Afrikaresande. Född 1827 i Elfdalen i Värmland; son af den berömde björnjägaren Llyod.
A. genomgick Venersborgs läroverk och blef student i Lund 1847.
1849 öfverreste han till England, för att genom försäljningen af en naturalie-samling söka förskaffa sig medel för vidsträcktare resor. I London sammanträffade han med sir Francis Galton, som på bekostnad af geografiska samfundet i England stod färdig att företaga en expedition till södra Afrika. Galton understödde A:s resplaner, d. 7 april 1860 gingo de båda resande till sjös och landade midsommardagen i Kapstaden. Från Walfisch bay, några grader norr om Goda Hoppsudden, inträngde de i det inre af den afrikanska kontinenten, genomvandrade Damaralandet på dittills okända vägar och inkommo till Ovambolandet, där Galton vände tillbaka. A. däremot stannade icke förr, än han framträngt till norrasidan af den stora sjön Ngami; då återvände han till Europa och utgaf i London sin första resebeskrifning under titel: Lake Ngami 1855, öfversatt på svenska 1856. Hösten det sistnämnda året återreste han till Afrika och anträdde, efter att någon tid ha varit anställd såsom förvaltare vid några grufvor i Stora Namaqua och Damaralandet ett nytt upptäcktståg till floden Okavango, hvilken färd han skildrat i The Ocavango river 1861, öfversatt på svenska s. å.
När han återkom till Kap, gifte han sig med en miss
Aichinson och flyttade till Otjimbingue i Damaralandet.
Kortefter hans bosättning utbrast ett krig mellan damarerna och
namaquarerna, hvilka senare, genom den hjälp A. lämnade damarerna,
blefvo besegrade. Upptände af hämnd häröfver anställde namaquarerna
oupphöriga plundringståg in på damarernas område. Vid en af dessa
skärmytslingar fick A. sitt ena lår krossadt och blef en krympling för
lifstiden. Fortfarande utsatt för sina fienders hämndlystnad, drog
han sig längre åt norr och nedsatte sig 1866 vid floden Cunene, i
ändamål att öppna handel mellan portugiserna, norrom, och de hvita
jägarna, söder om samma flod. Hans vistelse här blef emellertid icke
långvarig; den 5 juli 1867 dog han på en af sina färder och begrofs af
en landsman, som var i hans ressällskap, i öknen.
