- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:619

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Krusenstierna, Salomon Mauritz von - 4. Krusenstierna, Julius Edvard von - Krutmejer, David

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ha vunnit befordran såsom löjtnant vid örlogsflottan,
gjorde han ånyo åtskilliga sjöresor, utnämndes
1824 till premierlöjtnant och utgick
året därefter såsom styrman på det till Amerika
försålda linjeskeppet Tapperheten. Kapten vid
k. maj:ts flotta 1832, hade han under de näst följande
åren såsom chef på briggen Delphin 1834,
korvetten Najaden 1836, korvetten Jarramas 1838,
dessas expeditioner under sin ledning och befordrades
1841 till kommendörkapten. Under
fortsatta sjökommenderingar och öfningsexpeditioner,
hvilka han såsom chef ledde, fortgick han
till kommendör 1847 och till konteramiral 1850,
sedan han under krigsåren 1848–49 fört befälet
öfver en svensk-norsk eskader. 1853 förde han
som högste befälhafvare en förenad eskader af
fem svenska, tre norska och ett danskt örlogsfartyg
på en öfningsexpedition i Nordsjön och
Östersjön och under det därpå följande krigsåret
en eskader bestående af åtta svenska och fyra
norska krigsfartyg inom Östersjön.

Utnämnd 1858 till befälhafvande amiral och öfverkommendant
i Karlskrona, sökte och erhöll han 1861
sitt afsked ur krigstjänsten, hvarvid han såsom
särskildt bevis på konungens erkännande af hans
långa och trogna tjänstebefattning undfick fullmakt
såsom vice amiral. Död i Karlskrona d. 2
febr. 1876.

Gift 1829 med Hedvig Margareta
Lagerstråle
.


4. Krusenstierna, Julius Edvard von, ämbetsman,
politiker; ättling i sjunde led
af K. 1. Född d. 26 sept.
1841 på Edhult i Askeryds
socken, Jönköpings län. Föräldrar:
majoren Edvard Vilhelm
von Krusenstierna
och Vilhelmina
Lovisa Lagerheim
.

Efter att 1858 ha aflagt studentexamen
i Uppsala tog han 1864 juris utriusque kandidatexamen.
Han blef snart erbjuden en juridisk
docentur, men föredrog att ägna sig åt ämbetsmannabanan.
I Svea hofrätt, där han hufvudsakligen
tjänstgjorde, var han 1873–74 adjungerad
ledamot. 1875–77 sekreterare i Nya lagberedningen,
var han 1877–78 ledamot däraf.
Sedan han 1879 konstituerats såsom revisionssekreterare,
blef han samma år expeditionschef
i civildepartementet och kvarstod såsom
sådan (1881 utnämnd till ordinarie revisionssekreterare)
till d. 5 okt. 1883, då han kallades
att taga plats såsom konsultativt statsråd i
det kabinett, för hvilket, sedan statsministern
grefve Arvid Posse afgått på grund af det
af honom framlagda arméförslagets fall, C. J.
Thyselius trädt i spetsen. Redan d. 30 därpå
följande nov. fick han emellertid utbyta platsen
såsom konsultativt statsråd mot chefskapet för
civildepartementet. Delande den Themptanderska
ministärens frihandelsåsikter, stannade K. kvar på
sin post, äfven sedan denna 1888 måst vika för
en protektionistisk. I okt. 1889 afgick dock K.
ur statsrådet och utnämndes till generalpostdirektör
och ordförande i Postsparbanken. Bland
regeringsåtgärder, kontrasignerade af K., må nämnas,
den nya förordningen angående patent,
1884, och den nya grufvestadgan. På sin plats
i postverket utvecklade han stort intresse för dess
angelägenheter och klar förståelse för tidsförhållandenas
kraf i fråga om dess utveckling. Vid
världspostkongressen i Wien 1891 var han Sveriges
ombud, förde 1894 i Petersburg underhandlingar
om en ny postkonvention mellan
Sverige och Ryssland och afslöt 1896 öfverenskommelse
om den viktiga sjöpostförbindelsen
Trelleborg-Sassnitz. I okt. 1896 kallades K.
till protektionisternas stora förargelse ånyo till
statsråd och chef för civildepartementet, en utnämning,
som nog ej mindre föranleddes af hans
administrativa skicklighet än af hans ådagalagda
ovanliga habilitet som parlamentarisk kraft. Under
denna sin andra civilministertid hade han
bl. a. 1901 fröjden att föra till seger den k.
propositionen om ersättning för olycksfall i arbete.
Vid bildandet af E. G. Boströms andra ministär
i juli 1902 begagnade K. tillfället att skaffa
sig en lättad arbetsbörda genom att återgå till
chefsplatsen i postverket och hade 1903 den
tillfredsställelsen att få presidera vid invigningen
af det nya präktiga posthuset i Stockholm.

Af Värmlands läns landsting insattes
von K. 1884 i riksdagens Första kammare,
ur hvilken han 1893 förflyttades till Andra
kammaren såsom en af Stockholms stads representanter – ett
mandat som förnyats för de följande
valperioderna. 1894–96 var han vice ordförande
i lagutskottet och 1903 ordförande i
ett särskildt utskott. Stadsfullmäktige i Stockholm
tillhörde han 1890–96. Han har äfven varit
ledamot af åtskilliga kommittéer för behandling
af administrativa frågor.

Gift 1879 med Rosa
Fredrika Vult von Steyern
.


Krutmejer, David, konstkännare, skriftställare.
Född i Ystad d. 6 mars 1778. Föräldrar: stadssekreteraren
Tomas David Krutmejer och Anna
Schaar
.

Student i Lund 1796, aflade K. juridisk
examen 1799 och ingick 1801 som e. o. kanslist i
krigsexpeditionen. Hans befordringar sedan voro:
till kanslist i krigskollegium 1805, kanslist i krigsexpeditionen
1808, sekreterare i tullrevisionen
1809, protokollssekreterare i krigsexpeditionen
1810, samt, sedan han 1811 tagit afsked ur
krigskollegium, till sekreterare i kommittén för
salpeterärendena 1811 och till förste expeditionssekreterare
1816. Han erhöll 1829 kansliråds
titel. Död i Stockholm d. 29 sept. 1854.

Det är egentligen två ting, för hvilka K., utom det
goda, han kunnat uträtta som tjänsteman, förtjänar
att ihågkommas: det ena som en af Sveriges
största och insiktsfullaste konstkännare, det
andra som flitig skriftställare. I den förra egenskapen
sammanförde han en af de största, dyrbaraste
och mest valda kopparstickssamlingar,
någon svensk man ägt och hvilken efter hans
död inlöstes till staten för tolf tusen rdr banko;
i den senare skänkte han, som öfversättare af en
mängd valda utländska ungdomsskrifter, det uppväxande
släktet icke blott en till innehållet
roande utan ock sedligt god och förädlande läsning.

Gift 1806 med Hedvig Elisabet Lambertina von Scheele.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/a0619.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free