- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:389

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Biography and Genealogy, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Gerner, Anders - 2. Gerner, Albrekt - Gezelius - 1. Gezelius, Johannes Georgii - 2. Gezelius, Johan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utnämndes till förste protokollsekreterare i stora
kansliet. Denna plats innehade han till 1671,
då han befordrades till politie-borgmästare i
Stockholm. Han utsågs under riksdagen följande
året till talman i borgareståndet och adlades
1676.

Död genom följderna af en illa gjord
åderlåtning d. 23 febr. 1683.

Gift 1669 med
Elisabeth Pfeiff.


2. Gerner, Albrekt, krigare. Född i Stockholm
d. 21 juli 1681; den föregåendes son.

1704 ingick G. i krigstjänst såsom volontär vid
Lifregementet och följde s. å. svenska armén
till Polen, där han 1708 befordrades till kornett
vid lifdragonerna.

I slaget vid Holofzin, då
konung Carl tillbakakastat den bakom kärr och
moras förskansade ryska hären, fick han se en
ung man i spetsen för några trasiga, krutstänkta
bussar salutera med en sönderskjuten fanstång.
Det var kornetten G., hvilken, sedan de
bägge kaptenerna, två löjtnanter och nästan hela
kompaniet stupat, lyckats själf sårad rädda regementets
standar ur fiendens händer. Denna ovanliga
tapperhet tillvann honom konungens välvilja, och
G. erhöll löfte om snar befordran. Emellertid inträffade
det olyckliga slaget vid Pultava, där G.
med den öfriga hären blef fången. Sedan han
med sina olyckskamrater tvungits att förhärliga
tsar Peters prunkande intåg i Moskva, blef han
förd till den lilla staden Solikamskoj i Sibirien
och hårdt behandlad. Under dessa vedervärdigheter
blef flykten hans enda tanke, och han vidtog
i hemlighet sina anstalter att så fort som
möjligt verkställa den. Han lärde sig genom
flitigt umgänge med landtbefolkningen ryska bonddialekten,
mutade ett par bönder att blifva hans
vägvisare, och, sålunda förberedd, smög han sig
förklädd undan och anlände, efter sex veckors
vandringar genom skogar och ödemarker, till
Arkangelsk. Här omtalade han hvem han var
för en holländsk köpman, som förde honom
förklädd till matros, på ett portugisiskt fartyg.
Med detta ankom han till Lissabon, där svenska
konsuln skaffade honom medel att återvända till
fäderneslandet 1716. Hemkommen skyndade han
att uppsöka konungen i Ystad och utnämndes
af honom genast till kapten vid samma kompani,
hvars standar han med så mycken tapperhet
räddat. Han bevistade sedan alla fälttåg intill
freden i Nystad, utnämndes till major i armén
1727 och öfverstlöjtnant vid Östgöta kavalleri
1747 samt erhöll afsked med titel af öfverste
1752.

Död på Venngarn i Uppland d. 29
sept. 1755.

Gift 1719 med grefvinnan Anna
Gyllenborg
, dotter af k. rådet Jakob Gyllenborg
(se nedan).


Gezelius. En svensk släkt från Gesala i Romfartuna
socken af Västmanland, af hvilken följande
medlemmar förnämligast gjort sig bekanta:


1. Gezelius, Johannes Georgii, biskop, lärd.
Född på Gesala rusthåll i Västmanland
d. 3 febr. 1615. Föräldrar:
rusthållaren Göran Andersson
och Anna Gudmundsdotter.

G. var en af de många utmärkta
män, som under biskop Rudbeckii
kraftfulla styrelse erhöllo sin
första bildning vid Västerås läroverk.
Sedan han 1632 blifvit student i Uppsala
och 1638 filosofie magister vid det kort förut inrättade
universitetet i Dorpat, utnämndes han 1641
till professor i grekiska och österländska språken
vid sistnämnda lärosäte.

Åtta år senare kallades
han till Sverige och utnämndes till pastor i Stora
Skedvi i Dalarna samt innehade denna plats till
1660, då han befordrades till generalsuperintendent
i Livland och prokanslär för Dorpats universitet.

1664 utsågs G. till biskop i Åbo, efter den af
tidens teologiska nit grymt förföljde Terserus,
därvid det egendomliga förhållande ägde rum,
att valet hölls redan dagen efter det Terseri afsättningsdom
fallit, men icke som vanligt af stiftet,
utan af det på riksdagen samlade prästerskapet.

På alla dessa platser ådagalade G. en sällsynt
kraft och verksamhet. Såsom professor i
Dorpat utarbetade han för ungdomens undervisning
en grekisk språklära Grammatica Græca,
1647, hvilken såsom lärobok bibehöll sig i långa
tider. Såsom superintendent besörjde han en ny
kyrkoordning för Livland, utarbetade en upplaga
af katekesen på lettiska språket, visiterade flitigt
församlingarna och sökte befordra kristendomsundervisningen
samt afskaffa oordningar.

På Åbo biskopsstol, hvarest han verkade i tjugufem
år satte han Finlands kyrkoväsende i utmärkt
skick. Han författade en förberedande kyrkolag,
dref med ifver på allmogens undervisning,
genom skolmästare, präster och klockare; utgaf
nya upplagor af finska psalm- och handboken,
samt utarbetade en större och mindre
katekes, som sent i vår tid begagnats af Österbottens
allmoge. Han fastställde större och
strängare fordringar för prästexamen, anbefallde
ordentliga husförhör, införde bruket af husförhörslängder,
m. m.

För de lärda undervisningsverken
författade han en skolordning och
en mängd läroböcker, hvilka genom sitt klara
innehåll och rediga uppställning bilda epok i
svenska undervisningsväsendets historia. För att
kunna tillhandahålla dessa åt ungdomen för godt
pris, skaffade han sig ett eget tryckeri, där böckerna
trycktes på hans bekostnad. Slutligen,
och såsom kronan på sitt dagsarbete, började
han vid femtiofem års ålder, tillsammans med
sin son, den bibelupplaga med förklaringar, som
efter dem blifvit kallad Gezeliska Bibelverket,
men som dock ej blef färdig förrän många år
efter den äldre Gezelii död. Och likväl var den
store mannen såsom andra icke utan fel. Hit hörde
i första och förnämsta rummet ett despotiskt sinnelag
som föranledde obehagliga uppträden och tvister,
hvilka än mer ökades genom hans första
hustrus och döttrarnas öfvermod. Tadel, afund och
ovänskap utgjöto sig öfver den gamles hufvud och
rättegångar, till och med af rätt skandalös art,
störde hans frid. Icke destomindre fortfor han
att lika träget och troget vårda stift, församlingar
och läroverk ända till sin död d. 20 jan. 1690.

Gift 1: 1643 med Gertrud Gutheim och 2:
1684 med Kristina Persdotter till Hadenäs, änka
efter amiral Johan Bergenstjerna.


2. Gezelius, Johan, biskop. Född i Dorpat
d. 6 sept. 1647; den föregåendes son.

Sin vetenskapliga
bildning hade G. grundlagt vid universiteten
i Uppsala, Riga, Åbo och åtskilliga


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 19:37:14 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/a0389.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free