Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Kasimir - Johansson, Aron - Johansson (Kanne), Henrik - Johansson, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven till denna vrå af det stora riket. Af medlidande
erbjöd Gustaf Adolf sin syster och svåger
en fristad i Sverige, och gaf dem i förläning
Stegeborgs slott, hvarest de obemärkt och stilla
tillbragte tiden till 1630, då konungen anförtrodde
Johan Kasimir svenska kammarverket.
Dessförinnan hade pfalzgrefven under fortsättningen
af polska kriget haft i uppdrag att i
Sverige besörja truppernas rekrytering, mönstring
och utsändning. Vid konungens död blef Johan
Kasimirs ställning dock en annan, då riksråden
ville förekomma, att hans ätt skulle få arfsrätt
till svenska tronen. Drottning Kristina, som
blifvit uppfostrad i hans hus, upphöjde emellertid
1651 sin fosterfader till hertig af Stegeborgs län
och visade i flera andra hänseenden sin erkänsla.
Johan Kasimir var en man af många utmärkta
egenskaper: flärdlös, samvetsgrann och
gudfruktig. Vid uppgörandet af sina planer försiktig
och beräknande, var han i deras utförande
bestämd och otröttlig och förde dem till det
föresatta målet.
Död på Stegeborg d. 8 juni
1652.
Johansson, Aron, arkitekt. Född i Ryssby, Kronobergs
län d. 11 jan 1860. Fadern,
J. Swensson, som var torpare
först under Borsna säteri sedan under
Tranhult, utvandrade jämte
hustru 1877 till Amerika.
J. genomgick, understödd af häradshöfding
J. A.Tornérhielm och efter
hans död af den kände mecenaten
James J. Dickson i Göteborg, Landskrona elementarläroverk,
Chalmerska institutet 1876–80
och Konstakademien 1881–84, där han erhöll
k. medaljen. 1884–89 företog han en utländsk
studieresa, de tre sista åren såsom statens resestipendiat.
Sedan 1884 har J. haft anställning
som arkitekt i öfverintendentsembetet och sedan
1890 vid de nu snart färdiga riksdags- och riksbanksbyggnaderna
på Helgeandsholmen. Dessa,
hvilka uppföras efter J:s 1892 uppgjorda, något
ändrade ritningar, ha, som bekant, blifvit mycket
olika bedömda, men frånser man det omtvistade
läget, måste man erkänna, att riksdagshuset,
sådant det i närvarande stund ter sig, är
en ståtlig och imponerande byggnad. Bland J:s
verk märkas för öfrigt: Stockholms stads sparbank
vid Rödbotorget, i vacker florentinsk renässans,
sparbanksbyggnaden i Gäfle, riksbanksbyggnader
i Örebro, Kalmar o. s. v. Gift 1890
med Clara Herfordt, dotter till Kanslirådet F.
Herfordt i Berlin.
Johansson, (Kanne) Henrik, biskop. Född i
Norge af en gammal dansk frälsesläkt, som i vapnet
förde en kanna och i synnerhet var vidt utbredd
i Skåne. Inkommen till Sverige, hade han
blifvit munk i dominikanerklostret i Västerås och
genom sina framstående egenskaper snart förordnad
till klostrets prior. När konventet till följd af
Västerås recess upplöstes, fingo de af predikaremunkarna,
som ville låta använda sig i lutherska lärans
tjänst och i öfrigt voro lämpliga, pastorat på
landsbygden, hvaremot klostrets förste man, Henrik,
utnämndes till pastor vid domkyrkan i Västerås.
Efter några år dog biskop Petri Magni. Henrik
J., som erhållit nära enhällig kallelse, utnämndes
då 1535 till Västerås lediga biskopsstol och innehade
den till sin död d. 24 jan. 1556.
I genomförandet af det svenska reformationsverket
har J. en ej obetydlig andel, dels genom hvad
han uträttade som stiftsstyresman, dels genom
hvad han i större omfattning verkade i sin egenskap
af assistent åt den bekante Georg Norman,
på dennes kyrkovisitationer i olika delar af
landet.
Johansson, Johan, publicist. Född d. 25 aug.
1792 å Bjurfors i Dalarne. Föräldrar:
bruksförvaltaren Hans
Johansson, af en gammal bergsmanssläkt,
och Märta Johanna
Edman.
Redan som elfva års
gosse inskrefs J. bland de studerande
i Uppsala, där han sedan
kvarstannade i femton år och
promoverades till fil. magister 1818. Året förut
hade han låtit anteckna sig som e. o. kanslist i
kanslistyrelsen samt handels- och finansdepartementet,
men han öfvergaf 1820 ämbetsmannavägen
för att uteslutande ägna sig åt publicistisk
verksamhet. Sistnämnda år förenade han
sig med Georg Scheutz om utgifvande af tidningen
Argus, för hvilken J. dock snart blef
ensam ledare och som, flera gånger indragen,
fortsattes med förändrade titlar, såsom Argus II,
Nye Argus o. s. v., till 1836. Efter det Argus
med nämnda år och för alltid upphört, fortfor
J. att utöfva en omfattande publicistisk verksamhet,
för hvilken han begagnade än den ena
och än den andra af Stockholms och landsortens
tidningar, hvarjämte han då och då utgaf
en broschyr i handelsekonomiska ämnen.
Hans stil var i hög grad diffus, med en ballast
af grundlighet, som gjorde den särdeles trögläst.
Själf skattade han dock sin pennas alster mycket
högt och ansåg ett mer lekande framställningssätt
ovärdigt dem, som förde den allmänna
opinionens talan. »Om J. hade läsare eller icke,
bekymrade honom föga. Med den största möjliga
öfverlägsenhet behandlade han alla ämnen, alla
personer och han gaf säkerligen aldrig till svar
på någon fråga: ’det vet jag icke’.
En ovanligt
stor beläsenhet hade han också och hans
gestalt var imponerande. Ända till slutet af sin
nära sjuttioåriga lefnad behöll han både själftilliten
och jättegestalten upprätt, utan att någonsin
i sitt yttre uppträdande låta märka, om han
för dagen var fattig eller hade nog. Med samma
lugna öfverlägsenhet öfver människors barn, bar
han både den goda dagen och den onda; och
medvetandet om, hvad han verkligen verkat godt
och nyttigt i sina bästa dagar, var honom säkerligen
en ljuf tröst, då han med ännu obrutet
mod nedlades på dödsbädden.»
Bland hans
broschyrer märkas: Införselsfrihet och skyddsförfattningar,
betraktade ifrån erfarenhetens
och historiens synpunkt 1840; Om vigten och
betydelsen af slöjder och manufakturer för ett
samhälle 1840, båda efter F. List; Om nödvändigheten
af förbudsskyddets bibehållande
för inhemska sockerfabrikationen 1840; <i>Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
