- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:587

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kléen - 1. Kléen, Jöns af - 2. Kléen, Emil Andreas Gabriel - 3. Kléen, Johan Emil

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kléen. Ätten skall enligt obestyrkt uppgift
härstamma från Tyskland. Den förste kände
stamfadern Olof Kleen var redan i början af
1700-talet kvartermästare vid Norra skånska
kavalleriet, hvilken befattning innehades i flera
släktled. Hans sonsons son var


1. Kléen, Jöns af, fortifikationsofficer. Född
i Nöbbelöf i Skåne den 30 dec.
1800. Föräldrar: kvartermästaren
vid norra skånska kavalleriet
Anders Kléen och Anna Sofia
Kallenberg
.

Student i Lund
1818, promoverades han därstädes
till filos. magister 1823 och
utnämndes samma år till underlöjtnant
i ingenjörkåren. Befordrad till löjtnant
vid förenämnda kår 1830, tjänstgjorde han 1830–33
såsom arbetsbefälhafvare å Karlsborg, samt
företog 1833–34 en resa genom en stor del af
Europa för att studera ingenjörsväsendet därstädes.
Efter sin hemkomst kallad till ledamot af
Krigsvetenskaps-akademien 1836, befordrades
han 1837 till kapten i ingenjörkåren och uppgjorde
samma år ett förslag till befästning af
Karlsbergs landtfronter, hvilket förslag af regeringen
stadfästades. Fortifikationsbefälhafvare å
Karlsborg 1838, företog han 1845 ånyo en utländsk
resa för att taga kännedom om de befästningsarbeten,
som då pågingo i Ostpreussen,
Polen, Österrike samt omkring Paris. Öfvermekanikus
för Strömsholms nya kanalbyggnad 1846;
adjutant hos Oskar I följande året; major i ingenjörkåren
1848 och chef för den ingenjörafdelning
som åtföljde svenska armén till Fyen
samma år. Förordnad 1850 att i egenskap af
chef leda uppförandet af Nationalmuseum i Stockholm,
företog han de följande åren flera utrikes
resor för nämnda, först 1865 fullbordade byggnad
och befordrades till öfverstlöjtnant i arméen
1853. Efter en resa till Italien och Krim 1855
förordnades han till ledare i kommittéen för Stockholms
och Mälardalens befästande och uppgjorde
planer, detaljer och kostnadsförslag för dessa
befästningars utförande. Efter nya resor till
Tyskland 1856 och Italien 1857 utnämndes han
1858 till öfverstlöjtnant i ingenjörkåren och till
öfverste i arméen samt till generalmajor och
chef för ingenjörkåren (numera fortifikationen)
och upphöjdes i adligt stånd samma år med
namnet af Kléen. 1860 företog han en resa
till Italien och öfvervar därunder i början af
1861 fästningen Gaëtas belägring, öfver hvilken
krigshändelse han afgaf en berättelse på franska
språket. Erhöll på begäran afsked från chefsbefattningen
vid fortifikationen 1868 och utnämndes
samma år till generallöjtnant; afsked ur
krigstjänsten 1869. K. invaldes 1848 till ledamot
af Vetenskapsakademien. Död i Stockholm
d. 5 maj 1884.

I sitt 1835 ingångna gifte
med Anna Beata Ehrenborg, dotter af justitieombudsmannen
Casper Ehrenborg (se sid. 271)
hade han flere söner, af hvilka Fredrik Herman
Richard
, född d. 17 mars 1841 och f. d.
legationssekreterare i Wien gjort sig känd som
folkrättslig författare med bl. a. Naturrätt och
rättsliga förbegrepp
, 5 delar, 1883–85, Neutralitetens
lagar
, 2 delar. 1889–91 och De la
contrabande de guerre
, 1893.

En annan son är


2. Kléen, Emil Andreas Gabriel, läkare, skriftställare.
Född på Karlsborg d.
21 nov. 1847.

Student i Uppsala
1868, blef K. därstädes fil.
doktor 1875 och ägnade sig därefter
åt medicinska studier, hvilka
utmynnade i medicinsk licentiatexamen
i Stockholm 1881 och
medicinsk doktorsgrad i Wien
1883.

K., som gjort behandling af sockersjuka
och massage till sin specialitet, har sedan 1884
praktiserat som läkare, om vintrarna i Stockholm
och om somrarna i Karlsbad i Böhmen. Af
trycket har han i sin vetenskap bl. a. utgifvit
Handbok i massage 1888–90 och Om diabetes
mellitus och glykosuri
1897 (prisbelönt af Svenska
läkaresällskapet).

För den stora allmänheten
framträdde K. 1892 under den Nordenson-Widmarkska
befordningsstriden vid Karolinska
institutet med Den stora ofreden vid Karolinska
institutet
, hvari han framstod som en polemiker
af rang, den där visade sig i grund förstå konsten
att på ett kvickt, om ock betydligt hänsynslöst
sätt, kasta löje öfver den sida, han ville angripa.
K:s 1902 utgifna intryck från sina vidsträckta
resor Ströftåg och irrfärder hos min vän Yankee
Doudle
samt annorstädes väckte betydligt uppseende,
och trots de paradoxer, i hvilka författaren
med ytterlig skärpa uttrycker sin uppfattning
om personligheter och förhållanden, äger
detta arbete, tack vare hans vakna iakttagelseförmåga,
originella synpunkter samt i grund och
botten kärnfriska syn på lifvet ett säreget behag.

Gift 1881 med Greta Ingeborg Johanne
Andrea Gram
(från Norge).


3. Kleen, Johan Emil, skald. Född i Hör i
Malmöhus län d. 17 sept. 1868.
Föräldrar: fanjunkaren Johan
Peter Herman Kleen
– hvilken
tagit namn efter sin moder, som
var brorsdotter till K. 1 – och
Johanna Jönsdotter.

Student i Lund 1886, ägnade sig K. därstädes
åt moderna språk och
estetik till 1890, då han ingick i Nyaste Kristianstadsbladets
redaktion. 1891–92 var han medredaktör
af »Nya Lund», vistades 1892–93
som litteratör i Stockholm och återvände sistnämnda
år till Nyaste Kristianstadsbladet, där
han arbetade till 1895. De återstående åren
af sin lefnad tillbragte han under publicistisk
verksamhet, först i Stockholm (bl. a. i Dagens
Nyheter) och slutligen i Malmö (som medarbetare
i Malmötidningen). Hans hälsa var emellertid
undergräfd och afled han ogift i Lund
redan d. 10 dec. 1898.

Redan under studenttiden
hade K. väckt uppmärksamhet genom
sina af ovanlig formtalang utmärkta lyriska dikter
och 1893 framträdde han för allmänheten med
Helg och söcken företrädevis som lifsglädjens
skald, den där i praktfulla, med grannlåter nästan
allt för öfverlastade strofer, upprullar idyller från
blomsterdoftande pingsttider, jublande fester från
sommartider och bleka vemodskvällar från hösten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/a0587.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free