Student i Uppsala 1787, beslöt han sig för den medicinska vägen och utsågs, endast aderton år gammal, att jämte några andra medicine studerande tjänstgöra som underläkare i finska kriget 1790, under d. v. öfverdirektören vid fältlasarettet Per Afzelius. Efter att ha blifvit medicine doktor 1797, förestod han någon tid intendentsplatsen vid Loka hälsobrunn och utnämndes 1803 till regementsläkare vid Smålands lätta dragoner, hvilken befattning han efter tio år lämnade och drog sig undan till privatlifvet. I besittning af en ansenlig förmögenhet genom sitt 1801 ingångna äktenskap med Katarina Nilsson, inköpte han följande året Lessebo järn- och pappersbruk i Kronobergs län, hvilket upprättades ur fullkomlig lägervall till en högst dyrbar och inkomstgifvande possession, med utseende af en välmående köping. Till denna egendom lades sedermera Os bruk och Klefva nickelhaltiga koppargrufva, hvars rikedomar genom ett af A. uppfunnet nytt beredningssätt kunde först rätt tillgodogöras. En fader för sina talrika underhafvande, gjorde han en bland de största donationer någon enskild i vårt land förmått åstadkomma, på samma gång han åt sina arfvingar lämnade millioner.
Såsom ett erkännande af sina patriotiska förtjänster, erhöll han 1814 titel af bergsråd. Ledamot af Vetenskapsakademien.
Död d. 20 maj 1856.