operasångare. Född i Leksand i Dalarne d. 21 mars 1830. Föräldrar: komministern Georg Arlberg och Marqareta Lovisa Sahlmark. Student i Uppsala 1848, tog han kameralexamen 1852 och ingick som tjänstgörande i kammarkollegium och ett par andra af hufvudstadens ämbetsverk. Hans röst och sällsynta musikaliska begåfning anvisade honom likväl ett annat verksamhetsfält, som mer öfverensstämde med hans naturliga böjelse. Han ingick vid den, under E. Stjernströms ledning stående d. v. Mindre teatern i Stockholm och debuterade där i okt. 1854 som Farinelli i sångspelet af samma namn. Efter ett fyraårigt engagement vid denna scen, öfvergick han 1858 till K. teatern, där han gjorde sin debut som Figaro i »Figaros bröllop».
Lika utmärkt i dramatiskt som musikaliskt hänseende, tolkade han en mängd karakterer af det mest olika skaplynne såsom Räfklo i »Målaren och modellerna», Belcor i »Kärleksdrycken», Valentin i »Faust» Jägaren (prinsen) i »Nattlägret i Granada», Carl V i »Ernani», Joconde i »Joconde», Figaro i »Barberaren i Sevilla», Bellman i »En afton på Haga», Holländaren i »Den flygande Holländaren», Don Juan, Hans Heiling, Asmodeus Don Cesar de Bazano, m. fl. 1860--64 tjänstgjorde han som underregissör och 1864--65 som regissör vid den lyriska scenen. För utbildningen af sin konst, hade han företagit flera studieresor till utlandet och gjort en många konstresor inom landet, äfvensom till Norge och Finland. A. har öfversatt och bearbetat många operatexter och utfört åtskilliga kompositioner.
1874--77 sjöng han vid operan i Kristiania och har sedermera som gäst uppträdt på olika Stockholmsteatrar. Sedan 1883 har A. mest verkat som sånglärare. Han utgaf 1891 Försök till en naturlig och förnuftig grundläggning af tonbildningsläran -- ett skarpt och uppseendeväckande arbete. Död d. 21 febr. 1896.
Gift 1868 med Maria Anna Rudolfina Neruda, född i Brünn
(Mähren) 26 mars 1840, dotter af musikdirektören Josef Neruda och
Franziska Merta och inom den musikaliska världen känd som utmärkt
violinist.
