Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Hedin, Sven Adolf - 5. Hedin, Sven Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tement, 1885 om ett dylikt för jordbruk, industri
och handel, 1895 om regleringen af arbetstiden i
bagerierna, vid åtskilliga riksdagar åter och åter
begära åtgärder mot ämbetsmäns mångsyssleri
och 1896 om speciellt inskridande mot det s. k.
trucksystemet osv. Som led. af konstitutionsutskottet
vid 1885–86 och 1891–94 års riksdagar
utöfvade han med skärpa sin konstitutionella
granskningsplikt och 1895 sökte han i arbetarförsäkringsutskottet
förgäfves att få något
positivt afgjordt. Hans hetsiga lynne har skaffat
honom många flera parlamentariska motståndare
än dem, som endast skapats af politiska divergenser,
men 1902 enades alla, såväl meningsfränder
som motståndare, att af aktning för hans eminenta
insikter och långa oegennyttiga arbete i det allmännas
tjänst bereda honom den plats i talmanskonferensen,
som han fortfarande bekläder. Allt
fortfarande har H. ock varit verksam med sin
penna, ej allenast genom inlägg i dagens frågor
i snart sagdt alla hufvudstadens liberala pressorgan,
utan ock genom själfständiga arbeten i
historiska och samhälleliga ämnen såsom: Franska
revolutionens kvinnor, 1879–80, den uppseendeväckande
broschyren Om latinherraväldet, 1883,
Studier i franska revolutionens historia: I.
Halsbandsäfventyret, 1890 och Ludvig XIV:s
tidehvarf, 1895, o. s. v.
Ogift.
H:s lifsgärning är utförligt skildrad i den i Verdandis
småskrifter 1901 ingående instruktiva, om ock
väl panegyriska, broschyren af Valfrid Spångberg:
»Adolf Hedin, väktaren och föregångsmannen».
5. Hedin, Sven Anders, upptäcktsresande,
vetenskapsman; brorson till H. 2.
Född i Stockholm d. 19 febr.
1865. Föräldrar: stadsarkitekten
Abraham Ludvig Hedin och
Anna Sofia Karolina Berlin.
H. blef vid 20 års ålder student
i Uppsala, aflade därstädes 1888
fil. kandidatexamen och blef fyra
år senare fil. d:r i Halle. Men redan åren 1885–86
företog H. en resa från Baku genom Persien öfver
Teheran, Ispahan, Sjiras och Busjir till Basra,
Bagdad, Hamadan och åter till Teheran och
Kaspiska hafvet, hvilken är skildrad i Genom Persien,
Mesopotamien och Kaukasien 1887.
H. deltog 1890 i konung Oscar II:s till schahen
sända beskickning, hvilken resa han skildrat i Konung
Oscars beskickning till schahen af Persien
1890, och har städse i konung Oscar funnit en
välvillig beskyddare.
H. fortsatte 1890–91
sin färd från Teheran genom Khorasan öfver
Mesjed till Askabad i Transkaspien och vidare
till Bukhara, Samarkand, Tasjkent, Kokan och
Margelan samt öfver Terek-davanpasset till Kasjgar,
hvarifrån han öfver Prsjevalsk återvände till
Tasjkent och hem genom Kaukasien och Ryssland.
Hans bok Genom Khorasan och Turkestan
1892 handlar härom och är denna liksom andra
H:s resebeskrifningar särskildt intressant därigenom,
att illustrationerna i dem äro efter af honom
själf utförda teckningar eller fotografier.
Sven Hedins tredje resa, som började d. 16 okt. 1893,
företogs från Orenburg genom Kirgisstäppen till
Tasjkent och Margelan, där Hedin utrustade en
karavan för att vintertiden rida öfver Pamir, Stora
Kara-kul, Murgab, Mus-tag-ata till Kasjgar. Sommaren
och hösten 1894 genomkorsade han östra
och mellersta Pamir och sökte fyra gånger bestiga
Mus-tag-ata, hvarvid han uppnådde 6,300 m. höjd.
Sedan han öfvervintrat i Kasjgar, begaf han sig
i febr. 1895 därifrån österut för att färdas genom
den ohyggliga sandöknen Takla-makan. Under
13 dagar fann han intet vatten, två af hans fyra
tjänare och sju af åtta medförda kameler gingo
under. Spillrorna af karavanen nådde floden
Khotan-darja, hvarifrån H. återvände till Kasjgar.
Sommaren 1895 företog han en ny färd
till östra och södra Pamir och undersökte då
i geologiskt afseende bergskedjor och gletscher.
Från högkvarteret i Kasjgar färdades han
i dec. 1895 till Khotan, i det han åter korsade
öknen Takla-makan, hvarpå han följde
floden Kerija-darja, och, när denna förrunnit i
sanden, fortsatte genom öknen till Tarim. H.
påträffade under denna färd de i flygsanden begrafna
ruinerna af två buddistiska städer, kartlade
Kerija-flodens lopp, o. s. v. H. fortsatte sedermera
utmed Tarim, genom öknen till Lop-norsjön
Öst-Turkestan. Han har här visat, att Prsevalskij
aldrig besökt den verkliga Lop-nor och att det
finnes en hel kedja af sjöar norr om Prsevalskijs
s. k. Lop-nor, som är belägen en breddgrad sydligare
än den verkliga Lop-nor. Sedan H. återvändt
till Khotan, gick han på sommaren 1896
öfver Kwen-lun-bergen upp på Tibets högland,
som han med en stor karavan korsade från väster
till öster. Färden gick i två månader på 4,450 till
5,000 m. höjd, och de flesta djuren dogo af brist
på bete. Området kartlades geologiskt och topografiskt,
och 23 sjöar upptäcktes, hvaraf en är
en af de största i inre Asien. Färden fortsattes
under ständiga faror till Kuku-nor och Sining-fu.
Öknen Ala-sjan korsades, och öfver Hoang-ho
genom Ordos framkom H. genom norra Sjan-si
till Peking den 2 mars 1897. Asien hade då
korsats. H. återvände till Sverige genom Mongoliet,
Sibirien och Ryssland.
Denna resa är skildrad
såväl i ett stort verk En färd genom Asien
1898, äfven utgifvet i en mindre för ungdom afsedd
upplaga, som i ett särskildt i Tyskland utgifvet
vetenskapligt arbete, tillhörande »Petermanns
Mitteilungen». Åter bröt H. upp från Stockholm
d. 24 juni 1899 för att anträda en ny upptäcktsresa
i Asien, hvarifrån han återkom hem
d. 27 juni 1902 med rika vetenskapliga skördar.
Hans utgångspunkt blef liksom förra gången
Kasjgar, hvarifrån han med en väl utrustad
karavan tågade till Tarimfloden, som han nådde
vid Lajlik d. 18 sept. Han beslöt att själf fara
vidare vattenvägen på en färja, som i 2 1/2 månader
blef hans bostad samt ett topografiskt, meteorologiskt
och astronomiskt observatorium. Resan
slöts i Jangi-Köll, där Lop-Nor-distriktet börjar.
Härifrån bröt man opp söderut på en tre veckors
återfärd genom Takla-makans östra del söderut
till Tjertjen, hvarifrån resan fortsattes åt sydväst
utefter floden med samma namn till Anderc.
Till Jangi-Köll återkom man i slutet af februari.
På våren gjordes en ny exkursion österut i syfte
att forska i Lop-nor-frågan, och vidgade H. nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
