Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Granberg, Per Adolf - 2 och 3. Granberg, Jeannette Charlotta och Louise Elisabet, se Stjernström - Granberg, Johan Olof - Grandel, Lars - Gravallius - 1. Gravallius, Daniel Ehrenfried
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig bemärkt, var genom ett Äreminne öfver riksföreståndaren
Sten Sture d. ä., som af Svenska
akademien prisbelöntes 1803. Detta litterära
specimen efterföljdes af en myckenhet skrifter
af historiskt, statistiskt och vittert innehåll, såsom
Kalmare-unionens historia 1807–11, Skandinaviens
historia under konungarna af Folkungaätten
1819, Skandinaviens krigshistoria
ifrån Kalmare-Föreningens upphäfvande till
freden efter Carl XII:s död 1821, Sveriges
Historia i sammandrag 1824, Staden Götheborgs
historia 1814–15, Utkast till en Svensk statistik
1816–20, det egentligen första systematiska
arbete af detta slag. Af vittra arbeten märkas:
operan Jorund, som vann stora priset i Sv. akademien
1812, Dramatiska Skrifter 1811, Skaldestycken
1813, Nyare Dramatiska Skrifter 1837
m. fl.; Engelskt och svenskt Handlexikon 1807,
2:a uppl. öfvers. och tillökt af Deléen 1832,
Svenska Djurens historia, med träsnitt 1817,
tidskrifterna Journal för Konster, Moder och
Seder 1815 samt Archif för hushållningen och
näringarna 1828–32 m. m. Han var äfven i
flera år medarbetare i tidningen »Anmärkaren».
Gift 1811 med Jeannetta Vilhelmina Hedmansson.
2 och 3. Granberg, Jeannette Charlotta och
Louise Elisabet, se Stjernström.
Granberg, Johan Olof, konstforskare. Född
i Stockholm d. 24 sept. 1858.
Föräldrar: artisten Rudolf Granberg
och Elisabeth Lindström.
Student i Lund 1879, företog G.
1882 en längre utländsk studieresa.
Han utgaf 1883 Pieter
de Molijn och spåren af hans
konst, som på det amplaste lofordades
af W. Bode och som gaf den förbisedde
målaren hans rangplats i konsthistorien som en
af det holländska landskapsmåleriets grundläggare.
G. som 1884 blef e. o. amanuens vid
Nationalmuseum och anordnade samma år (äfvensom
1893) i Stockholm en utställning af äldre
mästares taflor, utgaf 1885, efter en ny utländsk
resa och efter att på eget initiativ ha bedrifvit
forskningar i olika delar af landet, första häftet
– mer kom aldrig ut – af Sveriges privata
tafvelsamlingar, som året därpå följdes af den
stort anlagda Catalogue raisonnée de tableaux
anciens inconnus jusqu’ici – endast 1:sta bandet
utkom – som innehöll en mängd nya upptäckter
och tillförde konstlitteraturen ett femhundratal
förut till största delen obekanta, mest nederländska
målningar. G., som 1886 till dess upphörande
(1900) var redaktör för Ny Illustrerad
Tidning och sedan 1899 är bibliotekarie vid
Konstakademien, har vidare utgifvit: Konsthistoriska
studier och anteckningar 1895, Drottning
Kristinas tafvelgalleri på Stockholms slott och
i Rom, dess uppkomst och öden ända till våra
dagar 1896, en fransk uppl. 1897; Allart van
Everdingen och hans »norska» landskap, det
gamla Julita och Wurmbrandts kanoner 1902,
hvari han bevisat att den berömde konstnärens
i Europas muséer spridda landskap icke, såsom
man förut trott, äro norska, utan svenska och
för öfrigt lämnar nya bidrag till Julita bruks och
läderkanonens historia, samt Kejsar Rudolf II:s
konstkammare i Prag och dess svenska öden,
s. å., hvari han, fullföljande sina forskningar
om drottning Kristinas galleri, leder i bevis att
drottningen vid sin afresa ingalunda – såsom
alltid påståtts – medtog hela sin tafvelsamling,
utan endast en jämförelsevis ringa del däraf,
att ansenliga rester däraf kunna uppvisas såväl
i Nationalmuseum som på Gripsholm och i privatsamlingar
och att hon genom egna förvärf, kring
den ganska ringa kärnan af från Stockholm medförda
taflor, bildade sitt ryktbara tafvelgalleri i
Rom, hvars växlande öden ända till vår tid af
förf. följas. G. har dessutom offentliggjort åtskilliga
konsthistoriska uppsatser i tidskrifter och
tidningar. Hela hans författarskap vittnar om
grundlig lärdom och stort skarpsinne och G. intager
ett framstående rum bland samtidens konsthistorici.
Gift 1889 med Amalia Fröding.
Grandel, Lars, medaljgravör. Född i Skara
1750. Föräldrar: lektorn därstädes
Lars Grandel och Cathrina
Tegnæus.
G. ägnade
sig tidigt åt konsten och hade
sedan sitt tjugonde år varit elev
af prof. G. Ljungberger, då han
1780 erhöll det understöd, Fehrman
åtnjutit under sin utländska
resa. Han begaf sig därpå till södern, hvarest
företrädesvis Rom 1782–96 blef hans älsklingstillhåll.
1794 häktades han för förment delaktighet
i Armfeltska sammansvärjningen, men blef
följande år efter ett hårdt fängelse åter frigifven.
Under sin Romavistelse hade han gjort bekantskap
med tafvelsamlaren d:r C. Martelli och blef
den, som inledde staten uti det sedermera tämligen
ofördelaktigt befunna inköpet af hans målningssamling.
År 1796 återvände G. till Sverige,
där han snart kom i åtnjutande af ett visst anseende
för en klassisk formgifning och mycken
smak i enskildheterna.
G., som 1796 blef
professor vid Konstakademien och 1799 medaljör
vid k. myntet, afled först d. 31 maj 1836.
Hans medaljer äro tämligen få, och flertalet
dessutom osignerade.
Gravallius. Pedagogen vid Sundbyholms skola
Olof Wallstedts och Margareta Elisabet Gravius’
son Peter, f. 1740, d. 1807 som kyrkoherde i
Järna i Södermanland, antog genom sammanställning
af föräldrarnas namn namnet Gravallius.
1. Gravallius, Daniel Ehrenfried, präst, vitterhetsidkare.
Född d. 4 okt. 1777 i Stockholm,
Föräldrar: kyrkoherden Peter Gravallius och
Maria Kristina Zickermann.
Student i
Uppsala 1797, valde han det prästerliga ståndet
och utnämndes 1803 till e. o. bataljonspredikant
vid Södermanlands regemente, befordrades 1827
till kyrkoherde i Skagershult af Strengnäs stift
och förflyttades därifrån 1830 till kyrkoherdebeställningen
i Frustuna och Katrinenäs församlingar
af Södermanland. Död d. 18 nov. 1849.
Som fältpräst deltog G. först i det finska kriget 1808–09,
då han blef krigsfånge i Skellefteå, och sedermera
i tyska kriget 1813, då han blef tillfångatagen
af fransmännen i slaget vid Leipzig men snart åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
