häfdaforskare, politiker. Född i Helsingfors d. 9 febr. 1695. Föräldrar: landssekreteraren i Nylands och Tavastehus höfdingedöme Johan Archenholtz och Helena Forssenius.
A. inskrefs såsom student vid Åbo universitet 1713, men begaf sig med anledning af ett befaradt anfall af ryssarne samma år till Uppsala, hvarifrån han kom till Stockholm och inskrefs 1718 Svea hofrätt. 1720 företog han en utländsk resa och vistades nästan oafbrutet i främmande länder til1 1732, hvarunder han inhämtade en noggrann kännedom i dessa staters administration och politiska förhållanden. I k. kansliet, där han efter sin hemkomst arbetade, utmärkte han sig för drift och duglighet och befordrades 1735 till registrator. Samtidigt använd af konung Fredrik i dennes enskilda politiska spel sammanfattade han en skildring af den då rådande politiken i Sverige, i hvilken han på flera ställen med ovilja yttrar sig mot Frankrikes d. v. premierminister kardinalen Fleury. Den lilla skriften, som ej blifvit tryckt, utan blott var ämnad för A:s närmaste vänner, bragtes af Hattarne för kardinalens ögon för att göra sig förtjänta af Frankrikes understöd i den inre partikampen. Fleury blef till en början häftigt uppbragt och saken hänsköts till sekreta utskottet vid 1738 års riksdag där hattmajoriteten af egen maktfullkomlighet ej allenast afsatte A. från sin tjänst, utan ock förklarade honom ovärdig att komma i besittning af annan, förrän kardinalen lade sig ut för honom. A:s helt naturliga vrede öfver ett sådant behandlingssätt tog sig uttryck i försök att genom stridsskrifter bearbeta sinnesstämningen mot Hattarne till 1740--41 års riksdag, och blef han af mössmajoriteten i bondeståndet utsedd till fullmäktig i manufakturkontoret. Händelserna beredde dock Hattarne snart åter ett tillfälle att tillfredsställa sitt hat mot A. I sammanhang med upptäckten af Johan Gyllenstiernas förbindelser med ryska sändebudet arresterades nämligen åtskilliga »misstänkta» personer, bland dem A. Trots tvenne dygns pinande i »Hvita hästen» lyckades man ej förmå A. till någon bekännelse af vikt, men icke desto mindre dömdes han af ständerna till en månads fängelse vid vatten och bröd, hvilket sekreta utskottet godtyckligt skärpte till fängelse på behaglig tid. Redan vid nästa riksdag, då efter det olyckliga ryska kriget vinden blåste mot Hattarne, blef han åter frigifven, och, ehuru ej själf riksdagsman, deltog han under de följande riksdagarna flitigt i Mössornas »krigsråd», för beredande af nederlag åt sina vederdelomän och erhöll t. o. m. under Hattarnes nedgångsperiod en pension af ständerna.
Han ägnade för öfrigt sin tid åt historiska arbeten, till hvilka han under sina resor gjort vackra samlingar, synnerligast i allt hvad som rörde drottning Kristina och hennes styrelse.
1746 utnämndes han till bibliotekarie och hofråd hos landtgrefven af Hessen-Kassel, som då icke var någon annan än hans gamle gynnare, konung Fredrik I i Sverige. Han bibehölls och i samma befattning af efterträdaren, landtgrefven Vilhelm, och utgaf 1751--60 sitt berömda arbete: Memoires concernant Christine, Reine de Suède, IV Tomes, hvartil1 han hade hämtat de förnämsta materialierna i vatikanen och i några lärdes skriftsamlingar i Rom. När hattpartiets makt åter började sjunka, återvände A. till Sverige och erhöll af Adolf Fredrik ett större årligt underhåll, med villkor att A. skulle sammanskrifva hans företrädares, Fredrik I:s historia. Vare sig att A. icke ville eller icke vågade historiskt skildra sin forne gynnares person och styrelse, men Fredrik I:s historia förblef oskrifven.
Död d. 12 juli 1777.
