Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hanselli, Per - Hansson, Ola - Harfvefeldt, Erik - Harlingson, Samuel Gustaf - Harmens, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och utökade eller första gången samlade. 1853
blef den i hög grad litterärt intresserade mannen
Uppsala universitets bokauktionator samt ägnade
sig också åt utgifvandet af Samlade vitterhetsarbeten
af svenska författare från Stjernhjelm
till Dalin, 1856–78. Detta storartade verk redigerades
af H. jämte några yngre krafter, och han
hade till dess förläggande blott ett ytterst ringa
understöd. En ny upplaga af Thorilds samlade
skrifter, som begynte utgifvas 1874, afstannade
genom H:s död, som inträffade i Uppsala d. 29
jan. 1879.
Gift med Augusta Mathilda Martinell.
Hansson, Ola, författare. Född d. 12 nov.
1860 i byn Hönsinge, Malmöhus
län. Föräldrar: hemmansägaren
Hans Nilsson och Karna
Jönsdotter.
Student i
Lund 1881 och fil. kand. 1882,
företog H. resor på kontinenten
och bosatte sig i Berlin 1889,
men har sedermera vistats på andra
platser. 1884 utgaf H. Dikter, 1885 Notturno
och 1887 Sensitiva amorosa, hvari han
icke blott gifver den skånska slättnaturen med
mycken stämningsrikedom, utan äfven ådagalägger
ett högt utveckladt känslolif, som gärna försjunker
i det mystiska. H. har vidare skrifvit Parias 1890,
Alltagsfrauen 1891, Kärlekens trångmål 1892,
Frau Ester Bruce 1894, på svenska 1900,
Vor der Ehe 1895, Im Huldrebann s. å., Meervögel
s. å., Der Weg zum Leben 1896, på svenska
s. å., Der Schutzengel s. å., Nordisches Leben
s. å., Ung Ofegs visor 1892, Reisen hjem. En
ungdoms- og vandringshistorie 1894, på svenska
1895, En uppfostrare 1895, Kåserier i mystik
1897 m. m. I dessa arbeten liksom i sina
essay-samlingar, Literära silhouetter 1885, Das
junge Skandinavien 1891, Seher und Deuter
1893, Friedrich Nietzsche 1895 visar han sig
som skarpsynt psykolog, om man också icke
sällan kunde önska större omedelbarhet.
Gift 1889 med Laura Mohr, f. 1854 i Riga, dotter
af en dansk sjökapten och en tyska. Under
pseudonymen L. Marholm har hon utgifvit många
arbeten, bl. a. Das Buch der Frauen 1895, på
svenska under titeln Kvinnor s. å., och Zwei
Frauenerlebnisse 1895, på svenska kallad Tvenne
Kvinnoöden 1896.
Harfvefeldt, Erik, matematiker. Född d. 25
febr. 1785 i Atmars socken af Medelpad och son
af en där boende rotebåtsman Olof Ström.
De ovanliga anlag, H. redan som barn röjde, förskaffade
honom ett hem hos församlingens pastor,
doktor Dillner, hvilken äfven beredde honom lägenhet
att genomgå Hernösands läroverk och att komma
till universitetet i Uppsala. Den rastlösa flit,
som här utmärkte H., liksom hans ovanliga skicklighet
i matematiken fäste vid honom de akademiska
lärarnas uppmärksamhet och tillskyndade
honom 1811 en plats såsom amanuens vid astronomiska
observatoriet. Sedan han 1815 vunnit
den filosofiska graden och afböjt vederbörandes
anbud att stanna vid universitetet som docent,
begaf han sig till Stockholm, där han blef känd
af general Cardell, som just då var sysselsatt
med upprättandet af Mariebergs artilleriläroverk
och där lät anställa H. till lärare. I denna
egenskap erhöll han 1818 titel af professor och
utgaf 1824 sin Elementar-cours i Mathematiken,
den första fullständiga lärobok i denna vetenskap,
som blifvit utgifven på modersmålet.
Dessa förtjänster beredde honom s. å. ledamotskap
i Krigsvet.-akad. och 1829 den ännu större
utmärkelsen af hans inväljande i Vet.-akad.
Utom detta arbete utgaf han öfversättningar af
Legendre: Geometriens elementer 1825 samt
Plan och Sphæerisk Trigonometrie 1826.
En på de sista åren vacklande hälsa gjorde honom
emellertid efter åtskilliga års förlopp oduglig för
hans lärarekall och ledde till hans död d. 18
jan. 1834.
Ogift.
Harlingson, Samuel Gustaf, skriftställare. Född
i Vikingstads församling i Östergötland d. 10 april
1740. Föräldrar: länsmannen i Valkebo härad
Hans Harling och Sara Sänonius.
I Uppsala,
där H. 1760 blef student, tillhörde han sällskapet
»Apollini Sacra» och har i »Util Dulci’s» Vitterhetsnöjen
publicerat Ode öfver det olyckliga lifvet
och Camillas korg. Sedan han vid nämnda
universitet tagit graden 1767, blef han konsistoriiamanuens
i Linköping 1772 och elfva år senare
ordinarie konsistorienotarie. På denna underordnade
plats utöfvade han genom sitt nit, sin
duglighet och själfständighet ett högst betydligt
inflytande ej blott på den ecklesiastika styrelsen,
utan på skolundervisningen och till och
med på skolornas alumner, deras sedliga och
vetenskapliga utbildning.
1792 utnämndes han
till rektor och lät sex år därefter prästviga sig
samt utnämndes till kyrkoherde i Landeryd. 1803
erhöll han professors titel. Till bevis på det
förtroende, han åtnjöt af Linköpings prästerskap,
må nämnas, att han tvenne gånger uppfördes på
biskopsförslag och utsågs till ombud vid riksdagen
1809. H., som s. å. blef teologie doktor, afled
i Stockholm d. 21 mars 1810.
Äfven efter
det H. blifvit tjänsteman och lärare, strödde han
med lätt hand omkring sig tillfällighetstal och
smådikter, hvilka mestadels äro spridda i tidens
tidningar och tidskrifter.
På fråga till Claes
Livijn, hvilken bland lärarna vid Linköpings
gymnasium synbarast bidragit till den väckelse i
estetiskt hänseende, som verkade, att nya skolans
kärntrupp var östgötisk, svarade den nämnde: utan
fråga var det Harlingson.
Gift 1788 med Maria Fabritius.
Harmens, Gustaf, universitetslärare, läkare.
Född i Stockholm d. 4 nov. 1699. Föräldrar:
handlanden Henrik Harmens och Magdalena
Törne.
Under sin vistetse i Uppsala aflade
H. därstädes, sedan han först studerat medicin,
juridisk ämbetsexamen, hvarefter han lät inskrifva
sig i k. kansliet, och bevistade i denna egenskap
fredskongressen i Braunschweig 1720. Efter sin
hemkomst anställd som kanslist i sundhetskommissionen,
väcktes hos honom åter hågen för medicinska
studier, hvarför han begaf sig utomlands, studerade
1722–26 och 1727–31 i Holland, Frankrike,
England, Tyskland och Italien samt erhöll sistnämnda
år medicine doktorsgraden i Harderwijk.
1732 befordrad till e. o. professor i Lund,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
