- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:601

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Knös, Gustaf - 5. Knös, Anders Erik - 6. Knös, Tekla Levinia Andrietta - Koch von Crimstein, Hans Christofer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ånyo utkomna skriften: Samtal med mig sjelf
om verlden, människorna och Gud
. De sympatier
för Svedenborgs lära, som i den afgjordt
och oförtäckt framstå, väckte ett ofantligt uppseende
och framkallade en kritik, som föranledde
ett nytt arbete af K.: Försök att utreda några
rigtiga frågor
etc., hvilket utkom året innan
författarens död och är att anse som hans teologiska
testamente. I sina ungdomsår sysselsatte
han sig icke utan framgång med skaldekonsten,
af hvilka öfningar han likväl ej efterlämnat andra
minnen än Ossians skaldestycken (utgifna i förening
med hans bror 0. A. Knös och G. Rosén,
3 häft. 1794–1800).

Gift 1810 med Alida
Maria Olbers
.


5. Knös, Anders Erik, universitetslärare, teolog.
Född i Skara d. 9 febr. 1801;
den föreg. brorson och son af
K. 3 i hans första gifte.

Med de vackra, i många hänseenden
lysande, föredömen, som
blifvit honom lämnade af förfäder
och anförvanter, ägnade sig
K., som 1818 blifvit student i
Uppsala, efter 1824 vunnen lagerkrans inom den
filosofiska fakulteten, åt teologiska studier och
ökade, som framstående lärare och vetenskapsman,
det ärfda namnets glans. Sedan han 1826 aflagt
teol. kandidatexamen och fyra år senare licentiatexamen
i teologiska fakulteten, befordrades han
på ett och samma år, 1832, först till andre
teologie adjunkt och kyrkoherde i Näs, och sedan
till innehafvare af förste teologie adjunkturen.
1835 utnämndes han till theol. pract. professor,
blef 1844 teologie doktor samt 1852 förste teologie
professor och domprost. I kyrkolagskommittéen
1838–39 var han ledamot och bevistade som
fullmäktig för ärkestiftet 1844, 1853, 1856 och
1859 årens riksdagar, medverkade inom bibelkommissionen
i väsentlig grad till den år 1861
utkomna proföfversättningen af Nya testamentet
samt deltog i kommittéerna för nya predikotexter,
ny kyrkohandbok, ny katekes m. m. Död
i Uppsala d. 10 okt. 1862.

1839–42 utgaf
K. tillsammans med C. E. Fahlcrantz och C. J.
Almqvist Ecklesiastik Tidskrift. Hans öfriga
litterära arbeten tillhöra mera omedelbart hans
ställning såsom akademisk lärare, och utgöras af
disputationer, tal, program, afhandlingar och
recensioner i tidskrifter och tidningar. Efter hans
död utgafs ett urval af hans Skrifter i två
band 1863–65.

Gift 1833 med Gabriella
Schönherr
, dotter af entomologen C. J. Schönherr
(se nedan).


6. Knös, Tekla Levinia Andrietta, skaldinna.
Född i Uppsala d. 17 juni 1815;
den föreg. kusin och dotter af K. 4.

En skär poetisk känslostämning
– ett arf efter fadern – kom
henne tidigt att försöka sina krafter
inom diktens värld, på samma
gång hon på modersmålet öfverflyttade
några mindre arbeten af
utmärkta utländska författare.

Hennes misstroende
till egna krafter och tvekan om sin verkliga
kallelse alstrade och underhöll hos henne
länge en bestämd motvilja mot att offentligt uppträda
som författarinna. Först efter förnyade
uppmaningar af sina litterära vänner, bland andra
Atterbom och Böttiger, inlämnade hon 1851 till
Svenska akademien ett större skaldestycke Ragnar
Lodbrok
, som s. å. vann akademiens stora pris
och trycktes i dess handlingar. Uppmuntrad af
denna framgång, utgaf hon 1852 en sagosamling,
Elfvornas qvällar, samt Dikter (2 delar 1852,
med företal af Atterbom); 1853 tredje uppl.

Efter moderns död 1855 erhöll hon för en tid
ett hem hos den både vittert och vetenskapligt
bildade direktör Daniel Müller i Uppsala och
utgaf tillsammans med honom, hans fru Louise
Müller och Fredrika Bremer en diktkrans Fyrväpplingen
samt i förening med makarna Müller
Konvaljerna, allt samma år.

1856 företog hon
en resa till Danmark och Norge och upptogs
efter sin hemkomst i öfverstinnan Silfverstolpes
hus i Uppsala samt njöt i detta angenäma hem
några lyckliga dagar. Sedan äfven detta vänfasta
stöd blifvit henne undanryckt af döden,
vistades hon än här, än där, stundom i och
stundom långt ifrån Uppsala. Lidande och pröfvad
mer än de flesta, dignade hon slutligen under för
en själssjukdom, som för alltid förstummade hennes
lyras milda, rikt skiftande toner. Död å Växiö
hospital d. 10 mars 1880.


Koch von Crimstein, Hans Christofer, krigare.
Född i Erfurt d. 16 maj 1623.

Efter slutade
universitetsstudier gick K. i österrikisk tjänst och
deltog 1644 i slaget vid Jütterbock, där han blef
tillfångatagen af svenskarna. han trädde därefter
i svensk tjänst och hade stigit till major, då
Carl X begynte sina krig mot Polen. Under en
skärmytsling 1656 med polackarnas bundsförvanter,
krimska tartarerna, hade K. det missödet
att bli tagen och sändes utplundrad och fången
till deras hemland Krimska Tartariet. Utsatt för
de gröfsta misshandlingar hölls han här i en
fyraårig fångenskap, under hvilken han, fängslad
med tunga bojor och med en sele öfver de nakna
skuldrorna, ofta måste göra tjänst som dragdjur
vid åkerbruksarbetet. Ändtligen 1660 lyckades
han en natt komma undan, ännu iklädd sina
bojor och med endast en påse rågmjöl till reskost.
Han gömde sig först under en bro, där
han utan annan föda än mjöl och vatten, tillbragte
åtta dagar under ansträngningar att befria
sig från sitt fängsel. För att icke röja sitt gömställe,
vågade han icke fila på fotkedjorna oftare
än någon körde öfver bron. Slutligen fri, fortsatte
han sin flykt, om nätterna genom skogar
och ödemarker och om dagarna gömd i toppen
af något träd, från hvilket han ofta var vittne
till sina förföljares efterspaningar. Halfdöd af
hunger och ansträngningar, ankom han ändtligen
till Finland och därifrån till Sverige, hvarest han
utnämndes till öfverste för Norra skånska kavalleriet.
Han adlades 1662, då han till minne
af sin slaftid på Krim antog namnet von Crimstein
och i vapnet fick insätta de bojor, han
under denna tid burit.

1677 befordrades han
till generalmajor och deltog i Carl XI:s fälttåg,
under hvilka han ständigt visade sig som en
rådig och oförskräckt krigare. Död på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/a0601.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free