- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:472

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Biography and Genealogy, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hedenborg, Johan - Hedengren, Olof Daniel - Hedenius, Per - Hedenstierna, Karl Josef Alfred

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ständerna beviljade ett anslag, hvilket, tillsammans
med en insamling öfver hela landet, lättade hans
bekymmer för den närmaste tiden.

1861 besökte H. för sista gången sitt fädernesland och
utnämndes kort därefter till svensk-norsk vice
konsul på Rhodos. 1863, sedan ön ånyo blifvit
hemsökt af en jordbäfning, flyttade H.
till Florens och afled där d. 21 aug. 1865.

Omständigheterna gjorde H. tidigt till en
resande, hvars fosterländska sinne icke tillät
något annat land skörda frukterna af hans vetenskapliga
utflykter och vandringar. De stora och
värderika samlingar, så väl naturhistoriska som
etnologiska, han tid efter annan hemskickade,
förlänade våra muséer en rikedom och fullständighet
i flera riktningar, som för alltid skall
göra namnet H. minnesvärdt. Såsom sådant intager
det äfven ett rum i vår litteratur, genom
hans tryckta arbeten: Turkiska nationens seder,
bruk och klädedrägter
1839–42; Resa i Egypten
och det inre Afrika åren 1834 och 1835

1843; uppsatser i Skandia, Svenska Läkaresällskapets
Handlingar, m. m. Han har äfven efterlämnat
manuskript till en utförlig historia öfver
Rhodos.

Led. af Vetensk. akad. 1833, erhöll
H. 1834 professors titel.

Gift 1839 med Elise de Danelon.


Hedengren, Olof Daniel, jordbrukare, riksdagsman.
Född på Riseberga i Närike
d. 14 jan. 1812. Föräldrar: bruksägaren
Olof Hedengren och Agneta
Charlotta Silfverstolpe
.

H. ingick 1831 vid Svea artilleriregemente,
vid hvilket han efter
en synnerligen vacker afgångsexamen
från Marieberg utnämndes
till löjtnant 1836. Vid sidan af sina militära
studier ägnade han sig åt musiken, som
också utgjorde det hufvudsakliga föremålet för
hans studium och njutningar under en utrikes
resa 1836–1838.

Något senare, efter faderns
död, emottog H. själf sin egendom Riseberga
och beslöt i och med detta att blifva en reformator
af det svenska landtbruket. För detta
ändamål företog han år 1841 en resa till Skottland,
England och Belgien, för att i dessa länders
högt utvecklade åkerbruk söka mönstret för
sitt eget, som inom några få år utvecklades till
ett mönster. Politiken, som i följd af 1848
års hvälfningar satte alla sinnen i rörelse, ryckte
äfven H med sig. Han ingick i reformvännernas
leder och blef en af de verksammaste deltagarna
i 1849 och 1850 årens reformmöten i Örebro.

Två år senare fingo H. och hans maka
erfara förgängligheten af all jordisk glädje, då
de nästan liktidigt förlorade sina fyra barn. Han
kastade sig då i religionens armar, hämtande af
sin tro de frommas glädje och styrka i de skiften
och pröfningar, af hvilka han lika litet som någon
annan gick oberörd genom lifvet. Representant i
Andra kammaren 1867–70, var han en af det
då nybildade landtmannapartiets mera framskjutna
män. Död på Riseberga d. 6 dec. 1870.

Gift 1844 med Carolina Wigert.


Hedenius, Per, universitetslärare. Född i Skara
d. 6 nov. 1828. Föräldrar: boktryckaren Peter
Hedenius
och Beata Karin Winbom.

H. blef student i Uppsala
1847, aflade 1855 medicine
licentiat-examen och erhöll
doktorsdiplom s. å.

1856 docent i teoretisk medicin och medicinens
historia vid universitetet
i Uppsala, blef H. 1859 professor
i patologi och patologisk anatomi vid samma
lärosäte. 1871–72 och 1889–93 var han universitetets
rektor samt 1877–89 dess prorektor.
I Uppsala läkareförening förde han klubban
1860–1885 och blef 1877 hedersdoktor i fil.
fakulteten. Från sin professur erhöll han afsked
1895. Död i Uppsala d. 1 febr. 1896.

Utom en mängd afhandlingar, uppsatser, revyer och
referat i Uppsala universitets årsskrift och Skandinaviska
naturforskaremötets förhandlingar 1863
har H. utgifvit: John Hunter, medicinskt-historiskt
försök
1855; En blick på italienska måleriets
utbredning till och med Raphael; Anteckningar
under en resa
1859; Om Opium i historiskt
och farmakodynamiskt afseende
1859;
Tvenne profföreläsningar 1859; Om den Hippocratiska
medicinen
1859; Om upptäckten af
blodomloppet
1892. Stor beundrare af I. Hwasser,
utgaf H. 1868–70 dennes Valda skrifter med
inledande karaktäristik.

Gift 1860 med Sally Maria Winbom.


Hedenstierna, Karl Josef Alfred (sign. Sigurd),
skriftställare. Född d. 12 mars
1852 på Skeda i Småland. Föräldrar:
hofjunkaren, landtbrukaren
Karl Gustaf Teodor Hedenstierna
och Sofia Elisabet Maria
Berg
. Efter att, 1872–79, ha
ägnat sig åt landtbruk, blef H.
1879 redaktionssekreterare i
»Smålandsposten» där han 1884 blef medredaktör.
1890–98 var han tidningens hufvudredaktör
och hufvuddelägare. Sistnämnda år bosatte H. sig
i Stockholm som korrespondent, först till en
mångfald landsortstidningar, men numera till
ensamt Smålands-Posten.

H:s med signaturen
Sigurd undertecknade krönikor väckte ett sådant
bifall, att tidningens upplaga mångdubblades
och såldes öfverallt i landet. »Mellan det
år, han inträdde i Smålands-Posten till hans
afflyttning från Växiö, ligger ett oerhördt publicistiskt
författararbete. Ingen svensk publicist
har i sin tidning skrifvit flera själfständiga
artiklar än han; på nästan alla tryckte han en
individuell prägel; man kunde gilla eller ogilla
det skrifna – artikeln hade dock hans klo och
ingen annans. Det låg något ursprungligt friskt
och muntert öfver den unge Sigurds första bärsärkagång.
Han slogs till höger och vänster,
uppåt och nedåt, ibland något för starkt – men
det fanns en viss godmodighet i slagsmålet, en
stark rättfärdighetskänsla, icke minst mot de små
i samhället, samt först och sist en urkraftig
humor, som visserligen tagit intryck af de då så
populära amerikanska humoristerna, men som
dock hade något äkta svenskt öfver sig. Hon
var inte alltid salongsdam, sångmön från Växiö
– därtill var hennes former något för kraftiga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 18:16:33 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/a0472.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free