäderneslandet med sitt svärd.

F. tillhörde den krets af de gamle karolinerna,
hvilka, sedan landet hämtat sig från de svåra
lidandena från Carl XII:s dagar, girigt blickade
efter ett tillfälle att i hast återupprätta Sveriges
storhet och ära. Han insattes ock af krigspartiet
i sekreta utskottet vid 1738–39 års riksdag och
var en af de 12 ledamöter af utskottet, hvilka
erhöllo i uppdrag att utarbeta den »plan till rikets
försvar och säkerhet», på grund hvaraf kriget mot
Ryssland sedermera blef förklaradt. Som belöning
för sina riksdagsmeriter utnämndes han 1739 till
öfverståthållare i Stockholm.

Klok och besinningsfull
som han var, öppnades dock snart
hans ögon för de lösliga kalkyler, på hvilka Hattarnas
krigsplaner hvilade, och redan vid följande
riksdag gjorde han sitt bästa att motarbeta desamma.
Vid 1742–43 års riksdag ådrog han
sig genom vissa åtgöranden vid Lewenhaupts afrättning
Hattarnas bittra hat och var i sin ordning
lifligt verksam att bearbeta stämningen för
Mössorna under förberedelserna till 1746–47 års
riksdag, under hvilken Hattarna flera gånger
sökte sak med F.

Som öfverståthållare visade
han sig synnerligen nitisk och driftig. Särskildt
knyter sig vid hans namn införandet af offentlig
belysning, ombyggnaden af slussen vid Söderström,
anläggningen af serafimerlasarettet m. m. 1751
serafimerriddare, afled han i Stockholm d. 10
april 1753.

Gift 1: 1706 med Margareta
Stackelberg
, 2: 1715 med friherrinnan Margareta
Gyllenpistol
och 3: 1750 med grefvinnan Sigrid
Margareta Mörner af Morlanda
.


Funck. Af denna ursprungligen tyska ätt, hvars
svenska stamfader Tomas Funck, under förra
hälften af 1600-talet, var köpman i Stockholm
samt ägare af Löfås, Garpenbergs och Siklå bruk
i Dalarna, hafva följande gjort sig mera bekanta.

1. Funck, Johan, mineralog. Född i Stockholm
d. 17 dec. 1630. Föräldrar: förenämnde
Tomas Funck och Margareta Döpken.

Efter idkade studier vid skolan i Stralsund och Uppsala
universitet 1645–52, begaf sig F. utomlands
och tillbragte flera år på resor i Tyskland, Holland,
England, Frankrike och Italien. Han besökte
dessa länders förnämsta högskolor och
bergverk och förvärfvade därunder insikter
i bergsvetenskap. Hemkommen, utnämndes han
1664 af förmyndareregeringen till bergmästare
i Uppland, Roslagen och Gestrikland, från hvilken
plats han 1671 förflyttades såsom bergmästare
till silfververket i Sala och direktör
vid Avesta bruk. Adlad och introducerad följande
år, befordrades han 1673 till assessor i
Bergskollegium. Död d. 12 jan. 1679.

Genom sitt fädernearf och den förmögenhet, han bekom
i sitt gifte, var F., bland personer af borgerlig
härkomst, en af de rikaste på sin tid.

År 1670 innehade han af kronan förpantadt gods
till ett belopp af öfver hundra tusen daler silfvermynt
och ägde jämte en mängd bruk flera
stenhus i Stockholm vid den smala gata i staden
mellan broarna som efter honom benämnts
»Funckens gränd».

Gift 1663 med Elisabet
Hansdotter
, dotter till borgmästaren i Stockholm
Hans Hansson.

2. Funck, Tomas, krigare, diplomat. Född
d. 25 febr. 1672; den föregåendes
son.

Såsom ryttmästare vid
lifdragonerna deltog F. i slaget
vid Klissow och belägringen af
Thorn, hvarefter han 1704 utnämndes
till öfverstlöjtnant och
gjorde samma år ett lyckligt
ströftåg mot en trupp sachsare
vid Bug. Räddad undan fångenskapen vid Pultava,
följde han Carl till Bender, där han 1710
befordrades till öfverste och chef för Södermanlands
regemente. Konungen sände F. till Konstantinopel
för att såsom befullmäktigad generalkrigskommissarie,
i konungens namn, upplåna en större
penningesumma, hvilket äfven lyckades. Därefter
förordnad till envoyé i Konstantinopel, lät F.
narra sig af kaimakan (storvisirens vikarie) och
mufti, att lämna sin plats och afresa till turkiska
lägret, där han blef mycket snäft emottagen af
storvisiren Mehemet och affärdad till Bender till
konungen, som med mycket misshag erfor hans
förhastade företag. Han återvann emellertid
snart Carls förtroende och sändes ånyo till Konstantinopel,
dock denna gång i sällskap med flera
erfarna svenskar, och lyckades inför sultanen ådagalägga
storvisirens förräderi och falhet, hvilket hade
denne ämbetsmans afskedande till följd. Återkommen
till Bender, deltog han i kalabaliken,
men blef tillfångatagen och insatt i fängelse.
Han befriades likväl snart och stod just i begrepp
att åtfölja Carl från Timurtasch till Demotika,
då han insjuknade i feber och dog d. 15 nov.
1713.

Ogift.

3. Funck, Carl, riksråd. Född d. 1 dec.
1708; den föregåendes brorson.
Föräldrar: landshöfdingen öfver
Västmanland frih. Gustaf Funck
och Kristina Cronström.

F. började och slöt sin bana som
ämbetsman inom den civila förvaltningen,
ehuru han under en
mellanrymd af hela trettio år
tillhörde krigarnas leder.

Sedan han arbetat
ett par år såsom e. o. kanslist i krigsexpeditionen,
ingick han 1730 som sergeant vid Svea
artilleriregemente; tjänstgjorde som adjutant hos
fältmarskalken v. Ungern-Sternberg i pommerska
kriget och utnämndes under dess lopp till öfverstlöjtnant
vid Södermanlands regemente 1758 och
öfverste vid Svea artilleri 1761.

Ifrig Mössa
lämnade han vid riksdagskallelsen 1760 hären,
trots regeringens uttryckliga förbud, för att intaga
sin plats vid riksdagen. När Mössorna
vid 1765–66 års riksdag kommo i majoriteten
insattes F. i sekreta utskottet och utnämndes
under riksdagens lopp till riksråd. Af ett kraftigt
och energiskt skaplynne, har F. kanske i
högre grad än någon annan satt sin prägel å
Mössregeringens väl hänsynslösa åtgärder för
återinförande af ordning och sparsamhet i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/a0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free