svensk-norsk arffurste, hertig af Dalarna. Född på Drottningholms slott den 24 aug. 1831. Den yngste af dåvarande kronprinsen, sedermera konung Oscar I:s fyra söner med kronprinsessan Josephina Maximiliana Eugenia.
Prinsens undervisning började 1838 under ledning af läraren vid Nya Elementarskolan, sedermera kyrkoherden i Jakobs församling, d:r Lundberg, och fortsatte för denne till 1850. Året förut på hösten aflade prinsen studentexamen. Han vistades 1849--53 tidtals som student i Uppsala. Inskrifven i arméns rullor 1847, utnämndes han två år senare till underlöjtnant vid Lifgardet till häst samt Dalregementet, blef 1859 generalmajor i armén, 1866 generalmajor vid skärgårdsartilleriet och 1872 generallöjtnant. Han var äfven någon tid förste adjutant hos sin broder, Carl XV samt exercisinspektör för skärgårdsartilleriet. Hösten 1856 till våren 1857 vistades prinsen i Schweiz. 1860 företog han en resa till orienten. Hösten 1863 till våren 1864 vistades prins A. på kontinenten och företog efter dansk-tyska kriget en resa till Tyskland och Schweiz för att studera den frivilliga sjukvården i fält. Han verkade sedermera synnerligen lifligt för den i Sverige nybildade föreningen för frivillig sjukvård i fält. Vintern 1873 insjuknade prinsen i ett allvarligt bröstlidande och afled å Stockholms slott den 4 mars s. å. Ehuru otvifvelaktigt den å hufvudets vägnar minst utrustade af Oskar I:s söner, förstod han dock genom sitt manliga, flärdfria väsen förvärfva sig stora sympatier.
Förmäld d. 16 april 1864 med prinsessan Theresia Amalia Carolina
Josephina Antoinetta af Sachsen-Altenburg.
