läkare. Född d. 22 maj 1817 i Linköping, där hans far Zacharias Abelin var borgmästare; modern Henrika Carolina Lodin. A. kom 1835 till Uppsala, där han blef med. Iic. 1846 och kir. mag. 1847. S. å. antogs han till amanuens vid kliniken å Allmänna barnhuset i Stookholm, där han äfven tidtals bestred öfverläkarebefattningen. 1856 utnämndes han till öfverläkare vid Allmänna barnhuset, om hvilken inrättning han inlagt stora förtjänster, och blef 1858 professor i pediatrik vid Karol. med. kir. institutet. 1882 erhöll A. på begäran afsked från professuren och från öfverläkaretjänsten vid Allm. barnhuset. Död i Stockholm d. 13 sept. 1893.
A., som flere gånger i utlandet studerade sin konst, var ledamot af Vetenskapsakademien.
Han åtnjöt högt anseende både som praktisk barnläkare och lärare i pediatrik. De uppsatser på pediatrikens område, hvilka han tid efter annan meddelat i Hygiea och andra tidskrifter, skattas högt för deras vetenskapligt praktiska värde. Skriften »Om vården af barn under de första lefnadsåren» är väl bekant.
Gift 1851 med Johanna Emilia Charlotta Brandelius.
