Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Höckert, Johan Fredrik - Högbom, Arvid Gustaf - Högqvist, Sofia Emilia - Högström, Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han på hemresa därifrån plötsligt afled i Göteborg
d. 16 sept. 1866.
Ogift.
Högbom, Arvid Gustaf, geolog. Född i Vännäs
socken, Västerbotten d. 11
jan. 1857. Föräldrar: komministern
Johan Gustaf Högbom och
Carolina Kjellerstedt.
Student i Uppsala 1876, blef H. 1880
fil. kand., 1884 fil. lic., 1885 fil. d:r
och docent i geologi samt förestod
professuren i mineralogi och
geologi 1887–90. Följande år blef han t. f.
lärare och 1895 professor i mineralogi och geologi
vid Stockholms högskola samt utnämndes
1896 till professor i mineralogi och geologi vid
Uppsala universitet.
H., som för sin vetenskap
gjort vidsträckta resor, har utgifvit ett antal skrifter
af geologiska, geografiska, kemiska och meteorologiska
innehåll. De geologiska arbetena
behandla företrädesvis petrografiska ämnen såsom
Om postarkaiska eruptiver inom det svensk-finska
urberget, 1893; Om urgraniterna i
Upland, 1893; Über das Nephelinsyenitgebiet
auf Alnö, 1895: Om jernmalmerna i östra
Ural, 1898; Über Dolomitbildung und dolomitische
Kalkorganismen, 1895; vidare kvartär-geologiska
och fysiskt-geografiska frågor såsom
flera uppsatser om marina gränsen och
nivåförändringarna
i norra Sverige, Om genombrottsdalar
i fjelltrakterna, 1895; Om isdämda sjöar
i fjelltrakterna, 1892; Om Ragundadalens geologi,
1900; Om Norra Sverige såsom jordbruksland,
1902; m. fl. uppsatser om Norrlands geografi
och näringslif. Fjälltrakternas tektonik afhandlas
i Kvartsitområdet i Sveriges sydliga
fjälltrakter, 1891; Geologisk beskrifning öfver
Jemtlands län, 1894; Sur la tectonique et l’orographia
de la Scandinavie, 1902; m. fl. uppsatser.
Poplärvetenskapliga skildringar af Sveriges
geologiska historia, bergsbrukets historia,
Upplands geologi, istiden, en meteorologisk lärobok,
resehandbok öfver Jämtland (1886 och 1891)
m. fl. smärre skrifter.
Gift 1886 med Clara
Henrika (Henny) Bexelius.
Högqvist Sofia Emilia, skådespelerska. Född
i Stockholm d. 29 april 1812.
Föräldrar: hofmästaren hos grefve
C. de Geer Anders Högqvist
och kammarjungfrun Annna Beata
Hedvall.
1821 antogs
Emelie H. till elev vid baletten,
där hon kvarstannade till 1826,
då hon ingick som aktris vid
Berggrens kringresande teatersällskap. Detta åtföljde
hon till 1828, då hon togs till elev vid
k. teaterns dramatiska scen och d. 10 okt. debuterade
som Lotta i Kotzebues skådespel
»Brodertvisten».
Efter sex års tjänstgöring
vid k. scenen, under hvilken tid hon hvarken
höjde sig öfver medelmåttan eller väckte något
annat uppseende, än det som hennes skönhet
föranledde, företog hon 1834 en resa till Paris,
där hon i synnerhet ägnade sitt ideal m:lle
Mars ett uppmärksamt studium. Återkommen
till Stockholm, »var det som ett alldeles nytt
väsende uppenbarat sig på tiljan.»
Hennes förut gnälliga röst hade blifvit mjuk och behaglig,
den förut gängliga figuren hade fått
stadga och hållningen var en fulländad världsdams.
Ehuru hennes konstnärliga kallelse egentligen
låg åt det finare lustspelet, ådagalade hon
stor talang äfven i det högre sorgespelet.
Bland den mängd betydande roller – hennes
repertoar omfattade 125 sådana – i hvilka hon
uppträdde, nämna vi endast: Georgina i »Qväkaren
och Dansösen»; Clarence i »Shakspeare
kär»; Thisbe i »Angelo Malipieri»; Leonora i
»Fiesco»; Julia i »Romeo och Julia»; Elisabet
i »Don Carlos»; Maria Stuart; Siri Brahe;
Valerie; Ophelia i »Hamlet»; titelrollen i Orleanska
jungfrun; Richelieu i »Richelieus första
vapenbragd», hufvudrollen i »Den unge
regementschefen»
m. fl.
1837 besökte hon åter Paris
och vann då inträde hos m:lle Mars samt blef af
henne omfattad med mycken välvilja.
1839 gjorde hon en tredje besök i Frankrikes hufvudstad
och två år senare en resa till Italien. Hemkommen
därifrån, kände hon sin helsa bruten. Den
7 dec. 1845 uppträdde hon för sista gången å
k. scenen, som fru de Nohan i »Den gifte mannen
i staden och på landet» samt som Aventurine
i »Polskan».
Efter en längre tids sjuklighet
återvände hon 1846 till södern, för att under ett
mildare luftstreck återställa de aftynande lifskrafterna,
men afled i Turin d. 18 dec. s. å.
På hennes graf i Turin, restes af landsmän en
minnesstod. H., som i sitt enskilda umgänge var
särdeles kvick och fri, förde som bekant icke
något otadligt lif, men var i alla fall en god
och välgörande kvinna.
Högström, Per, Lappmarkspräst,
skriftställare.
Född i Selångers socken i Medelpad
d. 10 nov. 1714. Föräldrar:
handelsmannen Mårten Högström
och Ingeborg Engman.
På fattiga ynglingars vanliga utkomstväg,
andras undervisning, kämpade
sig H. fram och promoverades
till fil. magister 1743. Redan
två år förut hade han i Stockholm blifvit
invigd till predikoämbetet och afgått som missionär
till Lappmarken, där han, sedan han på ovanligt
kort tid lärt sig lappska språket, begynte sin
prästerliga verksamhet några mil norr om Gellivare,
i de obanade vildmarker som omgifva
Kajtumälfven. 1742 utnämndes han till kyrkoherde
i den af honom själf nybildade församlingen,
som sedan blef kallad Gellivare, och erhöll
tre år därefter uppdrag att ha inseende
öfver Torneå lappmarks församlingar och skolväsende.
I denna egenskap gjorde han årligen
sjöfärder och fotvandringar ända upp till Utsjocki
kapell, fyrtio mil norr om Torneå. Frukterna
af de intressanta iakttagelser, han härunder
hade tillfälle att göra öfver det ännu föga
kända landet och de glest spridda invånarnes
seder, bruk lefnadssätt o. d., sammanfattades i
hans förträffliga Beskrifning öfver de till Sveriges
krona lydande lappmarker, som utkom 1747 och
öfversattes på danska, tyska och franska. 1749
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
