teologisk skriftställare. Född i Linköping d. 31 okt. 1731, son af komministern därstädes Johan Alnander.
Sedan A. grundlagt sin akademiska bildning vid Uppsala universitet och där blifvit magister 1758, fästes han för någon tid vid högskolan, såsom docent i litteraturhistoria. År 1767 befordrades han till teologie lektor i Karlskrona, hvilken befattning han innehade till sin död d. 6 juli 1772.
A:s lif företer i de yttre konturerna ingenting märkvärdigt. På
sin plats har han likväl verkat mer än mången annan. Hans
Sammandrag af den Kristna Salighetsläran var länge använd,
såväl vid den allmänna som enskilda undervisningen. Hans Anvisning
till ett utvalt teologiskt Bibliotek var för sin tid af stort
värde och länge den enda af sitt slag i Sverige, Historia librorum
prohibitorum in Suecia (Historia öfver förbjudna böcker i
Sverige), som han under sin docenttid började utgifva i
disputationsform men af hvilken endast spec. I utkom, är för ingen
boksynt obekant. Hans recensioner och uppsatser, mest i »Svenska
Mercurius» och »Nya Svenska Bibliotheket», vittna om både vidsträckta
kunskaper och kritiskt sinne.
