- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:8

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Lagerbring, Gustaf Olof - 4. Lagerbring, Gustaf Otto Robert - Lagercrantz - 1. Lagercrantz, Carl Otto

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

3. Lagerbring, Gustaf Olof, krigare. Född
i Stockholm d. 31 maj 1769;
den föregåendes kusins son och
son af krigsrådet Per Bring,
adlad Lagerbring, och friherrinnan
Kristina Eleonora Hastfehr.

1785 hade L. blifvit
utnämnd till löjtnant vid Upplänningarna
och kommenderades
1788 med sitt regemente till Finland, där han
deltog i affärerna vid Fredrikshamn, Abborfors,
Suttala, i de begge bataljerna vid Svensksund,
m. m. Befordrad 1789 till kapten, kallades han
1792 till öfveradjutant hos konungen, blef 1799
öfverstlöjtnant och 1801 generaladjutant af flygeln.
Under finska fälttåget 1808 erhöll han
order att af gå till Åland och följa generalmajor
Lantingshausen såsom öfveradjutant vid landstigningen
vid Helsinge och sedan öfvertaga befälet
öfver den så kallade andra fördelningen af
södra finska armén, hvari han likväl snart efterträddes
af öfverste Boije, emedan han vågat
göra konungen uppmärksam på, hurusom det
vore omöjligt att med knappt tre tusen man
verkställa landstigningen. Strax efter revolutionen
befordrades L. till öfverste och afsändes
till Petersburg, under hvilken resa han på eget
bevåg slöt en konvention med ryske befälhafvaren,
general von Knorring, och därigenom afböjde
en af ryssarna tillämnad marsch öfver
hafvet till Stockholm.

Efter vunnen befordran
till generalmajor 1813, följde L. svenska armén
till Tyskland, först i egenskap af generaladjutant
och sedan såsom chef för 2:dra brigaden,
upphöjdes 1815 i friherrligt stånd, befordrades
1826 till generallöjtnant och blef 1843 serafimerriddare.

Hedersledamot af Krigsvet.-akad. Död
i Uppsala d. 18 febr. 1847.

Gift 1: 1794 med
Margareta Ulrika Hård af Segerstad och 2:
1816 med Maria Antoinetta Ingelotz.


4. Lagerbring, Gustaf Otto Robert, militär,
ämbets- och riksdagsman. Född
i Järlåsa socken i Uppland d. 9
okt. 1847; den föreg, sonson.
Föräldrar: öfversten, frih. Carl
Gustaf Lagerbring
och Lovisa
Johanna von Kræmer
.

Student i Uppsala 1863, ägnade sig
L. snart åt den militära banan,
blef underlöjtnant vid Upplands regemente 1866
och löjtnant 1873. Tillika tjänstgjorde han som
amanuens vid generalstaben 1878–84 och som
kanslist i riksdagens särskilda försvarsutskott
1878 och 1883 samt i landtförsvarskommittén
1881–82. Redan förut anlitad å det praktiska
lifvets område som direktör för lifförsäkringsaktiebolaget
Victoria, lämnade L., som 1882
avancerat till kapten, 1889 krigstjänsten, sedan
han erhållit den förmånliga posten som direktör
i försäkringsaktiebolaget Skandia, hvilken han
beklädde 1887–97, då han utnämndes till landshöfding
i Göteborgs och Bohus län.

Hans praktiska duglighet hade redan dessförinnan kommit
det allmänna till godo i åtskilliga offentliga
värf, bl. a. som stadsfullmäktig i Stockholm
1889–97 och som ledamot af Andra kammaren
1894–96, där L., som representerade frihandelsvänliga
och moderata åsikter, slöt sig till den
s. k. »nya centern». Från 1900 har L. plats i
Första kammaren som ombud för Göteborgs och
Bohus län och tog som ordf. i arbetareförsäkringsutskottet
verksam del i förandet till seger
af 1901 års olycksfallsförsäkringslag.

Sina rätt lifliga vittra intressen har han bl. a. fullföljt
som redaktör af »Kalender för alla» och
var äfven någon tid sekreterare i »Sällskapet
för nyttiga kunskapers spridande» samt redaktör
för dess tidskrift. Hans kvickhet och slagfärdighet
har gjort honom till en af det glada samfundet
»S. H. T:s» mest uppburna personer.

Gift 1881 med Hedvig Gustafva Albertina
Wilhelmina Nisbeth
.


Lagercrantz. Ättens förste kände stamfader,
assessorn i Göta hofrätt Jakob Larsson Gavelius,
som tagit släktnamnet från födelseorten
Gäfle, hade två söner, hvilka blefvo stamfäder
för hvar sin adliga ätt. Den äldre sonen, öfverkommissarien
vid amiralitetet Magnus Gavelius,
adlades 1682 med namnet Lagercrantz, och den
yngre sonen, kommissarien Jakob Gavelius, adlades
1698 med namnet Lagerstedt.


1. Lagercrantz, Carl Otto, militär, politiker.
Född d. 12 juli 1683; son af förenämnde Magnus
Gavelius
, adlad Lagercrantz, och Anna Maria
Sneckenberg
.

L. ingick tidigt i krigstjänst och
tjänade under Carl XII i Polen, under Stenbock
vid Helsingborg och Gadebusch, samt dessförinnan
under Villars i Nederländerna, där han bl. a.
bevistade fältslagen vid Ramillies, Oudenarde,
Winnendahl och Malplaquet. Härunder avancerade
han i svenska armén till ryttmästare vid
Västgöta kavalleri 1710 och undfick majors titel
1712 och öfverstlöjtnants 1721. I förlitande på
konungens löfte att blifva kommendant i Marstrand,
tog han 1731 afsked från sin befattning
vid armén, men platsen bortgafs under konungens
frånvaro i Hessen och L. befann sig på bar
backe. Han kastade sig då in i politiken och
kom redan 1734 in i sekreta utskottet, där han
snart blef en af det franska partiets verksammaste
handtlangare. Han hade också åtskilliga egenskaper,
ägnade att föra honom till inflytande. Sålunda
besatt han en ej ringa grad af vältalighet,
som visserligen var rå, men skarp, liflig och träffsäker.
I val af medel var han allt utom noggrann
och älskade att slå omkring sig med låtsad
kännedom om de mest djäfvulska komplotter från
motståndarnes sida för att på dylikt sätt bearbeta
tveksamma anhängare, utan att i många
fall de ringaste tillstymmelser till rättvisa lågo
till grund för de på heder och ära gående beskyllningarna.
Han var städse bland dem, som
tillstyrkte de våldsammaste åtgärderna. Penningar
mottog han från mer än ett håll, dock
mest från Frankrike, och bidrog också verksamt
vid 1738–39 års riksdag till Mössrådets störtande.
Han samlade omkring sig ett parti af
unge män, på spe kallade »Lagercrantz’ frikår»,
hvilka ej blott röstade i enlighet med hans anvisningar,
utan oftast med skrik, buller och hotelser
anföllo och nedtystade dem, som voro af
motsatt tanke. I sekreta utskottet var han en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free