- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:9

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Lagercrantz, Carl Otto - 2. Lagercrantz, Carl Gustaf - Lagercrona, Anders - Lagerfelt, Israel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af Hattarnas stortaligaste anförare. Han var en
af dess tolf deputerade, som 1739 uppsatte det
krigiska »bihanget», vid 1740–41 års riksdag,
då han åter var medlem af samma utskott, en
af de tolf, som utgjorde det förstärkta »sekretissimum»
och en af de tio, som skulle bestämma
de blifvande fredsvillkoren. Med hans
hand är ock det i sin lättsinnighet vidunderliga
betänkande skrifvet, som tillstyrkte krigsförklaringen
mot Ryssland.

Sedan kriget var förklaradt,
sattes L., som 1739 blifvit öfverste för
Älfsborgs regemente, som Lewenhaupts närmaste
rådgifvare. Han kunde dock äfven här ej gå
ifrån sin gamla böjelse för konspirationer och
stämplingar. I febr. 1742, då ryssarna uppsade
stilleståndet, sändes L. till Moskva för att underhandla
om dess förnyande men öfverskred
sin fullmakt och började med de ryska ministrarna
inlåta sig i resultatlösa äfventyrliga
underhandlingar. Då han efter återkomsten till
arméen började därstädes agitera för hertig Carl
Peter Ulriks val till svensk tronföljare som ett
universalmedel för fredens återställande, lät Lewenhaupt
fängsla honom och sände honom till
Stockholm, där han ställdes under en ständernas
kommission. Han frigafs visserligen snart, men
blef ej fullt frikänd förrän i april 1743 och
hade härigenom en tygel på sig under 1742–43
års riksdag, men bidrog vid dess slut genom
som vanligt hetsiga och mindre samvetsgranna
utgjutelser till Lewenhaupts och Buddenbrocks
ofärd. Till Dalupprorets kufvande bidrog L.
verksamt, då hans regemente var det första, som
kunde förmås gifva eld å de upproriske. Död
å Sannarp i Halland d. 15 dec. 1746.

Gift 1712 med Anna Kristina Silfwerskiöld.


2. Lagercrantz, Carl Gustaf, militär, statsråd.
Född på Troxhammar å
Svartsjölandet d. 10 juli 1816;
sonsons sonson till den föreg.
yngre broder. Föräldrar: kronofogden,
assessor Carl Jacob Lagercrantz
och Anna Margareta
Benckert
.

Vid sjutton års
ålder inskrefs L. som student vid
Uppsala universitet och erhöll 1836 sin första
officersfullmakt som underlöjtnant vid Svea artilleriregemente.
Efter att under några år genom
militärvetenskapliga studier ha beredt sig
för vidare befordran, utnämndes han till generalstabsofficer
1844, till löjtnant 1845, lärare vid
högre artilleriläroverket å Marieberg 1847, till
adjutant vid k. krigskollegii artilleriafdelning
1848 och kallades året därefter till ledamot af
Krigsvetenskapsakademien. Kapten 1855, befordrades
han 1858 till chef för artilleristaben
och major, i hvilken beställning han följande
året öfverflyttades till Göta artilleri och blef
tillika adjutant hos konungen. 1861 mottog
han guvernörskapet på Karlberg, erhöll året
därefter öfverstes titel samt förordnades 1865
till landshöfding i Jämtlands län. Men redan
följande året inkallades han i konungens rådkammare
såsom chef för finansdepartementet,
från hvilken höga förtroendepost han, till följd
af sjuklighet, nödgades begära afsked i maj
1867 och afled i Stockholm d. 15 därpå följande
oktober.

Led. af riksdagens Första kammare
1866.

Som både enskild och offentlig person
var L. ett mönster af plikttrogenhet, och det kan
med skäl sägas, att han för den offrade sitt lif.
Kallad att intaga friherre Gripenstedts plats i
statsrådet, ägnade han sig åt de mångskiftande
göromålen i sin nya verksamhet med en ifver
och en verksamhet, som i grund krossade hans
ingalunda starka hälsa och efter föga mer än ett
år öppnade hans för tidiga graf.

Gift 1845
med Augusta Emerentia Karolina Zethelius.


Lagercrona, Anders, krigare. Sannolikt född
omkring 1660. Son af assessorn Johan Lagercrona
och Margareta Utterclou.

1702 bevistade
han som generaladjutant slaget vid Klissow
och utnämndes samma år till öfverste för Västerbottens
regemente, med hvilket han deltog i belägringen
af Thorn 1703. Året därpå befordrad
till generalmajor, upphöjdes han 1705 till friherre
och erhöll 1708 konungens befallning att bemäktiga
sig staden Starodub, hvilket likväl misslyckades
genom hans oskicklighet. Icke desto mindre bibehöll
han för en tid konungens ynnest, hvilken
ej sällan var så stor, att den öfvergick den, som
Carl hyste för Rehnsköld och Piper. Som oftast
sågs konungen sitta i L:s tält och lyssna till
hans tal, hvilket, då man visste att det mest
bestod af förtal och skvaller, gjorde belackaren
hatad i hela hären. I Bender började emellertid
hans anseende sjunka. En dag hade han i
konungens närvaro kommit i gräl med den unge
gunstlingen Grothusen, och märkte ej, huru
konungens vrede upplågade vid hans oförsynta
utfall. Slutligen grep Carl med blossande ansikte
efter eldgaffeln och sade: »Jag borde slå
af er benen; men laga er bort och visa er aldrig
mer för mina ögon.» L. kastade sig till konungens
fötter och bad om nåd, men hans fall var ohjälpligt
och beklagades af ingen. Sedermera beskylldes
han att hafva bortsnillat hundratusen
daler silfvermynt för Västerbottens regemente,
äfvensom en hop chartæ-sigillatæmedel. Ännu
1717 fortgick rättegången, för hvars utredande
en särskild nämnd var tillsatt, ehuru man ej
känner utgången.

L. dog d. 7 jan. 1739.

Gift 1687 med Margareta Gyllenadler.


Lagerfelt, Israel, ämbetsman. Född i Linköping
d. 28 april 1610. Föräldrar:
domprosten Israel Olai
och Sigrid Olofsdotter. L. kallade
sig, innan han adlades, först
för Forthelius och sedan för
Israëlsson, under hvilket senare
namn han egentligen är känd på
ämbetsmannabanan.

Efter slutade
studier i Uppsala och en resa utomlands
1637–40, utnämndes han till lektor vid Linköpings
gymnasium, hvilken befattning han likväl
afsade sig mot ett förordnande såsom sekreterare
i riksarkivet 1641. Vid fredsvillkorens uppgörande
i Brömsebro 1645 kallades han till den
maktpåliggande befattningen af sekreterare. Han
utnämndes redan 1644 till häradshöfding i Västra
härad i Småland. 1646 utbytte han sitt ofrälse
stånd mot ett rum på riddarhuset och namnet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/b0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free