»gustavian». Född på Rilax gård i Tenala socken i Finland d. 26 jan. 1756. Föräldrar: ryttmästaren vid Nylands dragon-regemente Fredrik Aminoff och Maria Elisabet Rothkirck.
A. inskrefs vid sju års ålder som volontär vid Nylands dragon-regemente och antogs 1770 till page hos konung Adolf Fredrik. Vid dennes död förflyttades han till samma befattning vid Gustaf III:s hof. Den unge, högväxte fint bildade finske ädlingen ådrog sig tidigt Gustaf IlI:s uppmärksamhet. Sedan grannsämjan med Ryssland blifvit bruten och krig förklaradt 1788, deltog A. med utmärkelse i detsamma. Redan året förut befordrad till öfverstelöjtnant i armén och general-adjutant af flygeln, åtföljde A. i egenskap af vakthafvande kapten af gardet konungen till Finland. Under de båda krigsåren deltog A. i flera träffningar och utnämndes efter krigets slut till öfverste och chef för det berömda Björneborgska regementet. Allmänt bekant är det ömsesidiga misstroende, som under Gustaf IV Adolfs minderårighet uppstod emellan den tillförordnade regeringen å ena sidan och den aflidne konungens förtrogna vänner å den andra. Följden häraf var den högmålsprocess, som anställdes mot de senare. Anklagelsen gick ut på försök att omstörta den bestående regeringen och A. blef äfven ett af denna anklagelses föremål. Afsked ur rikets tjänst och befallning att lämna fäderneslandet, voro de första mot honom riktade åtgärderna; men kort därefter utfärdades en arresteringsorder, som träffade honom i Stralsund, hvarifrån han fängslad återfördes till Stockholm. Ställd till rätta inför Svea hofrätt, blef han förklarad oskyldig men af Högsta domstolen ansedd skyldig och dömd till förlust af ära, adelskap, lif och gods, hvilken dom af hertigen-regenten förvandlades till lifstids fängelse på Carlstens fästning.
Då Gustaf Adolf efter uppnådd myndighetsålder själf öfvertog rikets styrelse, blef det en af hans första regeringshandlingar att förklara fången på Carlsten åter insatt i sina förra rättigheter och värdigheter.
År 1798 utnämndes A. ånyo till chef för Björneborgs regemente och blef 1799 generalmajor. När kriget med Ryssland åter utbröt 1808, kommenderades han till tjänstgöring hos d. v. högste befälhafvaren general Klercker och utförde här flera värf af högst grannlaga beskaffenhet. Så väl härför som för andra tjänster han under detta olyckliga krig var i tillfälle att bevisa fäderneslandet, upphöjdes han 1808, jämte sina tre söner, till friherre, ehuru krigets sorgliga utgång förhindrade introduktion på riddarhuset.
Efter Finlands afträdande till Ryssland återtog A. sin förra plats såsom chef för Björneborgs regemente och inkallades 1811 såsom ledamot i den kommitté kejsar Alexander tillsatte, på det de mål, rörande Finlands styrelse, som till kejsarens ompröfning inkommo, måtte granskas, beredas och afgöras i enlighet med landets af monarken bekräftade lagar och författningar. Samma år utnämndes A. till geheimeråd. 1819 upphöjdes han till finsk grefve; utnämndes 1821 till vice kanslär för Åbo universitet och erhöll 1823 fullmakt på rang och värdighet af president. Den senare delen af sin lefnad tillbragte han på sin fädernegård Rilax. Grefve A. dog d. 30 mars 1842.
Gift 1: 1778 med Johanna Barbara Hisinger, 2: 1791 med
friherrinnan Fredrika Ruuth och 3: 1801 med Eva Mathilda
Bruncrona.
