- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:432

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Biography and Genealogy, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Gyllenstierna, Erik Carlsson - 11. Gyllenstierna, Konrad - 12. Gyllenstierna, Kristoffer - 13. Gyllenstierna, Carl - 14. Gyllenstierna, Kristina

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1645 till riksråd och blef slutligen 1654 president
i Åbo hofrätt. G. blef vid reduktionskollegiums
inrättande 1655 en af dess ledamöter och sökte,
ehuru utan vidare framgång, föra moderationens
talan. I jan. 1657 utnämndes han till generalguvernör
i Finland, men hindrades af sjukdom
att tillträda posten.

Död på sin egendom
Nynäs i Södermanland d. 23 okt. 1657.

Han beskrifves »såsom en så väl i krigiska, som fredliga
värf berömlig, ädel och af alla älskad herre».

Gift 1636 med Beata von Yxkull, den i
folksägnerna beryktade »Pintorpa-frun».


11. Gyllenstierna, Konrad, reduktionsifrare.
Född 1645; den föreg. son.

Blott tjugu år gammal,
förordnades G. till assessor i kommersekollegium
och 1667 till landshöfding i Viborgs och Nyslotts
län, hvarifrån han 1674 förflyttades till samma
befattning i Kalmar län och Öland.

Under förmyndarestyrelsen uppträdde G. som en afgjord
frihetsvän och motståndare mot högadeln,
talande vidt och bredt för ständernas rättigheter
och mot åtskilliga, sedermera gällande, reduktionsgrundsatser.
Sedan Carl själf öfvertagit regeringen,
vände han om bladet och blef en trogen
tjänare åt både reduktionen och konungamakten.
Denna böjlighet belönades 1680 med utnämning
till ordförande i stora kommissionen, där
han alltid var bland dem, som föreslogo och
försvarade de hårdaste och obilligaste åtgärderna.

Af allmänheten och sina fiender kallades
han för »Bruder Dick». När han bland annat
genomdrifvit, att stora kommissionen skulle anställa
efterräkning med de aflidna rådsherrarnas
ord och handlingar, yttrade en spefågel: »Bruder
Dick är som den rättfärdige guden; han dömer
öfver både lefvande och döda».

Han afled d. 11 sept. 1684.

Gift 1: 1669 med friherrinnan
Märta Kristina Ulfsparre och 2: med grefvinnan
Eva Lewenhaupt.


12. Gyllenstierna, Kristoffer, krigare. Född
1647; den föreg. bror.

G., som redan vid tjuguett års ålder
var öfverstlöjtnant vid lifgardet,
steg på krigarebanan så hastigt
i befordringar, att han blott trettio
år gammal var generallöjtnant
och guvernör öfver Västernorrland.
Denna ovanliga lycka
gjorde han sig värdig genom sin krigareskicklighet,
som han i synnerhet blef i tillfälle att lägga
i dagen under danska kriget, och hvari han
täflade med de under fanorna grånade veteranerna
Helmfelt och Ascheberg. Efter slaget vid
Lund upptogs han, blödande ur flera sår, och
belönades för sitt hjältemod med riksrådsfullmakten,
dock med villkor att detta skulle tills
vidare vara obekant. Också inkallades han icke
i rådet förrän 1681, året innan han utnämndes
till öfverståthållare. Liksom bröderna bidrog
han nitiskt att genomdrifva enväldet och reduktionen
och stod i mycken nåd hos Carl XI, som
1687 upphöjde honom till grefve och tio år senare
insatte honom bland riksförmyndarna.

Utrustad med mycken kraft och i många hänseenden
en utmärkt man, hade dock G. ett ojämnt
och häftigt lynne, hvilket gaf anledning till åtskilliga
uppträden i rådet, där han alltid var en
afgjord motståndare till Bengt Oxenstierna.

Död d. 14 juni 1705.

Gift 1: 1669 med friherrinnan
Gustafva Juliana Oxenstierna och
2: 1696 med pfalzgrefvinnan Katarina, dotter af
hertig Adolf Johan till Stegeborg.


13. Gyllenstierna, Carl, kongl. råd. Född d. 4
febr. 1649; den föreg. bror.

Återkommen från sina utrikes
resor, anställdes G. som kammarherre
hos änkedrottning Hedvig
Eleonora, hos hvilken hans
skönhet anses icke varit utan inflytande
på hans följande hastiga
befordringar. När G. utnämndes
till kammarherre var han nitton år, men redan
1670 blef han till allas förvåning öfverkammarherre,
vid tjugutre års ålder öfverhofstallmästare
och sedermera guvernör öfver hennes
lifgeding. Utom dessa nådebevis erhöll han vid
hennes död flera betydliga egendomar, hvilket
gaf fart åt ett förut gängse rykte om ett ömmare
förhållande mellan drottningen och den gynnade
hofmannen.

Att han var en man af mycken
användbarhet kan man sluta till af de höga
tjänster och förtroenden han äfven åtnjöt af de
regerande konungarna. Sålunda upphöjdes han
1687 till k. råd och blef kort därefter grefve, 1697
utnämndes han till president i kammarrevisionen,
1718 till president i Svea hofrätt och blef slutligen
Åbo universitets kansler 1719.

Död i Stockholm d. 6 juni 1723.

Gift 1706 med friherrinnan
Anna Maria Soop.


På kvinnolinjen märkes af ätten:


14. Gyllenstierna, Kristina. Född 1494;
dotter af riksrådet Nils Gyllenstierna
(se släktöfversikten) och
Sigrid Banér.

Faderlös vid
unga år, gifte hon sig vid sjutton
års ålder med den 1512 till riksföreståndare
utkorade Sten Sture
d. y. När denne 1520 afled af sitt
i slaget vid Bogesund erhållna
sår, efterlämnade han åt sin änka icke blott fyra
späda söner, af hvilka den yngste afled kort efter
fadern, utan också Stockholms slott och omsorgen
om Sveriges rike. För den högsinnade kvinnan
var ock fosterlandets försvar viktigare än den
enskilda sorgen. Hufvudstaden, där många af
adeln hade församlat sig, sattes af henne i försvarstillstånd
mot den anryckande. Fästningsverken
förbättrades, krut och skjutgevär infördes,
bemannade fartyg lades omkring staden, krigsfolk
värfvades och sattes under vissa bland borgarna
utsedda anförare. Alla uppmuntrades genom
hennes tal och oförskräckta handlingssätt, och
stadens borgerskap lofvade henne med ed att
till sista man försvara sig mot fienden. Sin
äldsta son sände hon till Polen och underhandlade
med detta rikes konung om hjälptrupper.
Från Lybeck erhöll hon sådana under anförande
af en westfalare Staffan Sasse. Till de svenska
herrarna skref hon de ömmaste och allvarligaste
bref, förmanande dem till enighet, mod och beslutsamhet,
och framför allt att skyndsamt välja
en tapper och dygdig herre till riksföreståndare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 18:16:33 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/a0432.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free