Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Königsmark, Filip Kristofer von - 6. Königsmark, Maria Aurora von - Körling, Sven August - Körner, Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Westfalen, där hon i ett trettioårigt fängelse hade
god tid att öfvertänka sin ungdomsdröm och
kanhända – ungdoms förvillelser.
6. Königsmark, Maria Aurora von. Född
i Bremen 1668; den föreg. syster.
Efter faderns död 1673 vistades
modern med sin dotter någon
tid i Hamburg, men flyttade snart
öfver till Sverige, hvadan det
var där Aurora tillbragte största
delen af sin ungdomstid.
Beryktad för skönhet, kvickhet
och talanger, blef hon tidigt ett föremål för beundrande
uppmärksamhet och mottog med välbehag
de rökoffer, som för henne tändes af
Tysklands durchlauchter. Omkring sitt tjugusjunde
år (1694) ankom hon till kurfurstliga
hofvet i Sachsen för att af kurfursten, som varit
väl bekant med hennes broder Filip Kristofer,
vinna någon ledtråd vid sina spaningar i fråga
om dennes hemlighetsfulla försvinnande (se K. 5),
hvilket försök dock misslyckades. Här omsvärmades
hon genast af en skara tillbedjare, bland
hvilka kurfursten Fredrik August själf (sedermera
konung August II af Polen) uppträdde som
den ifrigaste och ömmaste. Följden blef, att
Aurora K. 1696 i Dresden födde en son, som
adopterades som riksgrefve och sedermera blef
den som fältherre ryktbare grefve Moritz af
Sachsen.
Emellertid öfvergafs hon snart af
sin ombytlige älskare och uppehöll sig än här,
än där, i Tyskland, mestadels i Qvedlinburg. Då
Carl XII med sin segrande här stod i kurfurstens
arfländer, uppsöktes den förskjutna af August
och skickades till kung Carl, för att med den
förtrollande makten af sina behag söka beveka
den unge segraren till eftergifter. Men denne
förblef obeveklig och lärer aldrig någon gång
lämnat företräde åt den lockande sirenen.
1700 erhöll hon af konung August den med betydliga
inkomster förenade sysslan som kanonissa
eller prostinna i stiftet Qvedlinburg, där hon
sedan lefde ett af konster och vetenskaper förskönadt
lif och dog d. 16 februari 1728 efter
att de senare åren hafva gjort betydande uppoffringar
för att åt sin son förvärfva Kurlands
hertigkrona.
Af en samtida tecknas Aurora
K. sålunda: »Hennes kroppsliga skönhet var
utomordentlig, men likväl underlägsen glansen,
som spreds af hennes ande. Ansiktsfärgen var
ännu vid hennes trettio år lik den på en tjuguårig
skönhet i sin skäraste blomstring. Hennes
hår var rikt och svart, skönt upplagdt omkring
det runda ansiktet; öppen och upphöjd hennes
panna. Ögonbrynen voro två svarta linjer, som
redan voro mäktiga att förtjusa. Pilar, som ingen
kunde motstå, utgingo ur ögon, stora, mörka,
eldfulla, öfverstrålade af en underbar glans. Redan
näsan var ett skaparens mästerstycke. Munnen
var utmärkt liten, läpparna som en blod,
utan att blöda. Tänderna i högsta fullkomlighet,
skönt hvita, lika stora, väl ställda. Med
ett ord allt måste uppfylla den känslolösaste
med saliga känslor.»
Med denna hänförande
skönhet förenade hon utmärkta talanger; talade
svenska, franska, italienska, tyska och latinska
språken, var förtjusande som sångerska och ägde
icke vanliga poetiska anlag. Bland annat har
hon skrifvit Die drei Töchter des Cecrops,
opera, ofta gifven på Hamburgs teater; oder och
kantater på tyska; en samling andliga kväden:
Der nordische Weyrauch (otryckt) o. s. v.
Körling, Sven August, tonsättare. Född i
Kristdala, Kalmar län, d. 14 april
1842. Föräldrar: organisten Sven
Magnus Körling och Anna
Lotta Persson.
Efter genomgången kurs vid konservatoriet i
Stockholm 1866 blef han musiklärare
och organist i Ystad samt
1867 dirigent för Musiksällskapet
därstädes och är sedan 1888 ledamot af Musikaliska
akademien. K. är en af Sveriges mest
sjungna viskompositörer samt har äfven skrifvit
manskvartetter och körsaker. Bland dessa äro
att nämna Sten Sture, Håtunaleken, Kantat
vid Karl-Gustafs-stodens aftäckning i Malmö 1896.
»Han förenar Josephsons melodiösa sångsats med
Normans, solida pianoteknik och intresserar alltid
genom fin, musikaliskt flytande stil, äfven då
idéerna icke äro så djupa eller originella.»
Gift 1864 med Sofie Louse Dahlberg.
Körner, Magnus, djurtecknare. Född 1808.
Med naturliga anlag för konsten ägnade han
sig tämligen tidigt och med förkärlek åt måleriet
men utbytte, då litografien begynte vinna insteg
i landet, penseln mot crayongen och utbildade sig
till en talangfull djurtecknare. Som sådan var
han väl bekant för de äldre af nu lefvande släkte,
genom sina »illuminerade figurer» till Nilssons
Fauna och sina teckningar till Sundevalls zoologiska
arbeten, Lloyds skrifter, m. m. Äfven
som porträtt-tecknare gjorde han sig bemärkt
och har lämnat vackra prof på sin förmåga i
denna genre i det porträttgalleri, som åtföljer
G. Wetters Lunds universitets professorer.
1849 anställdes han såsom ritmästare vid akademien
i Lund och innehade ännu samma befattning,
när han afled därstädes 1864.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
