- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:415

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf III - Gustaf IV Adolf - Gustaf, prins af Vasa - Gustaf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ofrälse stånden köpa sig deras bifall vid 1789
års riksdag till den s. k. förenings- och säkerhetsakten,
är af historien bekant. Genom denna
borttogos hart när alla skrankor för konungens
envåldsmakt, som ännu bibehållits i 1772 års
regeringsform, och trots alla de förnämligare
oppositionsmännen å riddarhuset häktats, kunde
den ej bringas till seger utan en kedja af olagligheter.

Med hans medfödda snillrika anlag var hans
böjelse för vitterheten gifven, och det var icke
till följd af furstlig fåfänga, utan af ett rent inre
behof, Gustaf III omgaf sig med skalder och
konstnärer. Men hans franska uppfostran verkade
nödvändigt, att både konst och vitterhet i hans
ögon borde uppträda i den konventionella form,
som den erhållit under Ludvig XIV:s spira. Själf
öfvertygad, att den franska litteraturen vunnit
skönhet och rikedom genom det tillfälle till
täflan Richelieus akademi öppnat för Frankrikes
snillen, grundade han i Sverige en stiftelse af
samma slag: Svenska Akademien, i hvilken han
själf okänd var den första, som vann stora priset
för sitt äreminne öfver Lennart Torstensson.

Ingen konungs minne har af besegrade fiender
blifvit så smädadt, ingens namn af beundrare
och vänner så prisadt och lofsjunget, som
Gustaf III:s. Hans fel, härflytande af uppfostran,
karaktären och tidsandan, motvägas dock till stor
del af hans stora och goda egenskaper.

Sysselsatt
med vidtomfattande planer att bekämpa
franska revolutionen, föll han ett offer för de
nya frihetsidéerna och några enskilda personers
hat d. 29 mars 1792, sedan han af Anckarström
sårats af ett pistolskott å maskeraden i operahuset
d. 18 mars.

G. förmäldes 1766 med
prinsessan Sofia Magdalena af Danmark, en förbindelse,
som planlades i de båda kontrahenternas
spädaste barndom och i hvilken hjärtat ej hade
ringaste del. Utom Gustaf IV Adolf (se nästfölj.)
föddes i detta mindre lyckliga äktenskap
endast sonen Carl Gustaf, hertig af Småland,
f. 1782, död 1783.


Gustaf IV Adolf, konung. Född på Stockholms
slott d. 1 nov. 1778; den
föregåendes son.

De karaktärsfel
hos Gustaf IV Adolf, hvilka
förde riket till branten af
undergång och kostade honom
själf Sveriges krona, grundlades
redan i hans spädaste år genom
en förvänd uppfostran. Af naturen
trög, föga meddelsam och högmodig, uppväxte
den unge prinsen i en öfverdrifven etikett,
tills han slutligen stelnade i en representerande
bildstod af kunglighet. Biskop Flodin, kronprinsens
religionslärare, ansågs icke heller hafva
gifvit den lyckligaste riktning åt hans medfödda
anlag. Skriftens språk, att »all öfverhet är af
Gudi», att konungar äro gudar på jorden, att
det är undersåtars plikt att lyda äfven de genvördiga,
med flera dylika läror, som ofta upprepades,
fattade djup rot i prinsens unga sinne
och alstrade hos honom en blind öfvertygelse om
konungamaktens ofelbarhet.

Vid flera tillfällen
under sin minderårighet utmärkte han sig likväl
för både förstånd och ståndaktighet. Dessa egenskaper
ådagalade han äfven efter sitt tillträde
till regeringen, hvarjämte talrika prof på rättvisa
och oväld, ordning och sparsamhet syntes
lofva nationen en lycklig styrelse. De blefvo
dock ej af lång varaktighet, dessa löften, och utplånades
nästan alldeles, sedan konungen begynt
göra sina utländska resor. Kejsar Pauls oinskränkta
makt, uppburen af den blindaste lydnad
var i Gustaf Adolfs ögon ett mönster till
efterföljd. En mängd ryska former infördes i
Sverige; en korporalism gjorde sig gällande i
alla militäriska detaljer jämte en uniformsmani, som
gick därhän, att en general arresterades för det
han en morgonstund, då han ej var i tjänst,
gått ut på gatan i rund hatt och öfverrock.

Ännu olyckligare blef kungens resa till Baden.
Här omgafs han af en mängd franska emigranter,
som bönfallande mot honom sträckte sina händer
och genom sitt smicker slutligen bibragte honom
den öfvertygelsen, att han af försynen var utkorad
till Europas räddare. Följden känner man
af historien: ett krig som begynte i Pommern
och slutade med hans afsättning och Sveriges
förlust af Finland.

I dec. 1809 lämnade
Gustaf Adolf för alltid Sverige. 1812 lät han
skilja sig vid sin gemål Fredrika Dorotea Vilhelmina
af Baden
, med hvilken han 1797 förmälts,
och reste sedan under namnet af »öfverste
Gustafsson» omkring i Tyskland, tills han slutligen
nedsatte sig i S:t Gallen i Schweiz, där
han dog d. 7 febr. 1837. Han hade med sin
gemål sönerna Gustaf – se nedan – och Karl
Gustaf
, född 1802 d. 1805, samt döttrarna Sofia
Vilhelmina
, född 1801 d. 1865, Amalia Maria
Charlotta
, född 1805 d. 1853, och Cecilia, född
1807 d. 1844.


Gustaf, prins af Vasa. Född på Stockholms
slott d. 9 nov. 1799; den föreg.
äldste son. Efter Gustaf Adolfs
afsättning sökte gustavianerna få
prinsen vald till tronföljare efter
Carl XIII, men lyckades hvarken
1809 eller 1810. Prinsen, som
i slutet af 1809 lämnats till
modern i utlandet, trädde längre
fram i österrikisk krigstjänst och kallade sig
»prins af Sverige». Carl Johan tvang honom
1829 att bortlägga denna titel, som utbyttes mot
»prins af Vasa». Död som österrikisk fältmarskalklöjtnant
d. 4 aug. 1877 i Pillnitz.

Efter att en kort tid varit förlofvad med prinsessan
Marianne af Nederländerna, förmälde han sig
1830 med Louise af Baden.


Gustaf, prins. Född i Nyköping d. 28 febr.
1568; Erik XIV:s äldste son
och andra barn med Karin
Månsdotter
. I juni 1573 skildes
Katarina och sannolikt äfven barnen
från Erik i fängelset. Prins
G. följde då modern till Åbo,
men sändes sedan 1575 till Preussen,
där han lär fått utstå stor
nöd, då Johan i honom fruktade en tronpretendent.
Emellertid gjorde han så stora framsteg
i studier, att han utom sitt modersmål talade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 16:00:30 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/a0415.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free