- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:493

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Biography and Genealogy, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Heurlin, Samuel - 2. Heurlin, Kristoffer Isak - Heyman, Elias - Hierta - 1. Hierta, Per Larsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1776; De principiis harmoniæ musicæ 1777;
Om Ny och nedanets verkningar (i Fysiografiska
Sällskapets Handl.); Anmärkningar vid Ståhlsvärds
teori om jordvallars styrka
1778; De
differentia inter climata solaria ett vera
1780,
m. fl.

Gift 1: 1782 med Anna Elisabet Österman.
2: 1791 med Kristina Elisabet Colliander.


2. Heurlin, Kristoffer Isak, biskop, riksdagsman.
Född i Åsheda i Småland
d. 25 okt. 1786; den föregåendes son.

Sedan H. vid
Lunds universitet, efter fyra års
studier, vid promotionen 1808
vunnit sin lagerkrans, förordnades
han till docent i romersk
vältalighet 1809 och i matematik
1810, samt utnämndes till adjunkt i
ekonomi 1813. Han tillhörde således lärarepersonalen
vid Lunds högskola samtidigt med
Agardh och Tegnér, fullt jämförlig med båda
dessa storheter i spekulativt djup och vetenskaplig
grundlighet, om än han af dem öfverglänstes
i snillets eld och liflighet.

Egentligen danad
för universitetet, förde honom lefnadsomsorgerna
i kyrkans tjänst. Sedan han det sistnämnda året
presiderat för präst- och pastoralexamen, blef han
1815 gymnasiiadjunkt i Vexiö och året därpå
filosofie lektor och konsistoriinotarie därstädes.
I den förra egenskapen gaf han åt ungdomens
studier en lyftning, som före honom knappt var
anad, och i det senare styrde han stiftet under
en biskop (Mörner), som gärna lämnade ämbetsbördan
åt andra. 1822 sökte och erhöll han
Tolgs konsistoriella pastorat blef 1825 kontraktsprost
och två år senare ledamot af den ryktbara
Adlersparreska statsrevisionen. Det sätt, hvarpå
han här fyllde sin plats, gjorde hans rykte och
öppnade för honom den politiska banan. Han
valdes af sina stiftsbröder till deras representant
vid de två följande riksdagarna och kallades till
domprost i Vexiö 1829.

Insatt i statsutskottet
1834, framstod han såsom en af den moderatkonservativa
fraktionens kunskapsrikaste och slagfärdigaste
kämpar samt utnämndes 1838 till
biskop i Visby stift och förordnades kort därefter
till statssekreterare vid ecklesiastiksexpeditionen.
Då ett par år därefter konseljen ombildades,
inträdde H. 1842 såsom statsråd och
chef för ecklesiastikdepartementet, sedan han året
förut tagit afsked från biskopsämbetet i Visby
och blifvit utnämnd till ordensbiskop i survivance,
till öfverhofpredikant och kyrkoherde i
Fellingsbro af Vesterås stift.

1841 tog han
afsked ur statsrådet, men fick fortfarande uppbära
sin statsrådslön ur konung Oscars handkassa
till i aug. 1846, då han utnämndes till kyrkoherde
i Karlshamn. Knappt hade denna utnämning
försiggått, förrän Vexiö biskopsstol genom
Tegnérs bortgång blef ledig. Stiftet skyndade
att genom H:s uppförande på första förslagsrummet
tillförsäkra sig honom såsom biskop,
hvarpå hans utnämning följde i febr. 1847.

I sin egenskap af biskop i Vexiö bevistade han
alla riksdagarna 1847–54 och var vid den sista
af dessa prästeståndets vice talman samt vid de
båda första ledamot af statsutskottet. Teol. doktor;
ledamot af Vetensk.-akad. och flera andra lärda
samfund.

Död å Östrabo vid Vexiö d. 12 mars 1860.

Med sin erkända skarpsinnighet äfven
i statsangelägenheter ägde H. inom konseljen ett
mäktigt inflytande, som han efter sin afgång ur
konungens råd öfverflyttade på medlemmarna af
sitt stånd under riksdagarna.

Gift 1816 med Elisabet Liljewalch.


Heyman, Elias, läkare. Född i Göteborg d.
29 dec. 1829. Föräldrar: handl.
H. J. Heyman och Gustafva
Schlesinger
.

H., som 1848 blef
student i Lund, 1855 med. kand.,
1857 med. lic., 1859 kir. magister
samt 1877 med. d:r, var
1862–78 praktiserande läkare i
Göteborg, där han gjorde sig
mycket omtyckt. Han ägnade sig särskildt åt
studiet och tillämpningen i det dagliga lifvet af
hygienens läror, och då en professur i allmän
helsovårdslära inrättades vid Karolinska institutet,
blef H. 1878 dess första innehafvare, sedan
han 1877 utgifvit Studier i allmän hälsovård
grundade på Göteborgs mortalitetsförhållanden
och Renhållningsväsendet i städer ur hälsovårdens
synpunkt
. Genom ihärdigt arbete lyckades
H. bereda hygienen plats bland de obligatoriska
undervisningsämnena. men innan förordningen
härom trädt i verket, afled den för
sin vetenskap ifrande mannen d. 14. dec. 1889.
Genom föreläsningar, äfven i läroanstalter för unga
kvinnor, sökte H. på allt sätt befrämja kännedomen
om och nyttan af en rätt hälsovård, till
hvilket ändamål han 1881 stiftade Hälsovårdsföreningen
i Stockholm. Bland H:s skrifter
märkas Skörbjuggens förekomst i Sveriges fängelser
1880, Om luften i våra bostäder 1881,
Tyfoidfeberns frekvens och lokala utbredning
i Stockholm
1882, m. m. H. redigerade Bibliotek
för hälsovård, Hälsovårdsföreningens förhandlingar

samt Hygiea 1881–89.

Gift 1: 1857 med Hilda Paulina Magnus; 2: 1868 med
Emma Rosalie Bendix.


Hierta. Ätten härstammar ursprungligen från
Thrond Hvite i närheten af Trondhjem i Norge,
hvarifrån den öfver Danmark inkommit till Holland
och Sverige.

Ättens kände stamfader inom
det nuvarande Sverige, Ragvald Matsson Hierta
till Sagered i Göteborgs län (Vestergötland) var
1530 ryttmästare för en fana danska ryttare.
Hans son, Lars, stupade i kriget mot svenskarne
på 1560-talet, och två sonsöner fördes som fångar
till Sverige, där de togo tjänst. Den yngre,
Torsten, död ogift, introducerades 1627 på ättens
vägnar. Från den äldres, Benkt, äldste son,
Lars, härstamma så väl den adliga som de två
friherrliga ätterna Hierta. Generallöjtnanten
Gustaf Adolf Hierta blef 1832 friherre. Två
andra ättlingar, bröderna Lars
och Karl, hade redan 1771 upphöjts
i friherrligt stånd.


1. Hierta, Per Larsson, krigare.
Född d. 16 mars 1613.
Föräldrar: ryttmästaren Lars
Bengtsson (Hierta)
och Anna
Lilliebjelke
.

Såsom löjtnant vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 19:37:14 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/a0493.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free