- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:521

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Horn, Adam - Horn - 1. Horn, Henning Rudolf - 2. Horn, Gustaf Jacob - Hoving, Helga Teodora Petrea - Hoya, Johan af

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till generallöjtnant och serafimerriddare. Till
1760–62 års riksdag afreste han som ombud
för krigsbefälet och uppställdes som hofvets
och Mössornas kandidat till landtmarskalk, men
besegrades af Fersen. Som underpant å de

försoningsförsök,
som under riksdagens lopp gjordes
att försona Hattar och Mössor, insattes han 1761
som riksråd, den första af sitt parti, som på
decennier hugnats med denna värdighet. På
denna post afstyrkte H. 1764 på det bestämdaste
den förlängning af franska förbundet, som följande
år af de segrande Mössorna gjordes till
främsta anfallspunkt mot motståndarna, och han
valdes ock 1765 till kanslipresident, hvilket förtroende
han dock afböjde. 1769 fick H. dela sina
ämbetsbröders öde att dömas förlustig sin plats
i rådet, hvilken han dock återfick 1771 och
äfven fick behålla efter Gustaf III:s revolution.
Död i Stockholm d. 24 jan. 1778.

H. åtnjöt
anseende som en käck och duglig rytteriöfverste
och som en god och redbar karaktär. Han saknade
dock den politiska utbildning, arbetslust och
arbetsduglighet, som kräfves för statsmannavärf,
i stället ägnande sina lediga stunder åt litteratur- och
konststudier, och visade sig som målaredilettant
ej oäfven.

Gift 1741 med grefvinnan Anna Katarina Meijerfelt.


Horn (till Rantzien). Adlig ätt, härstammande
från Tyskland och skrifvande sig till Rantzien,
ett gods, beläget mellan Greifswald och Anclam.
Den tappre krigaren Henning Rudolf H. blef
friherre 1701 och grefve 1719.


1. Horn, Henning Rudolf, krigare. Född i
Pommern 1651 och son af Baltzar
Horn
och Magdalena Sofia von
Reden
.

H., som var en tapper
krigare, blef 1695 generalmajor,
kommendant i Narva och öfverkommendant
på alla fästningar
i Ingermanland. 1700 räddade
han Narva från att falla i ryssarnes
händer och upphöjdes 1701 i friherrligt stånd.
1704 belägrades Narva ånyo och efter ett hjältemodigt
försvar och ett förfärligt blodbad bland
besättningen, måste H. öfverlämna fästningen åt
fienden och gifva sig fången. Illa handterad och
slagen, tvangs han att åse huru hans nyss förut
aflidna hustrus graf öppnades, hennes kopparkista
bortröfvades och liket kastades i strömmen.
Han bortfördes med sina barn till Moskva, där
han inspärrades i ett ohyggligt fängelse med
brottslingar och missdådare. Omsider utvexlad,
1714, utnämndes han efter sin återkomst till
Sverige till generalfälttygmästare och upphöjdes
1719 till riksråd och grefve. I rådet spelade
han ej någon större roll men tillhörde det holsteinska
partiet.

Död i Stockholm d. 9 maj 1730.

Gift med grefvinnan Helena Sperling.


2. Horn, Gustaf Jacob, militär,
konspiratör. Född 1706;
den föreg. brorson och son till öfversten
Carl Gustaf Horn och
Gustaviana Fleming.

H. hade efter idkade studier ingått
som extra ordinarie i k. kansliet
och utnämndes till kammarherre
1731. I denna egenskap deltog han som marskalk
i Tessins lysande bröllopsbeskickning till Berlin
och utsågs efter Lovisa Ulrikas ankomst till
Sverige till hennes hofmarskalk 1744.

Inlåten i hofvets planer att tillvinna regenten en utvidgad
konungamakt, blef han snart en af partiets
ledare och jämte Brahe den verksammaste
att genom en utgrenad konspiration söka framkalla
en förändring i författningen. Revolutionsplanen,
hvilken som bekant skulle sättas i
verket under riksdagen 1756, misslyckades, och
H. fick med de andra anförarna för anläggningen
böja sitt hufvud under bilan i Stockholm
den 23 juli s. å.

Han var en god, välmenande
och icke oduglig man, ehuru han icke
ägde de egenskaper, som voro behöfliga för att
leda ett så vågsamt företag till en lycklig utgång.

Gift 1750 med grefvinnan Eva Margareta Gyllenstierna.


Hoving, Helga Teodora Petrea, född Adamsen,
skådespelerska. Född d. 24
febr. 1862 i Kristianshavn, Danmark.
Föräldrar: f. skådespelaren
i Köpenhamn, sedermera tobaksfabriksverkmästaren
i Stockholm Nils Peter Adamsen och
Thora Emilie Kaltenbrun.

H. var elev vid k. teatern i
Stockholm 1878–81 och aktris därstädes 1881–83.
Hon var 1883–85 anställd vid Södra teatern
och hade därefter engagemang vid Dramatiska
teatern, där hon 1888 blef premiäraktris.
Den vackra och intelligenta skådespelerskan lämnade
1898 scenen. Bland hennes roller märkas
Viola-Sebastian i »Trettondagsafton», Portia i
»Köpmannen i Venedig», Toinette i »Den inbillade
sjuke», Chérubin i »Figaros bröllop»,
Richelieu i »Richelieus första vapenbragd», Julia
i »Galeotto», Mandanika i »Vasantasena», Marianne
i »Mariannes nycker», Antoinette i »Klädeshandlaren
och hans måg».

Gift 1: 1885
med operasångaren Axel Rundberg, 2: 1894
med läkaren Johannes Hoving från Finland.


Hoya, Johan af, grefve, riksförrädare. Grefve
Johan, en son af tyske grefven Jobst I af ätten
Hoya, ett tyskt grefskap i forna dagar.

H. kom
1524 till Sverige, där Gustaf Vasa omfattade den
högättade främlingen med så mycken välvilja, att
han s. å. intogs i rådet och följande år fick till maka
konungens syster Margareta, änka efter Joakim
Brahe, och erhöll Stegeborgs slott på lifstids
förläning. H. erhöll vidare ansenliga förläningar
i Finland, såsom Viborg och Nyslott med därunder
lydande land, Kymenegårds län m. m.

H. nyttjades också som underhandlare med lybeckarne,
men konungen vägrade att fullständigt
godkänna den af H. och lybeckarne 1529 uppgjorda
räkningen på den svenska skuldens storlek,
och detta tycktes, enär H. stod i borgen
för skuldens gäldande, utgöra orsaken till den
brytning, som inträffade mellan svågrarne.

Johan vistades i Finland och undvek sorgfälligt
att efterkomma de kallelser, Gustaf flera gånger
lät tillställa honom, att komma öfver till Sverige.
Samtidigt sporde konungen, att täta bud
gingo mellan Viborg, där grefven hade sitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/a0521.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free