- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:30

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Biography and Genealogy, Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Leffler (Edgren), Anne Charlotte - 1. Lefrén, Lars Olofsson - 2. Lefrén, Carl Adolf af - 3. Lefrén, Johan Peter - Lehnberg, Magnus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hur den utvecklade nutidskvinnan skall kunna
bevara sin personlighet och individuella lifsgärning
på det erotiska området. Jämte Sonja
Kovalevski skref hon 1887 dubbeldramat Kampen
för lyckan
. Efter en italiensk resa 1888 skildes
hon 1889 från sin make och ingick följande år
i Rom äktenskap med hertigen af Cajanello,
professor i matematik vid Neapels universitet.
Samma år utkom ytterligare en del »Ur lifvet»,
Kvinnlighet och erotik, en lofsång öfver kärleken.
Följande året skref hon komedierna Familjelycka
och Den kärleken!, utgifna 1892 med
situationen Moster Malvina; 1892 en biografi
öfver Sonja Kovalevski
samt sagospelet Sanningens
vägar
. Död i Neapel d. 21 okt. 1892.

Hennes Efterlämnade skrifter utkommo 1893.
Åtskilliga af hennes arbeten ha öfversatts på olika
främmande språk.

Fru E. lefde under en
litterär brytningstid och mycket af, hvad hon
skrifvit, utgör i alltför hög grad stridsskrifter för
att ha bestående litterärt värde. Men hon har
tecknat åtskilliga lifsbilder, hvari det allmänmänskliga
skildras på ett ovanligt gripande och
åskådligt sätt. Flera af hennes mindre berättelser
tillhöra på grund häraf det bästa som svensk
novellistik har att bjuda på. En lefnadsteckning
öfver henne är 1893 utgifven af Ellen Key.


1. Lefrén, Lars Olofsson, orientalist, teolog.
Född i Levene socken i Västergötland d. 19 dec.
1722 och son af en bonde Olof Carlsson och dennes
hustru Anna Persdotter.

Gossens tidigt visade
håg för läsning förmådde föräldrarna att skicka
honom till Skara skola och, sedan han äfven genomgått
gymnasium, låta honom fortsätta sina studier
vid universitetet i Åbo 1746. Promoverad till fil.
magister 1751, kallades han året därefter till
docent i österländska språk och utnämndes till
adjunkt i filosofiska fakulteten 1765. Förordnad
1770 till akademie bibliotekarie, befordrades han
två år senare till professor i österländska språk
hvarjämte han inkallades till ledamot i bibelkommissionen.
1784 utbytte han nämnda lärostol
emot tredje teologie professuren med Nådendals
pastorat till prebende samt befordrades 1790
till andre teologie professor, hvilket ämbete han
innehade till sin död d. 15 jan. 1803.

Såsom orientalist och teolog ägde L. en djup och omfattande
lärdom. I yngre år sysselsatte han sig
äfven med vitterhet, hvarpå ett par prof finnas
intagna i Salvii lärda tidningar 1753–54. Frukten
af sina vetenskapliga forskningar nedlade han
endast i akademiska dissertationer, för hvilka
han presiderat till ett antal af öfver femtio, alla
tryckta i Åbo.

Gift 1775 med Johanna Elisabet
Leijonancker
.

Tvenne af hans söner beträdde
den militära banan och blefvo hvar för sig adlade.
Äldst var


2. Lefrén, Carl Adolf af, krigare. Född i
Åbo d. 16 maj 1779.

L. studerade först
lagfarenhet vid Åbo universitet, men ingick
1797 som underofficer vid Åbo läns lätta infanteribataljon
och erhöll sin första officersfullmakt
fyra år senare såsom fänrik vid Tavastehus
regemente. Sedermera förflyttad till
Lifregementets värfvade lätta infanteribataljon,
blef L. 1803 sekundlöjtnant. Han deltog 1808
i von Vegesacks, Lantingshausens och Lagerbrings
landstigningsförsök i västra Finland och
befordrades 1809 till premierlöjtnant. Sedan han
sistnämnda år erhållit fullmakt såsom kapten i
armén och blifvit prydd med guldmedaljen för
tapperhet i fält, befordrades han 1815 till kapten
vid Andra lifgardet, 1816 till major i generalstaben,
adlades 1818 med namnet af Lefrén,
och utnämndes 1820 till öfverstelöjtnant i generalstaben
samt undfick slutligen 1827 fullmakt som
öfverste i armén. 1829 tog han afsked ur krigstjänsten.
Död i Björneborg i Finland d. 5 jan.
1844, och slöt själf sin adliga ätt.

Gift 1:
1818 med Anna Sofia Elisabet Gyllenbögel och
2: 1824 med Margareta Sofia Frenckell.


3. Lefrén, Johan Peter, militär. Född i Åbo
d. 17 jan. 1784; den föregåendes
bror.

Vid femton års ålder
inskrifven som kadett vid Karlbergs
krigsskola, utexaminerades
han därifrån 1802 och utnämndes
s. å. till fänrik vid Lifregementets
värfvade infanteri. 1806 öfverflyttad
som löjtnant vid Fältmätningskåren
och 1808 befordrad till stabsadjutant
vid generaladjutantsexpeditionen och 1809 kapten
i armén, tjänstgjorde han vid norra arméens
svenska fördelning, under von Döbeln, och bevistade
fyra år senare fälttåget i Norge, där han
var anställd som befälhafvare för fältmätningsofficerarne
och som öfveradjutant för yttre ärenden
hos den under öfverbefälhafvaren von Essen
ställda 2:a armékåren. Utnämnd 1814 till öfverstelöjtnant
i armén, adlades han 1818 med bibehållande
af sitt namn och förordnades 1821 till
guvernör för krigsakademien på Karlberg. Sedan
han 1828 blifvit anställd som chef för kronprinsen
Oscars adjutants- och ordonnansofficerskårer, gingo
hans befordringar hastigare. 1830 utnämnd till
generalmajor, blef han 1839 chef för ingenjörkåren
med fortifikationsgenerals lön, 1843 generallöjtnant
och 1844 t. f. president i krigskollegium.
1847 förflyttades han till generalbefälhafvare i
fjärde militärdistriktet, från hvilken post han
1856 tog afsked, utnämndes 1850 till serafimerriddare
och blef general af infanteriet 1860.

L. deltog äfven i sin tids politiska lif som representant
för sin ätt å riddarhuset och utöfvade
ett ganska stort inflytande inom det konservativa
parti, han tillhörde. Varaktigare och mera värderade
minnen torde han likväl ha efterlämnat
i hvad han verkat för bildningens höjande inom
landet, ej blott den militära, utan för upplysningens
spridande äfven till andra samhällsklasser.
L. var sålunda en af dem, som 1827 inrättade
Nya elementarskolan i Stockholm, där företrädesvis
hans idéer, bl. a. den s. k. fria flyttningen,
skulle pröfvas. 1812 lärare i krigskonst vid de
1811 sammanslagna fortifikations- och fältmätningskårernas
läroverk, gaf L. utmärkta lektioner.
Hans 1817–18 utgifna Föreläsningar i krigsvetenskapen
anses i sitt slag som verkliga mönster.
Ledamot af Krigsvetenskaps- och Vetenskapsakademierna.
Död i Stockholm d. 9 jan. 1862.

Gift 1815 med Maria Antoinetta Hedman,


Lehnberg, Magnus, vältalare teolog. Född i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:09:32 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free