- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:546

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jansson, Erik - Jansson, Eugen Fredrik - Jansson, Hans

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sysselsatte sig med läsning, särdeles af de bland
allmogen vanliga uppbyggelseböckerna af Luther,
Arndt, Nohrborg o. dyl. Efter hand kom han
till öfvertygelsen, att de i många saker icke öfverensstämde
med Guds ord. Under en affärsresa
1843 till Helsingland gjorde han bekantskap med
där varande »läsare» och företog sig att bland
dem uppträda som lärofader. Fältet för hans
omvändelsenit var i början Alfta socken, hvarifrån
rörelsen spridde sig till Forssa, där Erik J.
1844 bosatte sig och från en vanlig predikant
med ens framstod såsom gudasänd profet. Under
detta hade han med klokhet och försiktighet
skilt sina anhängare från de egentliga läsarne
och började så småningom framställa sin nya
lära, hvars hufvudsakliga dogmer voro, »att de
trogna» – Erik Janssons lärjungar – »icke
kunde synda, emedan Kristus borttagit deras
synd; att de äro fullkomliga, liksom deras fader
i himmelen; att de icke äro i behof af syndabekännelse;
att de icke förnimma någon begärelse
till det onda eller inre frestelse, utan äga
en ostörd samvetsfrid och fröjd i den heliga
ande; att Erik J. är sänd af Gud och allt hvad
han förkunnar är Guds ord; att de som tro på
honom behöfva ej pröfva sig själfva, ty skulle
de tro, att de hade synd, så hade de också synd;
och slutligen, att de som ej tro på Erik J. äro
fördömda.»

På samma gång han framhöll sina
egna lärosatser, förkättrade och fördömde han
kristna religionens utmärktaste kyrkolärare, såsom
Luther och Arndt, och slutligen, för att göra
separatismen fullständig, påbjöd han att deras
och flera andra författares skrifter skulle brännas.
I juni 1844 företogs för första gången en sådan
autodafé hos bonden Anders Olsson i Tranberg,
där ej blott Luthers, Arndts, Scrivers, Nohrborgs
m. fl. skrifter brändes, utan jämväl psalmbok,
katekes och alla slags nykterhetsskrifter.
Kort därefter blef Erik J. efter en formlig batalj
mellan kronobetjäningen och hans anhängare
fängslad och inställd till kansliförhör i Västerås.
Här, liksom senare inför domkapitlet i Uppsala,
dit han förpassades efter en ny bokbränning, försvarade
han sig med satser ur bibeln och undvek
försiktigt att ingå i något slags redogörelse för
innehållet af sin lära, hvarför han frikändes.
Sedan förvillelsen spridt sig till Dalarne och
lärosystemet blifvit inmängdt med en god portion
kommunism, beslöt sekten på uppmaning af sin
profet, att utvandra till Amerika och där i socialistisk
kärlek och sämja – uppbygga det nya
Jerusalem. Utflyttningen företogs 1846 till
Illinois och inom den nya kolonien, som efter
Erik J:s födelseort fick namnet Biskopskulla
(Bishopshill), blef Erik J. nu den oinskränkte
härskaren. Emellertid saknades ingalunda anledningar
till missnöje och kif inom den nya
brödraförsamlingen och profeten begynte, i den
mån fjällen föllo från den bedragna hjordens
ögon, allt tydligare framstå som en uppenbar
bedragare. Under pågående rättegång inför domstolen
i Illinois med en af sektens medlemmar,
uppdrog denne en pistol och nedsköt Erik J. d.
30 maj 1850. Sju styresmän öfvertogo ledningen
af kolonien, som först blomstrade, men sedermera
upplöstes. I strid mot sin lära om fördömligheten
af allt mänskligt skriftställeri i religiösa
ämnen, hade Erik J. själf utgifvit flera
skrifter, såsom: En härlig beskrifning på människans
tillväxt, då hon helt är, enligt Johannes
15 Cap., inympad uti det sanna vinträdet
Christo; Ett afskedstal till alla Sveriges innevånare,
som har föraktadt mig, den Jesus hafver
sändt etc.; Några Sånger samt Böner författade
af Erik J.
; en katekes o. s. v., hvilka
trycktes på eget tryckeri i Söderala.


Jansson, Eugen Fredrik, landskapsmålare.
Född i Stockholm d. 18 mars
1862. Föräldrar: posttjänstemannen
F. F. Jansson och Eugenia
Hedman
.

J. var 1881–82
elev af Perséus och konstakademien,
men är för öfrigt en
»selfmade» man. Efter att först
ha målat stilleben, har han sedermera
uteslutande ägnat sig åt stämningslandskapet.
Det är framför allt Stockholm och dess
omgifningar i afton- och morgonbelysning eller
i natt och månsken, »J. sett med en drömmares
och poets ögon och återgifver med ett
starkt subjektivt tycke. Han utmärker sig för
en impressionistisk summarisk bredd samt en utpräglad
förkärlek för de blåa tonerna och de
mjukt beslöjade fuktiga dunsterna och matta
dagrarna.» Hösten 1896 anordnade J. i Stockholm
en separatutställning, som var många till
stor glädje och andra till lika stor förargelse. I
konstnärsförbundet har J. länge varit en af de
ledande.

Ogift.


Jansson, Hans, riksdagsman. Född i Låbyn
i Mo socken på Dal d. 7 jan.
1792. Föräldrarna voro bondfolk.

Utan annan underbyggnad,
än hvad han med sitt eget
goda hufvud kunnat inhämta, antogs
Hans J., sexton år gammal,
till klockare i sin födelsesocken.
Denna befattning innehade han
till 1822, då han gifte sig med Brita Maria
Gullicksdotter
, dotter af en häradsdomare, och
flyttade till ett svärfadern tillhörigt hemman i
Bräcketorp i Edsleskog, hvilket han genom omtanke
och arbetsamhet ansenligen förbättrade.
Vid 1828 års riksdag var han första gången närvarande
såsom representant för Tössbo härad och
vann redan då allmänt förtroende för sitt ljusa
omdöme och redbara karaktär, ehuru han ännu
icke var bland de mera framstående eller ledarne
inom bondeståndet.

Till den nästföljande riksdagen
1834 valdes han till ombud för Tössbo
och Vedbo domsaga och ställdes nu inom sitt
stånd i afseende på inflytande och anseende vid
sidan af Anders Danielsson. Som hans åsikter,
liksom dennes, gingo i frisinnad riktning, var
det regeringens afsikt att vid 1840–41 års riksdag
neutralisera honom genom att anförtro honom
talmansklubban. J. motstod dock anbudet och
blef i stället som ledamot af konstitutionsutskottet
i tillfälle att verksamt bidraga till den
frisinnade prägel, som utmärkte denna riksdag.
Sedan Oscar I kommit till styret, fann J. Ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 15:43:11 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/a0546.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free