Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Hjärne, Harald Gabriel - Hochschild, Carl Fredrik Lotharius - Hodell, Frans Oskar Leonard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
muntlig som skriftlig framställning tagit till orda för
meningar, hvilka, om de ock uppväckt mycken
strid, städse burit vittne om vidsträckta vyer,
sällsynta kunskaper samt en ovanligt vaken och
rörlig intelligens. Från början som utpräglad
intelligensaristokrat öfvervägande konservativt
anlagd, började H. vid 1890-talets början göra
sig till tolk för den uppfattningen, att ordnandet
af vårt försvar bäst kunde tillvinna sig sympatier
af skilda samhällsklasser genom att anknytas till
arbetet för inre reformer, särskildt den politiska
rösträttens utsträckning, och det var ock han,
som 1891 startade föreningen: »Försvar och reformer».
Mot de tid efter annan under 1890-talet
uppdykande sträfvandena, för hvilka Uppsala
under O. Alins (se sid. 19) tid var själfva hufvudhärden,
att tillförsäkra Sverige en dominerande
ställning i unionen, gjorde H. kraftig front,
särskildt mot 1895 års s. k. »tvångsrevisionism».
1892–96 var H. en af redaktörerna för »Svenska
spörsmål» och tog under samma decenniums
senare del ofta till orda i »Svenska Dagbladet»,
särskildt beträffande utrikespolitiska spörsmål,
i hvilka han röjde böjelse för imperialistisk
politik. Efter att flera gånger stannat i minoriteten
i Uppsala som framstegsvännernas kandidat
till Andra kammaren, afgick han 1902
med seger, tack vare den omständigheten, att
han denna gång understöddes af högern gent
emot en radikalare motkandidat. I riksdagen
där han ställt sig utom partierna, valdes han
redan vid sin första riksdag till suppleant i
konstitutionsutskottet.
Frukterna af H:s skriftställareverksamhet
föreligga förutom i en massa
uppsatser i in- och utländska tidskrifter, Nordisk
Familjebok och Uppsala universitets årsskrift
äfven i Semiterna (i Wallis’ verldshistoria),
1875. Till belysning af Polens nordiska politik,
före och efter kongressen i Stettin 1570,
1884, Sigismunds svenska resor, 1884, Öfversikt
af Sveriges ställning till främmande makter
vid 1772 års statshvälfning, s. å., Rysslands
omdaning (2 häften, oafslutadt), 1888–89,
Unionsfrågan och Sveriges försvar, 1892, Rösträtt
och värnplikt, 1892, Helsingelif under
Helsingelag, 1893, Unionsrevisionismen, 1895,
den uppseendeväckande och intressanta Carl
XII, 1902, Blandade spörsmål, 1903, åtskilliga
grundlinier till föreläsningar, m. m. H.
blef 1893 juris hedersdoktor och är från 1899
led. af Vitterh. Hist. och Antikv. akad.
Gift 1886 med Eva Maria Rezelius.
Hochschild, Carl Fredrik Lotharius, politiker,
utrikesminister. Född i Köpenhamn
d. 13 sept. 1831. Föräldrar:
envoyén frih. Carl Hochschild,
som 1817 blef adlad och
1839 erhöll friherrlig värdighet,
och Emilia Katarina Oxholm
(från Danmark).
Student i
Lund 1848, började H. efter
aflagd kansliexamen redan följande år sin
diplomatiska bana som attaché i Wien. 1853
andre sekreterare i kabinettet för utrikes brefväxlingen,
blef H. 1855 t. f. legationssekreterare
i London, 1856 förste sekreterare i kabinettet
och 1858 legationssekreterare i London.
Han var 1861–63 chargé d’affaires i Turin och
1863–65 ministerresident i Florens samt 1865–66
envoyé i Berlin och 1866–76 i London.
Sistnämnda år blef han på egen begäran försatt
i disponibilitet och bosatte sig å sin egendom
Bellinge i Malmöhus län. 1877 blef H., hvilken
som sin ätts hufvudman tagit säte å riddarhuset
vid 1859–60 och 1865–66 års riksdagar samt
vid den sistnämnda af dessa med sin röst understödt
representationsreformen, af samma län
insatt i Första kammaren. Han anslöt sig här
till den s. k. skånska, i samförstånd med
Andra kammarens landtmannaparti arbetande,
fraktionen och hade 1879–80 plats i statsutskottet.
Den 27 april 1880 inkallades han
som utrikesminister i Arvid Posses ministär och
kvarstannade på denna post till d. 25 sept. 1885,
ådagaläggande varmt intresse för en å billiga
grunder fotad uppgörelse af de unionella tvistefrågorna
och i den inre politiken frihandelsvänliga
tendenser. Vid periodens utgång 1886 blef han
ej återvald som riksdagsman men ådagalade på
mångfaldigt sätt, bl. a. som ordf. i Sveriges allmänna
exportförenings styrelse, fortfarande sitt
lifliga intresse för allmänna angelägenheter. 1888
blef han led. af Landtbruksakademien och 1881
serafimerriddare.
H. uppträdde äfven som författare
med: Désirée, reine de Suède et de
Norvège, 1888, svensk öfversättning 1889, och
Några blad af Rutger Fredrik Hochschilds
(H:s farfader) anteckningar (Armfeltska konspirationen),
1897.
Död d. 12 dec. 1898 å Bellinge.
Gift 1858 med grefvinnan Amalia
Elisabet Charlotta Piper.
Hodell, Frans Oskar Leonard, lustspelsförfattare,
journalist. Född i Stockholm
d. 13 aug. 1840. Föräldrar:
bagaremästaren Carl Oskar
Hodell och Sofia Charlotta
Dahlbom.
Efter idkade elementarstudier
ägnade sig H. åt
apotekareyrket, men hans håg
drog honom till scenen, där han
vid Selinders teater gjorde sin debut 1860 i en
af honom själf författad komedi: Ett rum att
hyra. Sedan han någon tid tillhört Ladugårdslandsteatern,
anställdes han som skådespelare och
litteratör vid Södra teatern, där han kvarstannade
till 1870, då han emottog redaktörsbefattningen
af skämttidningen »Söndags-Nisse». 1881
blef han ägare af denna tidning. Död på Lemshaga
å Vermdön d. 25 maj 1890.
H. är en af
Sveriges flitigaste och populäraste lustspelsförfattare
och har dels i original, dels i bearbetningar
och öfversättningar riktat den svenska
skådebanan med mer än hundra olika teaterstycken,
bland hvilka följande originalpjäser
torde vara de mest bekanta: Bort ned Stånden!
En Stockholmsmamsell, En söndag i det gröna,
Ett sommarnöje, Fabriksflickan, Familjen
Trögelin, Herr Larssons Pariserfärd, Kamrer
Petterssons nyårsvisiter, Min gamla hatt, Syfröknarna,
Älskaren på vinden, Andersson,
Pettersson och Lundström, efter Nestroy, Bostadsbrist,
m. fl.
Gift 1: 1864 med <i>Mathilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
