skådespelare. Född i Stockholm d. 24 mars 1799. Föräldrar: K. kammartjänaren Nils Almlöf och Maria Lovisa Herbelin, af fransk härkomst.
I början ägnade sig A. åt medicinska studier, men afbröt dem hastigt och ingick som e. o. kontorsskridvare vid Stockholms stads kronouppbördsverk. Under denna tid tjänstgjorde han jämväl såsom kantor och organist vid en af hufvudstadens kyrkor. Den vackre ynglingens sköna stämma väckte den berömde Du Puys uppmärksamhet och föranledde A:s anställning vid K. teatern 1818, där utvecklingen af hans röst anförtroddes åt hofsångaren Crælius. A:s högresta, välformade figur, uttrycksfulla, manliga drag samt kraftiga och välljudande talorgan anvisade honom snart det fält, där hans skulle skörda sina lagrar, nämligen tragedien och skådespelet. Hans första egentliga roll var Leicester i Schillers sorgespel »Maria Stuart», upptaget på svenska scenen 1821.
Bland öfriga nästan oräkneliga roller, dem han under en nära sextioårig skådespelareverksamhet utfört, må nämnas: Othello, Sulla, Wallenstein, Fiesco, Marino Faliero, Herrman von Unna, Falkland, Shakespeare, Salvator Rosa, Hugo i »Skulden», Frans Moor i »Röfvarbandet», Jaromir i »Stamfrun», Don Silva i »Hernani», Filip den andre i »Don Carlos», Leon i »Slottet Montenero», Don Cæsar i »Amanda», Bolingbroke i »Ett glas vatten», Ministern i »Förtalet», Markisen i »En fattig ädling», m. fl.
Sommaren 1829 företog A. med statsunderstöd, förstärkt med ett särskildt bidrag af Carl Johan, en resa till Paris för sceniska studier. I Frankrikes hufvudstad emottogs han med mycken uppmärksamhet och välvilja af den tidens litterära och sceniska koryféer.
En dag var han inbjuden till den berömda skådespelerskan m:lle Mars. Vid middagsbordet bad hon sällskapet höja sina glas, vände sig med det oefterhärmliga behag, som var henne eget, till Almlöf och sade: »Jag föreslår den svenske Talmas skål».
Vid en bjudning hos svenske ministern, grefve Löwenhielm, samtalade Jony, författaren till tragedien Sulla, med A. och yttrade slutligen sin önskan,att få höra honom recitera några verser ur detta skådespel -- på svenska. På Löwenhielms uppmaning föredrog A. en af de kraftfullaste scenerna. Jonys anletsdrag uttryckte under hela tiden den mest oförställda beundran, och när A. slutat, sprang han upp från stolen och ropade: »Min herre! Jag trodde, att jag icke förstod svenska språket, men jag hade orätt; jag förstår det och tycker om det, och det är er utomordentliga talang jag har att tacka för detta underverk.»
Under åren 1834--40 var A. lärare i deklamation för teaterns elever. På fyrtionde årsdagen af hans inträde vid K. teatern, d. 2 nov. 1858, anställdes för honom i hufvudstaden en lysande fest, och konungen utnämnde honom samma dag till riddare af Vasaorden, en utmärkelse, som förut aldrig vederfarits någon svensk skådespelare. A. hyllades likaledes vid sitt 50-årsjubileum 1868.
A. dog d. 27 febr. 1875.
A. har varit gift tvenne gånger, 1: 1823 med Brita Katarina
Cederberg, moder till fem barn, bland dem skådespelaren Knut
Almlöf (se följ.), och 2: 1839 med
Anna Maria Franciska Charlotta Ficker, aktris vid K. teatern
1834--56.
