- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:17

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Biography and Genealogy, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landberg, Carlo - Landgren, Lars - Landin, Carl Ludvig - Landtmanson, Isak Sven

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Alexandria och samtidigt förordnats till de förenade
rikenas diplomatiske agent i Egypten och
verkade å dessa poster till 1893. L., som s. å.
erhöll kammarherrenyckeln, gaf sig under vintern
1894–95 ut på en ny resa till Syrien och
Abyssinien. Vintern 1898–99 var L. en af ledarne
för en österrikisk expedition till Sydarabien,
men öfvergaf densamma på grund af oenighet
med flera af deltagarne. Senare har han
varit bosatt dels å Saltsjöbaden, dels i utlandet.

Bland hans skrifter må nämnas: Racconti
arabi
1874; Om vigten af ett museum för österländska
fornsaker
1875; I öknar och palmlunder
1881–82; Proverbes et dictons du peuple
arabe
1883; Våra minnen 1886; Critica arabica
1887–88; La langue des Bédouins 1894;
Les dialectes bédouins 1895; Die expedition
nach Süd-Arabien
1899; Till ljuset 1900.


Landgren, Lars, biskop, teologisk skriftställare.
Född den 14 maj 1810 i
Östra Våla församling af Fjerdhundra,
där fadern, härstammande
från en inom Ekedals by i
Enåkers socken bosatt, urgammal
bondsläkt, var arrendator.

L. blef student i Uppsala
1827 och promoverades 1833 till
filosofie doktor. Förordnad till apologist i Uppsala
1835, aflade han därstädes 1838 teol. kandidatexamen
och utnämndes till rektor i Hudiksvall
1839. Prästvigd 1841, undfick han följande
året fullmakt såsom kyrkoherde i Delsbo af
Hälsingland, blef kontraktsprost 1845 och teol.
doktor 1860. Det var icke just någon odeladt
angenäm ort, hvartill L. kom, med en befolkning,
sönderdelad i en mängd sekter och därtill sedan
gammalt känd för råa och vilda seder. Men
beslutsamhet och kraft, när så kräfdes äfven
rent kroppslig sådan, oförtrutenhet i lära
och predikande, omsorg om de elända, rättskaffens
vandel och en aldrig tröttad hjälpsamhet vunno
församlingsborna och förde L:s rykte vida samt
banade honom slutligen vägen till Hernösands
biskopsstol 1876. Ledamot af prästeståndet vid
1856–58 och 1862–63 års riksdagar, hade L.
plats i Första kammaren 1867–68, var vald
ledamot af kyrkomötet 1868 och själfskrifven
sådan 1878 och 1883.

L. var flitigt verksam
som författare. I grunddragen till läran om
dopet
1855 sökte han återgifva så väl den nya
födelsen som rättfärdiggörelsen deras ursprungliga
plats i den lutherska kyrkans lära. I grunddragen
till läran om rättfärdiggörelsen
1869 äro
dessa senare frågor ytterligare utredda. I grunddragen
till läran om helgelsen
1861, sökte han
visa det höga företrädet af den bibliska läran om
samvetet och den mosaiska sedelagens djup. I
grunddragen till läran om Gud 1865, utvecklade
han den ursprungliga meningen med bevisen för
Guds existens och sökte gifva en sammanhängande
uppfattning af Guds egenskaper. I grunddragen
till läran om kyrkan
1856, förfäktade
han gentemot hierarkien kyrkans himmelska frihet
och emot sekterna kyrkans fasthet. Han har
dessutom lämnat uppsatser i Tidskr. för Sv.
kyrkan och i Theol. Tidskrift samt i striden
mot separatisterna åtskilliga smärre skrifter.
För folkundervisningens och nykterhetens befrämjande
var han synnerligen verksam. I sin
egenskap af ordförande i Hälsinglands fornminnessällskap
räddade L. undan förgängelse Enångers
gamla kyrka med dess vackra takmålningar,
lät ditsamla bilder och målningar från medeltiden,
samt ombesörjde kartläggning af landskapets
grafhögar och öfriga fasta fornlämningar.
Till vägledning vid forskningen i Hälsingedialekten
utgaf han Uppränning till en grammatik
för Delsbomålet
1862. Hedersled. af Vitt.-hist.
och Antikv. Akad. Död d. 30 mars 1888 i
Hernösand. Efterföljande år utgåfvos Strödda
predikningar och tal
. Gift 1: 1842 med Matilda
Augusta Ferner
och 2: 1865 med Klara
Maria Martinsson
.


Landin, Carl Ludvig, jurist, justitieombudsman.
Född i Stockholm d. 4
sept. 1789. Föräldrar: kamreraren
i krigsmanshus-kontoret Per
Landin
och Maria Margareta
Österberg
.

Efter i Uppsala aflagd
hofrättsexamen inskrefs L.
1806 som auskultant i Svea hofrätt,
där han 1812 blef fiskal, 1819
assessor och 1826 hofrättsråd. Han förvärfvade
sig under sin juridiska tjänstgöring ett
rykte för såväl juridisk skarpsinnighet och
klar framställning som humant sinnelag och
själfständig karaktär, som föranledde 1834 års
riksdag att välja honom till justitieombudsman.
Valet visade sig ock väl träffadt, enär L. med
aldrig svikande plikttrohet förvaltade sitt viktiga
kall. Den omutliga rättrådighet, hvarmed han
å tjänstens vägnar inför riksrätt utförde åtskilliga
åtal mot högt uppsatta personer, var dock ägnad
att stöta åtskilliga för hufvudet och den frisinnade
uppfattning, han vid åtskilliga tillfällen
ådagalagt, skaffade honom ytterligare fiender
inom det konservativa lägret. Som ledamot
af den 1846 af k. m:t tillsatta kommittén för
afgifvande af förslag till representationens ombildning
hade han uttalat sig för samfälda val,
och i lagberedningen, där han på grund af sitt
ämbete var själfskrifven, hade han ifrigt främjat
de humanitära reformer, som i J. G. Richert
hade sin främste målsman. Glädjen blef därför
stor och högljudd inom det konservativa lägret,
när man 1848 lyckades hindra L:s återval till
justitieombudsman. L. som 1846 blifvit vice
president i Svea hofrätt, återgick nu till denna
tjänst, som han förvaltade till 1854, då han erhöll
afsked med pension. Död ogift d. 11 juni 1858
i samma hus i Stockholm, där han blifvit född.


Landtmanson, Isak Sven, universitetslärare.
Född i Mariestad d. 30 april
1829. Föräldrar: d. v. rektorn,
sedermera prosten Carl Landtmanson
och Sara Sofia Friberger.

Student i Uppsala
1847, ägnade sig L. först åt
studier för filosofiska doktorsgraden,
hvilken han vann 1854,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:09:32 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free