- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:592

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klingenstierna - Klingenstierna, Samuel - Klingius, Zacharias

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samma provins. Dennes son, som efter sistnämnda
socken ändrade namnet till Klingius
(se den nästfölj.), blef biskop i Göteborg och
adlades med namnet Klingenstierna.


Klingenstierna, Samuel, matematiker och
fysiker. Född på Tollefors i
Kärna socken af Östergötland
d. 18 aug. 1698 och sonson af
förenämnde biskop Klingius.
Föräldrar: majoren Zacharias
Klingenstierna
och Helena
Maria Gyllenadler
.

K:s rika
naturgåfvor bemärktes medan
han ännu gick i skolan i Linköping af d. v.
biskop Spegel, som fann ett nöje i att emellanåt
examinera och undervisa den hoppgifvande ynglingen.
Vid universitetet i Uppsala, där K. inskrefs
vid aderton års ålder, studerade han först
lagfarenhet och kom därunder att läsa Pufendorfs
afhandling om natur- och folkrätten. I
densamma påträffade han ett då för honom obekant
uttryck »quantitates morales». När han
härom rådfrågade en äldre kamrat, erhöll han
till svar, att om han ville lära känna kvantiteter,
måste han läsa matematik. På ytterligare förfrågan,
hvilken författare skrifvit bäst i denna
vetenskap, hänvisades han till Euklides, af hvilken
han genast skaffade sig Gestrinii upplaga,
som innehöll de sex första böckerna. Nu
begynte han sina matematiska studier, till en
början under handledning af den skicklige matematikern
A. G. Duhre, då bosatt i närheten af
Uppsala. Han fortsatte därefter sitt matematiska
studerande på egen hand, genomgick flera författare
från Arkimedes till Leibniz, samt inlämnade
till Vetenskaps-Societeten i Uppsala
arbeten af erkändt värde. Redan nu började
ryktet om hans kunskaper att sprida sig. Kammarkollegium,
i hvilket han, såsom det synes
alldeles omedveten om sin öfverlägsenhet, ingått
som e. o. tjänsteman, anmälde vid 1723 års
riksdag den då tjugufemårige mannen till erhållande
af något understöd för vetenskapliga
resor och en förändrad lefnadsbana. Med ett
större stipendium företog han året därefter en
resa till Tyskland, Schweiz, Frankrike och England,
fortsatte sina forskningar och knöt en
mängd lärda bekantskaper, såsom med matematikern
Bernoulli, filosofen och matematikern
Christian Wolf m. fl. Under tiden växte hans
vetenskapliga anseende, och när den matematiska
professionen i Uppsala 1728 blef ledig, utnämndes,
förnämligast på Wolfs förord, härtill den
trettioårige K. De tjugofyra år, K. utöfvade sin
akademiska lärareverksamhet, utgöra en lysande
period i den gustavianska högskolans historia.
Genom klarheten och lifligheten i sina föredrag,
hvilka han ofta lät åtföljas af hvarjehanda fysikaliska
experimenter, lockade han till sitt auditorium
en stor skara ynglingar, hvilka, utan att
själfva tänka därpå, leddes in på matematikens
studium. Följden blef den, att när K. slutade,
hade svenskarna allmänt börjat läsa geometri
och vetenskapen tagit ett betydande steg framåt.
När 1750 de matematiska ämnena fördelades på
två professurer, valde K. för sin del fysiken,
men erhöll redan 1752 afsked med pension för
att blifva i tillfälle att uteslutande ägna sig åt
matematiskt författarskap och särskildt en kurs
i artillerivetenskapen. Emellertid inträffade förhållanden
som gjorde, att detta arbete aldrig
blef fullbordadt. När nämligen Dalin 1756 af
det då vid riksdagen mäktiga Hattpartiet skildes
från sin befattning såsom lärare för kronprinsen
Gustaf, föllo ständernas val till efterträdare
enhälligt på K. Han mottog förtroendet och
bibehöll platsen till 1764, då han för sjuklighet
erhöll professor Ferner till sitt biträde. K. hade
1756 erhållit kansliråds- och 1762 statssekreteraretitel.

Död den 26 okt. 1765, fick han
sin sista hvilostad å Lofö kyrkogård vid sidan
af Dalin under en minnesvård, som Lovisa
Ulrika låtit uppföra åt de båda utmärkta männen
gemensamt. Som matematiker ägde K. europeisk
ryktbarhet. »Hans storhet som vetenskapsman
bestod i, att han med ovanlig klarhet, djup och
bestämdhet, uppfattade de stora matematiska och
fysiska sanningar, hvilka vid samma tid uppdagades
isynnerhet af Newton och att han på
en mängd enskilda förhållanden tillämpade samma
upptäckter mer enkelt, tydligt och träffande, än
flertalet af hans samtida förmådde göra.» En
särskild förtjänst inlade han om optiken, hvari
han med skäl räknas för den ypperste af sin
tids fysici. Äfven för vitterheten hade han sinne,
och kunde ännu i sin lefnads afton ur minnet
upprepa långa stycken ur det antika Roms
skönaste skaldeverk.

Gift 1732 med Ulrika
von Roland
.


Klingius, Zacharias, biskop. Född 1603 i
Kräklinge församling i Nerike, där fadern Laurentius
Johannis Hidingius
var kyrkoherde.

Efter slutade studier i Uppsala, promoverades
K. därstädes till filosofie magister 1639
och kallades s. å. till huspredikant hos friherrinnan
Brita De la Gardie. Redan då omtalad
som grundlig teolog, utsändes han 1641
af Axel Oxenstierna till Tyskland, för att inhemta
närmare underrättelser om de där då
uppkomna synkretitiska stridigheterna. Promoverad
teol. doktor i Wittenberg 1647, utnämndes
han efter sin hemkomst s. å. till hofpredikant
hos drottning Kristina och befordrades strax
därpå till kyrkoherde i Nyköping. 1650 kallades
han till general-superintendent i Lifland och prokansler
för Dorpts universitet, men måste 1656
fly för ryssarna till Sverige, där Carl X utnämnde
honom till general-superintendent för
svenska armén och antog honom till sin biktfader.
Under den tid konungen innehade Själland
(1659) och danska biskopen var innesluten i
Köpenhamn, var K. förordnad till biskop öfver
Själlands stift. Vid återkomsten till Sverige blef
han 1661 kyrkoherde i Riddarholmsförsamlingen
och teol. lektor vid gymnasium därstädes. 1665
kallades han till superintendent öfver Göteborgs
»superintendentia», men tillträdde ämbetet först
sedan regeringen på hans yrkande förvandlat
»superintendentian» till biskopsstift. Följande år
upphöjdes K. i adligt stånd, hvarvid han antog
namnet Klingenstierna.

Död d. 19 maj 1671 i
Göteborg.

Den ofördragsamhet, som i allmänhet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/a0592.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free