Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krabbe, Jörgen - Kræmer, von - 1. Kræmer, Robert Fredrik von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en s. k. kommissarialrätt, vid hvilken flera lagliga
former åsidosattes, och K. dömdes d. 6 nov.
1676 som landsförrädare till förlust af lif, ära
och gods. Man hade erbjudit honom förskoning,
om han ville skriftligen erkänna sina förbrytelser
mot svenska regeringen, men K. svarade: »Hellre
dö på min oskuld, än mot sanning och samvete
fläcka mitt ärliga namn. Så mången redlig riddare
har i dessa år fallit. Hvad gör det mig,
om jag följer dem efter, ett år, förr eller senare?»
Först fjorton månader efter domens afkunnande
skedde hans afrättning medelst arkebusering i
Malmö d. 13 jan. 1678. Carl XI lämnade dock
arfvingarna i besittning af hans egendomar.
»K. måste falla, emedan en så kraftfull och järnhård
regering som Carl XI:s icke fördrog någon
dubbelhet, och, genom att straffa den mäktigaste
mannen bland skånska ridderskapet, tillkännagaf,
att blotta tanken på en underhandling med fienden
var förräderi.»
Hans änka, Jytta Thott,
tillbragte sedan hela sitt lif i ett svartklädt rum
i sorgdräkt.
Kræmer, von. Denna svensk-finska släkt, som
ursprungligen var från Westfalen, härstammar
från borgmästaren i Arensburg på Ösel, sedermera
landtrådet därstädes Nikolaus Kræmer, som
1691 adlades. 1756 introducerades hans sonsöner
med namnet von Kræmer. Under det en
gren af ätten 1818 immatrikulerades på finska
riddarhuset, har en annan sedan 1837 innehaft
svensk friherrlig värdighet.
1. Kræmer, Robert Fredrik von, militär
och civil ämbetsman. Född på
Gammelgård i Tavastehus län
d. 20 aug. 1791. Föräldrar:
öfversten vid arméens flotta
Carl Gustaf von Kræmer och
Kristina Lovisa Stjernvall.
Efter slutad kurs å Karlberg
och där aflagd officersexamen,
utnämndes han till fänrik vid Andra lifgrenadjärregementet
1808 och beordrades att
tjänstgöra vid Göta artilleri under då pågående
krig mot Norge. 1810 transporterad på Andra lifgardet,
deltog han såsom bataljonsadjutant i 1813
års krig i Tyskland, bevistade slaktningarna vid
Gross-Beeren, Dennewitz och Leipzig samt belägringen
af Friedrichsort i Holstein. Deltog jämväl
1814 i invasionen i Norge.
Vid kronprinsen
Oscars utländska resa 1822 var han prinsen följaktig
till Italien samt till prins Eugènes slott vid
Eichstädt i Bajern och kvarstannade i München
såsom ambassadsekreterare hos excellensen af Wetterstedt,
under det giftermålskontraktet där uppgjordes
mellan kronprinsen och prinsessan Josefina.
Efter att ha varit en verksam medlem i den
kommitté, som 1823 utarbetade ett nytt infanteriexercisreglemente,
utnämndes han 1826 till major
i generalstaben och chef för fjärde infanterifördelningens
stab samt förordnades till kammarherre
hos konungen 1824. 1828 blef han ledamot
af Krigsvetenskapsakademien och utnämndes
1830 till landshöfding i Uppsala län, hvilken befattning
han innehade till 1862, då han sökte
och erhöll afsked. Under denna sin långa styrelsetid
visade K. på ett lysande sätt, hvad
en oförtröttad flit och en redlig vilja på en sådan
plats förmå uträtta. Många och följdrika voro
de åtgärder till främjande af det allmänna bästa
inom ej blott hans län utan hela fäderneslandet,
som på hans initiativ vidtogos eller till hvilka
han med kraft och omtänksamhet medverkade.
Några af dem må här i korthet omnämnas. Inom
Landtbruksakademien var K., som 1844 blifvit
ledamot af densamma, den förste, som väckte förslag
om allmänna landtbruksmötens hållande i
riket. Vidare blefvo på hans, af regeringen upptagna
och af ständerna 1844 godkända, förslag
åtta stamholländerier i riket bildade, hvarjämte
han enskildt anlade ett stamholländeri af Ayrshiresras
på Ekolsund. På samma väg hade redan vid
1840 års riksdag beslut tillkommit om anläggande
af ett landtbruksinstitut vid Ultuna, och var
K. efter detsammas öppnande i sexton år ordförande
i dess styrelse. Den första geognostiska
karta upprättades öfver en del af Uppsala län,
genom hans åtgöranden, af professor Erdmann,
hvarförutom han såsom ledamot af statsutskottet
(1844–45 och 1847–48) utverkade ett betydligt
årligt anslag till den geologiska undersökningen
af riket. Mälarprovinsernas hypoteksförening
och enskilda bank äro äfven frukter
af hans förutseende och omtanka. Beträffande
mera enskildt Uppsala län och den utveckling,
detta under hans höfdingtid undergick,
må nämnas följande åtgärder, till hvilka han
verksamt bidragit: ordnandet af skogshushållningen
och fisket; bildandet af rusthållarnes remonteringskassa;
fullständigare anordning och
reglering af rothållarnes enöreskassa; stiftande
af länets brandstodsbolag samt af Uppsala, Enköpings,
Tierps m. fl. häraders sparbanker; upprättandet
af ränte- och kapitalförsäkringsanstalten
för Uppsala län; kreatursförsäkringsbolaget; bolaget
för upphjälpande af länets hästafvel; Uppsala,
Enköpings och Örsundsbro ångfartygsbolag
och i sammanhang med dem upprensning af
segellederna till dessa ställen; anläggning af nya
samt omläggning och makadamisering af äldre
vägar; sjöaftappningar, nyodlingar, m. m.
Under de svåra missväxtåren i Uppland 1844–45
vidtogos af landshöfdingen de kraftigaste åtgärder
till hungersnödens afhjälpande. Till minne häraf
stiftades i Uppland en fond, som bär landshöfding
von Kræmers namn och användes till understöd
vid inträffande missväxter. Denna fond uppgår
för närvarande (1903) till 75,000 kronor. Erkännandet
af den ovanligt duglige mannens förtjänster
tog sig uttryck på flerahanda sätt. Här
må blott erinras om, att han 1837 upphöjdes i
friherrligt stånd, äfvensom att, vid firandet af
hans tjugufemåriga ämbetsjubileum i Uppsala
1855, han af Uppsala läns invånare fick mottaga
en större öfver honom präglad guldmedalj, till
ett bevis på deras tacksamhet och högaktning.
Verksam ledamot och under tio år ordförande
i Carl-Johansförbundet, riktade K. dess handlingar
med värdefulla upplysningar om den aflidne
konungen och anordnade tillika en fond, hvaraf
räntan skall användas såsom belöning för den
bäst författade Carl Johans historia. 1866 lät
han trycka och bland sina vänner utdela Mina
lefnadsminnen, tecknade år 1866. Död i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
