Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hodell, Frans Oskar Leonard - 1. Hof, Johan - 2. Hof, Sven - Hofberg, Johan Herman - Hoffberg, Carl Fredrik - Hoffman, Jonas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bäckström</i>, en ganska begåfvad skådespelerska,
död 1872; och 2: 1873 med Therese Paul.
1. Hof, Johan, teolog. Född i Hofva i
Vestergötland 1645. Son af kyrkoherden i Hofva
Sven Corylander och hans första hustru Ingrid
Andersdotter.
Under sin studietid kallade han
sig efter fadern Corylander, men benämndes af
sina kamrater ständigt Hof efter födelseorten, hvarför
han slutligen antog detta namn.
Såsom sökande till Fogelås regala pastorat af Skara stift
utgaf han i stället för att aflägga pastoralexamen,
några teser, bland hvilka en med yrkande, att Kristi
uppståndelse icke skulle anses höra till hans återlösningsverk,
af domkapitlet ansågs för irrlärig.
H. underställde då sin sats först teologiska fakulteten
i Uppsala och sedan fakulteten i Wittenberg.
Slutligen föredrogs saken vid 1680 års
riksdag hos prästeståndet, som icke blott i hufvudsak
gillade den ifrågavarande lärosatsen, utan
äfven rekommenderade H. hos konungen, hvarpå
han utnämndes till kyrkoherde i Fogelås. Då
Skara domkapitel fortfarande visade sig afvogt
mot honom, aflät konungen till detsamma ett
strängt bref, i hvilket H. förordnades att vara
prost öfver några angränsande socknar.
Såsom lärare var H. synnerligen aktad och ansedd,
samt utmärkte sig äfven såsom latinsk skald.
Död d. 21 april 1709.
Gift med Beata Kempe.
2. Hof, Sven, filolog. Född i Skara d. 18
jan. 1703; den föregåendes brorson och son till
kyrkoherden Johan Hof d. y. i Levene och Kristina
Wallvik.
I Uppsala vinnlade sig H. företrädesvis
om naturvetenskaperna och språkstudier
och promoverades till filosofie magister 1731.
Sju år därefter förordnad till gymnasiiadjunkt och
vikarierande konsistoriinotarie i Skara, utnämndes
han 1739 till syssloman vid därvarande domkyrka
och blef 1740 konsistoriinotarie. 1746
befordrad till math. lektor, utbytte han 1750
denna befattning mot lektoratet i romersk litteratur
och tog 1757 afsked med titel af professor.
Död på sin gård Ulfängen i Värings socken
vid Sköfde d. 25 aug. 1786.
H. var en lärd
man, särdeles i latinet, och en skarp kritiker i
sitt modersmål, öfver hvilket han författat några
afhandlingar, såsom: Svänska språkets rätta
skrifsätt 1753; Anmärkningar öfver tvenne
skrifter om Svenska skrif- och stafningssättet
1760; Dialectus Vestrogothica 1773, m. m.
Gift 1740 med Sara Forslind.
Hoffberg, Carl Fredrik, botaniker. Född 1729
i Stockholm. Föräldrar: guldsmeden
Nils Hoffberg och Maria
Beckman.
H. blef student
i Uppsala 1744 och promoverades
frånvarande till medicine
doktor, under det han tjänstgjorde
som fältlasarettsmedikus
i Pommern 1760. Efter krigets
slut företog han en resa till Frankrike och
Holland, från hvilken han hemkom 1763, och
utnämndes två år senare till hofmedikus.
Denna tjänst, hvilken den tiden var förenad
med en högst obetydlig löneinkomst, bestridde
han fortfarande till 1788, då han vid krigets
början måste lämna densamma, emedan dels
hans hälsa, dels hans ekonomiska ställning ej
tillät honom göra tjänst vid den hofstat, som
åtföljde konungen till Finland.
Död i Stockholm d. 27 dec. 1790.
H., en stilla, anspråkslös
och arbetsam man, var isynnerhet bekant
genom sin Flora, af hvilken trenne upplagor utgått.
Gift 1769 med Dorotea Elisabet Sauer.
Hoffman, Jonas, historiemålare. Född 1731
i Örebro. Fader: borgmästaren
därstädes, Jonas E. Hoffman.
Vid sexton års ålder kom
han i lära hos hofmålaren Pasch.
Under sin mästares tillsyn användes
han vid dekorationsarbetet
i slottet i Stockholm och på
kungsgårdarna samt erhöll på
hans förord byggnadsdeputationens resestipendium,
med hvilket han i femton år uppehöll sig
utomlands, förnämligast i Rom och Paris.
1770 hemkallad till Sverige af öfverintendenten,
frih. Adelcrantz, invaldes han s. å. till ledamot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
