- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:616

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krok, Johan Peter - Kronberg, Johan Julius Ferdinand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1830–34.

1830, just som nationens förtjusning
var som lifligast vid läsningen af Tegnérs
fyra år förut utgifna romans Axel, utgaf K. en
parodi på denna, under benämning Maxel, med
dedikationer till »Frithiofs skald», Minerva och
Argus, samt med ett företal om litterärt beröm
och tadel i allmänhet. Sistnämnda år utkom
äfven ett annat arbete af hans hand, Poetisk
Mosaik
, hvarjämte han både förut och sedermera
uppträdde såsom författare med en mängd
satiriska skrifter. Några år senare väckte han
allmän uppmärksamhet, men i en annan riktning,
i det han uppgaf sig hafva fått ett stort arf i
Ohio i Amerika, som berättigade honom till
tredje taburetten i Ohios senat, med anledning
hvaraf han föreslog svenska regeringen att genom
hans bemedling ingå en handelstraktat med
nämnda stat. Det var efter detta underliga uppträde,
han började sin bana såsom rättegångsbiträde.
Död i Uddevalla d. 9 nov. 1868.

Gift med Carolina Elisabet Uttermarck.


Kronberg, Johan Julius Ferdinand, målare.
Född d. 11 dec. 1850 i Karlskrona.
Föräldrar: Gustaf Oscar
Ferdinand Kronberg
och Augusta
Fredrika Grönberg
.

K., som vid tretton års ålder
kom till Stockholm, skulle där
till en början ägna sig åt arbete
vid någon fabrik, men drefs af
sina medfödda artistiska anlag att söka inträde
vid Fria konsternas akademi. Häruti lyckades
han äfven och fick 1864 plats i den då ännu
befintliga principskolan. Kungliga medaljen fick
han 1870 för sitt utförande af prisämnet Gustaf
Vasa mottager bibelöfversättningen
, hvilken tafla,
liksom den 1871 målade Den gamle kyrkstöten,
med interiören hämtad från Nacka gamla kyrka,
inköptes af Carl XV. Under de år, som förgingo,
innan det med kungliga medaljen följande
resestipendiet blef ledigt, målade han äfven 1871
års täflingsämne, Ebba Brahe vid fönsterrutan,
samt utställde några smärre genrebilder, såsom
Kurra gömma, På väg till skolan m. fl. Från
1873 är att nämna hans lifligt komponerade
akvarell Marknadsscen från 1500-talet, bland
hvars staffagefigurer märkas Erik XIV och Katarina
Månsdotter. Sistnämnda år kunde han
omsider företaga sin stipendieresa. Färden gick
till den tyska genremålningens hufvudsäte, Düsseldorf,
utsträcktes därefter till Paris för att gå tillbaka
till Düsseldorf, där han kvarstannade till
hösten 1874, då han öfverflyttade till München,
som sedan i tre år blef hans hufvudsakliga
vistelseort. K., som under sin studietid i Stockholm
af Höckert påverkats i fråga om en effektfull
färgbehandling, rönte nu inverkan i samma
riktning från olika håll. Det lifligaste intresse
väckte hos honom Hans Makart, hvars egendomliga
begåfning på sin tid just i München kommit
till utveckling, och hvars med yppig fantasirikedom
parade färgvirtuositet nu var på sin
höjdpunkt. Den unge svenske koloristen kände
en stark lust att följa den djärfve tyske mästaren
i spåren vid framställandet af ett ämne i de
stora renässanskonstnärernas anda, som han länge
haft i sinnet att måla. Ifrigt grep han sig an
därmed, och så tillkom 1875 hans färgbländande
Jaktnymf, vid hvars åskådande man i München
utropade: »En ny Makart!» och som, när den
utställdes i Stockholm, väckte ett sensationellt
uppseende och blef införlifvad med Nationalmusei
tafvelgalleri. Redan följande år var K.
färdig med Våren, ett mästerstycke ej minst i
fråga om komposition. Denna tafla, som var
utställd 1877 först i Wien och sedan i Stockholm,
kunde ej på grund af det höga priset
(15,000 kr.) förvärfvas af Nationalmuseum. På
sistnämnda stockholmsutställning fanns äfven
att skåda ett af honom utfördt karaktäristiskt
porträtt af skalden H. Ibsen. Sedan K. vid denna
tid lämnat München, slog han sig ned i Rom
och utsände från sin atelier därstädes det ena
uppseendeväckande konstverket efter det andra.
Bland dem må nämnas: Lutspelerska, Amoriner
1878 (befintlig i Nationalmuseum); Bacchanttåget
1881; Två skjutande amoriner och Idyll.
Efter åtskilliga förarbeten för ett tillämnadt nytt
alster af hans pensel – Drottningen af Saba
hos kung Salomo
– företog K. en studieresa till
Afrika och uppehöll sig 1878–79 i Egypten och
Tunis. Återkommen till Rom, tog han dock till
en början ihop med andra arbeten. Jämte det
»Våren» delvis ommålades, så att den blef mer
luftig och lätt, utförde han nu två präktiga sidostycken
därtill: Sommaren (en på böljan i en
lätt char gungande nymf med däröfver sväfvande
putti) och Hösten (backantisk grupp, symboliserande
vinskördetiden). De sålunda 1881–82
fullbordade verken voro afsedda för grosshandlaren
J. F. Dickson i Göteborg. På nordiska
utställningen i Köpenhamn 1883 var K. representerad
af åtskilliga fina akvareller äfvensom en
större oljemålning, Kleopatras död, där frukterna
af hans egyptiska studier kommo till synes.
Denna tafla, som förvärfvades af grefve Fr.
Wachtmeister å Tistad, utmärker sig bland annat
genom en mängd präktiga, historiskt trogna
accessoarer. K., som 1876 blifvit agré och 1881
ledamot af akademien för de fria konsterna, blef
1885 vice professor därstädes. Han inrättade
det nu så, att han om vintrarna vistades i Rom
och om somrarna i Stockholm och hade atelier
på båda ställena. 1889 öfverflyttade han emellertid
fullständigt till den svenska hufvudstaden.
Härunder fortfor han alltjämt att skänka den
konstälskande världen nya skapelser af sin saftiga
pensel. Så utförde han 1884 den täcka genrebilden
På födelsedagen (tillhörig doktor E. G.
Johnson). Vidare följde 1884–85 den storslagna
historiemålningen David och Saul, som ådagalade
konstnärens förmåga att på duken klart
återgifva själsuttryck. Frukterna af de båda följande
årens arbete voro de båda pendantbilderna
Romeo och Julia på balkongen och Romeo och
Julia i grafkoret
(tillhöriga änkefru O. Francke).
Slutligen, 1886–88, kom det länge planerade
konstverket Drottningen af Saba till stånd – ett
verkligt praktstycke, ett »grannt operasceneri»
(förvärfvadt af stallmästaren J. Dickson). Under
1890–94 var han upptagen med att på beställning
af konung Oscar II utföra de väldiga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 15:43:11 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/a0616.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free