- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:542

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ichsell, Jakob - Idman, Nils - Ifvarsson, Carl - Ignell, Nils

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

någon upprättelse för sina lidanden. Hans diplomatiska
anställning varade dock ej längre än
till 1769, då en ny minister tillförordnades,
hvarefter I. återvände till Sverige och dog i
Stockholm d. 30 mars 1788.


Idman, Nils, präst, krigare. Född i Hvittis
socken i Finland d. 20 juni 1680. Föräldrar: befallningsmannen
Daniel Larsson Idman och Maria Sacku.

I. anställdes 1702 som skvadronspredikant
vid Åbo läns fördubblingskavalleri. Under
en träffning med ryssarna följande året blef han
af sin regementschef kommenderad att tjänstgöra
som adjutant. Ryssarna blefvo slagna, men
under striden blef I:s regemente afskuret från
den öfriga hären, och återkom först efter flera
månader till Narva, sedan alla trodde det vara
förloradt. Efter någon tid stormades staden af
fienden. I., som lyckats rädda sig till Ivanogorod,
fick då vara med, när detta fäste kapitulerade,
likaså vid den första belägringen af
Wiborg.

1710 befordrad till regementspastor
vid Åbo läns regemente, följde han sin kår på
alla dess marscher och deltog i infallet i Norge
och det olyckliga återtåget öfver fjällen efter
Carl XII:s död. 1719 utnämndes han till kyrkoherde
i sin födelsesocken Hvittis, men fortfor
att tjänstgöra vid regementet till fredsslutet 1721.
Han blef sedermera kontraktsprost och fullmäktig
vid 1734 års riksdag. Död d. 4 juni 1750.

Fasorna vid den Armfeltska arméfördelningens
återtåg från Norge, hvarunder, såsom bekant
är, största delen af manskapet ihjälfrös,
har I. skildrat i en predikan med den hemskt
uttrycksfulla titeln: »Folketz roop på Norska
fjällarne
» 1720.

Gift 1711 med Kristina
Procopæa
.


Ifvarsson, Carl, riksdagsman. Född d. 13
febr. 1818 å frälsehemmanet
Bastena i Voxtorps socken af
Hallands län. Föräldrar: frälse
landtbonden Ifvar Jönsson och
Pernilla Hansdotter.

Sin första och hufvudsakliga undervisning
erhöll han i hemmet: i läsning
af modern, i skrifkonsten
af en trettonårig lekkamrat, hvarjämte han mestadels
själf, under sina fristunder på söndagarna,
lärde sig räkna. Strax efter det han fyllt tjugu
år flyttade han till Värestorp i Ränneslöfs socken
och inköpte där en hemmansdel, hvarefter han
1840 ingick äktenskap med Elsa Persdotter från
Nordanå i Voxtorp. Hans offentliga verksamhet
begynte så småningom genom hans deltagande
i kommunens angelägenheter, hvarpå han,
tjugufem år gammal, valdes till nämndeman. Härefter
följde en mängd mera maktpåliggande förtroenden,
såsom hans val till landstingsman och
1859 till representant i bondeståndet, för Halmstads,
Höks och Tönnersjö härad i Halland,
hvilket sistnämnda förtroendeuppdrag förnyades
för riksdagarna 1862 och 1865. Efter
införandet af den nya riksdagsordningen företrädde
I. Höks härad till sin död i Värestorp
d. 27 dec. 1889.

Redan vid sista ståndsriksdagen
ledamot af statsutskottet, framträdde H.
strax efter landtmannapartiets bildande 1867 som
en af dess ledande män och blef snart den, till
hvars ord partiet företrädesvis lyssnade. En
sund realpolitisk syn på tingen, parad med klok
varsamhet, gjorde honom ock särskildt skickad
att gå i spetsen för ett parti, hvilket i första
hand åsyftade att aflyfta den oprivilegierade jordens
bördor jämte häfdande af sparsamhet i
statsförvaltningen. Att partiet så småningom
äfven upptog å sitt program rent frisinnade och
demokratiska sträfvanden, torde i icke ringa mån
vara I:s förtjänst; särskildt låg honom tryckfrihetens
värnande varmt om hjärtat. I:s inflytande
var under en följd af år städse i stigande
inom riksdagen, och det ena förtroendeuppdraget
följde efter det andra. Sålunda var
han 1867–89 ledamot af statsutskottet (från 1883
dess vice ordf.), 1871, 78 och 83 ledamot af
försvarsutskottet, 1868–80 och 85–89 ledamot
af talmanskonferensen samt april 1880–84
Andra kammarens vice talman. Från början
tillhörande landtmannapartiets förtroenderåd, kom
I., utpräglad frihandlare som han så småningom
blifvit, efter tullfrågans sprängning af partiet, att
fungera i samma egenskap i »gamla landtmannapartiet».
1869–74 var han fullmäktig i riksbanken.
Af regeringen togs han i anspråk för
åtskilliga kommittéer, bl. a. 1879 års skatteregleringskommitté
och 1880 års landtförsvarskommitté,
i hvilka han häfdade landtmannapartiets synpunkter.
Under sina sista år drogs I. allt mera
i frisinnad riktning, och uppträdde som en bestämd
vän af den politiska rösträttens utsträckning
och unionens befästande genom tillmötesgående
af billiga anspråk från Norges sida. Af
sin hembygds landsting var han ständig ledamot
och från 1881 dess ordförande.


Ignell, Nils, filosofisk och teologisk skriftställare.
Född i torpet Ingebo under
Stegeborg å Östergötland
d. 18 juli 1806.

Föräldrar:
torparen Nils Månsson och
Maria Larsdotter.

På föranstaltande af föräldrarnas husbonde,
grefve Ph. V. von Schwerin,
sattes den vetgirige gossen
i Söderköpings skola och blef, efter förberedande
studier där och i Linköping, student i Uppsala
1825. Vigd till präst 1830, förordnades han till
pastorsadjunkt, först i Askeby och därefter i
Vallersta, båda i Linköpings stift. Sedan han
1837 aflagt pastoralexamen, blef han 1838 vice
pastor i V. Stenby, men utnämndes redan s. å.
till predikant vid Hedv. Eleon. fattighus i Stockholm,
hvilken befattning han tillträdde 1840.
1842 blef han kateket i samma församling och
befordrades 1844 till komminister i Katarina.
Död i Stockholm d. 3 juni 1864.

I. har själf
meddelat, huru hans första väckelse till begrundande
af andliga föremål utgick från en tilldragelse
under hans skoltid, då han såg en kamrat
omänskligt agas för skratt under bönen, och den
sålunda väckta forskningshågen kom längre fram
till klarhet genom hans bekantskap med en annan
forskare på det religiösa området, lektorn,
sedermera kyrkoherden, Ekenstam. I början
fann sig I. dragen till de läror, som utvecklades

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 15:43:11 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/a0542.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free