1861 vann han i Uppsala den filosofiska lagern och framträdde med ett arbete öfver sin älsklingsförfattare: De elocutione Callimachi quæstiones 1856, såsom specimen för docenturen i grekiska språket. Studier öfver denna skald sysselsatte honom för öfrigt under hela hans lefnad, och på dödsbädden testamenterade han sina anteckningar häröfver till en af sina närmaste vänner. Kallad till docent vid universitetet i Uppsala 1866, utnämndes A. två år därefter till lektor i Gefle och erhöll transport till enahanda befattning vid Stockholms gymnasium 1862. Redan från begynnelsen af sin lärareverksamhet ägnade han icke obetydlig del af denna åt arbetande af tidsenliga läroboeker i sitt undervisningsämne och utgaf inom några år: en bearbetning af Krüger, Grekisk grammatik för nybegynnare 1853; Grekiska skriföfningar 1859; Herodoteisk form: lära 1859; Xenophon Anabasis jämte kommentar och lerikon 1861; Grekisk läsebok 1862; Homerus, Odyssée, sex sånger 1864; och Homeri Ilias, sex sånger 1865.
En annan sida af hans litterära verksamhet var utgifvandet af Pedagogisk Tidskrift, hvarmed början skedde 1865, och som både till plan och innehåll så väsentligen skiljer sig från sina föregångare afsamma slag, att A. med skäl kan anses som densammas grundläggare. Död d. 16 sept. 1869.
Gift 1859 med Edla Valborg Holmberg.
