Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Königsmark, Otto Vilhelm von - 4. Königsmark, Carl Johan von - 5. Königsmark, Filip Kristofer von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han med berömmelse deltagit i bremenska kriget
och uppehöll sig de följande åren utrikes, för
det mesta i fransk krigstjänst. I det blodiga
slaget vid Séneffe utmärkte han sig så, att själfva
Condé erkände att K:s mandom och skicklighet
i väsentlig mån bidragit till krigets lyckliga utgång.
Återkommen till Sverige, befordrades
han till general och 1676 till fältmarskalkslöjtnant
efter Wrangel. I denna egenskap tillkämpade
han sig segern öfver danskarna d. 8
jan. 1678 vid Wackson på Rügen och räddade
därigenom för en tid Stralsund, där han dock
senare på året af den öfvermäktige fienden instängdes
och därpå tvangs att gifva sig. Efter
krigets slut och freden i Nijmegen förordnades
han af Carl XI till generalguvernör öfver Pommern,
Wismar och Rügen, men träffades inom
kort af reduktionens skoningslösa efterräkningar.
De stora ersättningsanspråk, reduktionskommissionen
framställde på Königsmarkska familjens
egendomar, upptog Otto Vilhelm K. i början
med åtlöje. Men han fann allt för snart, att
Carl XI menade fullkomligt allvarsamt, och när
större delen af hans gods indrogs till kronan,
yttrade han blott: »Rik kom jag till Sverige,
fattig vandrar jag härifrån;» och gick så i
republiken Venedigs tjänst. Så väl detta som
följande år anförde han på Morea republikens
landttrupper under ledning af den store härföraren,
sedermera dogen Morosini, och betecknade
sin segerbana med eröfrade städer och
landskap. Det var 1687, då K. belägrade och
besköt Athen, som en bomb utan hans vilja
eller särskilda förvållande träffade Parthenon,
där turkarna hade sitt krutförråd, med den påföljd,
att den härliga byggnaden sprang i luften.
Hans utmärkta krigarförtjänster blefvo i hans
nya hemland både erkända och belönade, och
bland de utmärkelser, som vederforos honom,
var äfven den, att hans bildstod i marmor upprestes
vid ingången till arsenalen i Venedig.
Dessutom förärades honom en skål af guld om
6,000 dukater.
Under det följande fälttåget
blef K. vid anfallet på Negropont angripen af
en smittosam fältsjuka och afled d. 15 sept.
1688.
Otto Vilhelms K:s lif framställer i
sina särskilda drag en af de ädlaste hjältekaraktärer
svenska historien har att uppvisa. Också
öfverensstämde alla hans samtida i högljudt beröm
öfver hans dygder.
Gift 1682 med rikskansleren
M. G. De la Gardies dotter Katarina
Charlotta, som med all upptänklig ömhet följde
sin man på alla hans fälttåg och äfven var närvarande
i Grekland vid hans död.
4. Köningsmark, Carl Johan von, krigare.
Född d. 5 maj 1659;. den föregåendes
brorson och son af K. 2.
Helt ung ingick K. i Malteserordens
tjänst och vann vid aderton
års ålder sin första utmärkelse,
då han, under försöket
att först komma ombord
på ett fientligt turkiskt skepp,
med detta sprängdes i luften och simmande
återkom till sin egen galér.
För sin tapperhet
prydd med malteserkorset, ingick han därefter i
engelsk tjänst mot morerna och utmärkte sig på
det mest lysande sätt vid anfallet på Tanger.
Den popularitet, hans utomordentliga tapperhet
förvärfvat honom bland engelsmännen, räddade
till äfventyrs hans lif, då han något senare
uppehöll sig i London. Under hans besök därstädes
1682 begicks ett mord på en viss Tom
Thynn, i hvars vackra fru, lady Ogle, K. var
förälskad. Åtskilliga omständigheter gjorde K.
misstänkt att ha varit anstiftare af dådet. Han
ställdes till rätta, men frikändes af bristande bevisning
och mottogs med ändlöst jubel af de
utanför rättslokalen i orolig spänning väntande
folkmassorna.
Han gick därefter i fransk
krigstjänst, uppträdde med sitt vanliga hjältemod
i slaget vid Ponte-Major i Catalonien, men
då franska konungen ville med vapenmakt undertrycka
samvetsfriheten hos sina reformerta undersåtar,
lämnade K. hans fanor och gick att under
sin farbroder, den store O. W. Königsmark, strida
mot turkarna. Han deltog ock i fäktningen vid
Argos, men föll strax därefter i en dödlig feber
och afled ogift d. 27 aug. 1686.
På dödssängen beklagade den Rolandslike hjälteynglingen,
att hans lif spårlöst försvunnit och att han måste
gå bort innan han ännu hunnit »uträtta något
stort i världen».
5. Königsmark, Filip Kristofer von, krigare.
Född 1662; den föreg. bror.
K. idkade studier i Hamburg och
erhöll sin ridderliga bildning vid
hertig Georg Wilhelms af Braunschweig-Lüneburg
hof. Han deltog
därefter med dåvarande sachsiska
kurprinsen Fredrik August,
sedermera konung August II af
Polen, i hans ungdomsresor och befordrades till
öfverste i kur-sachsisk tjänst.
Under hans
vistelse vid hertigliga hofvet hade en öm förbindelse
uppstått mellan K, hvilken beskrifves
såsom en bildskön ung man, och hertigens unga
dotter, prinsessan Sofia Dorotea. Sedermera
under K:s frånvaro, förmodligen i kriget mot
morerna vid Tanger, blef prinsessan förmäld
med kurfursten Georg Ludvig af Hannover – sedermera
konung Georg I i England – hvilken
alltid med isande köld och sårande högdragenhet
behandlade sin unga maka. Under
sådana förhållanden anlände K. till Hannover,
återsåg sin ungdoms böjelse, och den forna tillgifvenheten
uppblossade med ny låga. Furstinnan
anförtrodde K. sina olyckor, och en plan uppgjordes
att fly till Frankrike, där hon i ett kloster
ville gömma sig undan sin mans kallsinnighet
och tyranni. Innan planen kom till verkställighet,
hade den på något vis blifvit röjd och en
augustinatt 1694, då K. smög sig från hertigens
våning på slottet Herrnhausen, anfölls
han af fyra beväpnade män, som höggo honom i
stycken och nedkastade hans stympade lik i en
kloak.
Enligt en annan berättelse skall anledningen
till K:s undanrödjande ha varit hans
vägran att gifta sig med en fröken Kielmansegg,
en naturlig dotter till kurfursten Ernst August,
prins Georg Ludvigs fader.
Den olyckliga
Sofia Dorotea inspärrades på slottet Ahlen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
