- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:624

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Kurck, Jöns Knutsson - 4. Kurck, Knut Jönsson - 5. Kurck, Gustaf - 6. Kurck, Arvid Fredrik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

började sin bana som krigare och var ryttmästare
vid »adelns krigstjänst i Finland», när han, som
1625 blifvit introducerad på riddarhuset, 1626 förordnades
till ståthållare pa Åbo slott. Följande
året öfvertog han samma befattning öfver Viborgs
slott och län och utnämndes 1632 till president
i Åbo hofrätt. Enligt rikskansleren Axel
Oxenstiernas skrifvelse, skall han redan under
Gustaf II Adolfs lifstid varit utsedd till riksråd,
men erhöll icke fullmakt på ämbetet förrän året
efter konungens död.

1641 förordnad till lagman
öfver Västergötland och Dal, upphöjdes
han tio år senare i friherrligt stånd, med en del
af Lempelä socken i Finland till friherrskap i
sammanhang hvarmed han erhöll rättighet att
skrifva sig till Lempelä. Död i Åbo d. 21 maj
1652 och begrofs i Åbo domkyrka.

I ungdomen hade K. studerat vid utländska högskolor
och gjort vidsträckta resor samt var en ganska
lärd man. Tillika en af de rikaste män, som
funnits i Finland, var han i sitt enskilda lefnadssätt
lysande samt frikostig. Hans hus kallades
»hof», och att göra en uppvaktning hos den
myndige magnaten hette alltid i Åbo att »gå
på hofvet».

I utöfningen af sina ämbeten var
han nitisk och samvetsgrann och med sin grundliga
lärdom en föresyn för alla dem, som stodo
under hans lydnad. En af honom författad, hittills
otryckt skrift bar titeln Censura de jure
hæreditario
.

Gift tre gånger; 1: med friherrinnan
Märta Oxenstierna, Axel Oxenstiernas
syster, 2: 1634 med grefvinnan Sofia De la
Gardie
och 3: 1649 med Kristina Horn.


4. Kurck, Knut Jönsson, riksråd. Född d. 8
sept. 1622; den föreg. son i första
giftet.

Vid tjugunio års ålder
blef K. landshöfding öfver Västmanland
och 1660 på en gång
riksråd och assessor i Kommerskollegium.
Tre år senare utnämndes
han till president i besagda
ämbetsverk, blef 1666 lagman i
Närke och 1677 president i Svea hofrätt, hvilken
befattning han innehade till 1680. Under förmyndareregeringen
tillhörde K. De la Gardies motparti,
ifrade för sparsamhet, motarbetade den franska
alliansen och deltog i föreställningarna mot
konungens klemiga uppfostran. Han ådrog sig
härigenom änkedrottningens vrede och hennes
röster hindrade ock K. 1672 från att blifva riksskattmästare.
Vid 1675 års riksdag yrkade K., att
en granskning måtte företagas öfver förvaltningen
af kronans inkomster under Carl XI:s minderårighet.
Men den efterräkning, hvarmed man
åsyftade att störta De la Gardie, träffade längre
fram icke blott denne och hans vänner, utan
äfven hans politiska motståndare. Genom de
nya och opåräknade grundsatser, som följdes vid
reduktionen, blef K. så utblottad, att hans hus och
husgeråd i Stockholm gingo under klubban, och
han själf måste tillbringa sina sista dagar i
ganska torftiga omständigheter.

Under riksdagen
1680 hotade K. att gå ifrån rådsbordet, i fall
rådsvärdigheten förnedrades, men ehuru rådsherrarna
vid samma riksmöte förklarade, att
konungen »ägde att styra riket såsom sitt af
Gud förlänta arf och vore Gud ensam för sina
gärningar ansvarig,» låtsade K. om ingenting och
satt kvar. Följande året vägrade han att underskrifva
beslutet om rådsmyndighetens afskaffande
och förvisades då från hofvet. När han dessutom
hotades med rättegång, ödmjukade han sig och
undertecknade skriften. Han återvann dock aldrig
konungens nåd, afskedades jämte flera andra
1682 från rikrådsämbetet och sjönk därefter i
glömska.

I sin mannaålder var han en kunnig
och i många fall själfständig man och ådagalade
i sin ämbetsförvaltning mycken duglighet.

Död på sin egendom Hedensö i Södermanland
den 25 juni 1690.

Gift 1: med Lukretia
von Stakenbrouch
, 2: 1665 med sin kusin, friherrinnan
Barbro Natt och Dag och 3: 1681
med friherrinnan Kristina Sparre.


5. Kurck, Gustaf, riksråd. Född d. 10 okt. 1624
på Klackeborg i Östergötlands
län; den föreg. bror.

K. deltog i trettioåriga kriget och befordrades
1651 till öfverste för
ett finskt regemente. 1658 utnämndes
han till landshöfding i
Östergötlands län och upphöjdes
1664 till riksråd, med hvilket ämbete
han 1665 förenade häradshöfdingesysslan öfver
några härader i Östergötland samt 1667 krigsråds- och
1674 lagmansämbetet öfver Kalmar län.

K. var en duglig ämbetsman liksom hans broder
(se föreg.), med hvilken han delade politiska
åsikter och i följd däraf äfven lika öden. Då
han 1681 vägrat att frivilligt taga afsked, afsattes
han följande året från riksrådsämbetet och
drog sig undan till sin egendom Ållonö i Östergötland,
där han dog d. 12 mars 1689.

Gift 1654 med friherrinnan Elsa Beata Banér, dotter
af riksrådet Axel Banér (se sid. 61).


6. Kurck, Arvid Fredrik, jurist, politiker.
Född i Malmö d. 27 maj 1735;
den föreg. brorsons sonson. Föräldrar:
kaptenen frih. Axel Gustaf Kurck
och Margareta Thott.

K. som redan 1748 blef hofjunkare,
ägnade sig därefter åt
den juridiska banan och inskrefs
1751 som auskultant i Göta hofrätt,
där han befordrades till assessor.
Vid riksdagen i Norrköping 1769 ådrog han sig
allmän uppmärksamhet genom det lugna, klara
och skickligt uppsatta memorial, hvari han tog
Mössrådets försvar. Också blef K., som 1771
erhållit generalauditörs värdighet, uppförd å riksrådsförslag
1772, när vinden åter vändt sig till
Mössornas förmån.

Den efterföljande tiden var
just ej lämpad för att göra karriär å politisk
väg, men i stället gjorde sig K. ett aktadt namn
som jurist och utnämndes 1775 till revisionssekreterare
samt 1776 till Vasa hofrätts förste
president. 1781 öfverflyttad i samma värdighet
till Göta hofrätt, blef K. 1787 serafimerriddare
och 1792 ledamot af konungens högsta domstol.
Redan s. å. intog han dock presidentstolen i
Kammarkollegium, fick 1793 titeln »en af rikets

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/a0624.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free