- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:32

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leijoncrona, Christofer - Leijonhielm, Anders - Leijonhufvud - 1. Leijonhufvud, Sten Eriksson - 2. Leijonhufvud, Margareta, Gustaf I:s drottning, den föreg. syster, se Margareta - 3. Leijonhufvud, Märta, den föreg. syster, se Sture, Märta - 4. Leijonhufvud, Erik Abrahamsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

några visor kunnat bibehålla ett äradt, ett älskadt
namn.»

I den rad af sångare, som uppstodo
samtidigt med eller strax efter Stjernhjelm och
i skilda toner profvade sina skaldegåfvor, intager
L. ett framstående rum. Förträffligast äro hans
Visor, i hvilka han mera oberoende af formen,
än i sina sonettartade sånger, kunnat lämna fritt
lopp åt sin känsla. Han har utom dessa skrifvit
Habor och Signill, Tvenne herdars samtal,
m. fl. stycken, intagna i Hansellis samling 1863.

Gift med Francoise Whittkell, en styfdotter
till envoyén Leijonberg.


Leijonhielm, Anders, krigare. Född d. 20
jan. 1655. Föräldrar: öfversten Erik Baaz
– hvilken, son af biskopen i Växjö Johan Baazius,
1667 adlades under namnet Leijonhielm
– och Kristina Andersdotter.

L. började
sin krigarebana såsom volontär vid Lifgardet
till fot 1673 och utnämndes året därefter till
fänrik vid Kalmar regemente. Han deltog därefter
i kriget i Skåne och blef, när Kristianstad
med storm intogs af danskarna, fången och
bortförd till Danmark. Under Carl XII:s krig
bevistade han landstigningen på Seeland, slaget
vid Klissow, belägringen af Thorn och 1704
den häftiga drabbningen vid Latovicz, där han
med 450 man omringades af 3,000 kosacker
och 400 sachsare. När hälften af hans manskap
stupat, måste L. ge sig fången, hvarefter de återstående
emot pardon nedhöggos af kosackerna
och L. bortfördes till Sachsen. Befriad ur fångenskapen,
åtföljde han svenska hären genom Polen
och Ukrajn och deltog i slaget vid Poltava. Här
lämnade han valplatsen med förlust af sitt vänstra
ben, som borttogs af en kanonkula, men lyckades
rädda sig in på turkiska området, och utnämndes
af konung Carl 1710 till öfverste för Jönköpings
regemente. Återkommen till Sverige förordnades
han 1714 till landshöfding i Östergötlands län,
hvarifrån han fyra år senare flyttades till samma
ämbete i Jönköping. 1718 undfick han fullmakt
som generalmajor och upphöjdes 1719 till friherre.
Död d. 27 dec. 1727.

Gift 1687 med
Ebba Emerentia Leijoncrantz.


Leijonhufvud. Ätten kan sägas härstamma från
Selaön i Södermanland, där dess förste med
säkerhet kände medlem är »Christiern i Brunzebierghe».
Förra tiders genealoger anse dock, att
ätten är af halländsk härkomst. Abraham
Kristiernsson
, som lefde på 1400-talet, är den
förste af ätten, hvilken omtalas som riksråd, och
med honom började ätten intaga sin plats bland
rikets förnämsta ätter. En af hans sondöttrar,
Margareta Eriksdotter, blef Gustaf I:s andra
gemål. Genom hennes yngre broder Sten Erikssons
upphöjande i friherrligt stånd vid Erik
XIV:s kröning 1561 delades ätten i två grenar,
en adlig och en friherrlig, den senare nämnd till
Gräfsnäs. Den friherrliga ätten erhöll greflig
värdighet 1568, samma dag Sten Eriksson afled,
och hans änka fick följande år bekräftelse härpå.
Den adliga ätten L. utgjordes af afkomlingar
efter Sten Erikssons äldre broder Abraham, som
afled 1556. Dennes sonson Abraham L. blef
1610 friherre. Det hade sålunda åter blifvit en
adlig och en friherrlig ätt; hvilken senare utdog
med stiftaren 1618. Abrahams halfbroder, landshöfdingen
Gustaf L., upphöjdes 1651 i friherrligt
stånd, och någon adlig ätt fanns då icke, ty
alla Gustaf L:s syskon voro redan döda och
hade icke haft några barn. Redan grefve Sten
Eriksson Leijonhufvuds barn började skrifva sig
Lewenkopf, snart utbytt mot Lewenhaupt (se nedan).


1. Leijonhufvud, Sten Eriksson, riksråd. Född
d. 25 aug. 1518; son af riksrådet Erik Abrahamsson,
som afrättades vid Stockholms blodbad 1520,
och Ebba Vase.

Svåger med konungen samt
därtill klok och erfaren, åtnjöt han af Gustaf I
stort förtroende och användes af honom till många
riksviktiga värf. 1542 afsändes han till Frankrike
för att afsluta ett förbund med konung
Frans I, och förordnades tre år senare till ståthållare
i Östergötland, med särskild befallning
att befästa Vadstena och Vimmerby. 1551 kallas
han »konungens öfversta sekreta råd» och blef
1554 riksråd samt 1556 höfvidsman på Jönköpings
slott och ståthållare i Småland, hvarifrån
han innan 1557 års slut förflyttades som öfverstebefallningsman
till Viborg.

Ehuru i själ och
hjärta sin syster Margaretas söner mera tillgifven,
visade han dock i det längsta Erik XIV sin
trohet och rönte af honom samma förtroende,
som af hans far. Vid konungens kröning upphöjd
till friherre, skickades han 1563 att uppgöra
frieriet emellan Erik och prinsessan Kristina
af Hessen, men blef i Danmark kvarhållen och
återkom ej förrän efter två år till Sverige. När
Eriks misstroende mot högadeln begynte upplåga,
var Sten Eriksson bland de af honom misstänkta,
hvarför denne fängslades och fördes till Uppsala,
där han med nätt nöd undgick att dela Sturarnes
öde. Konungen hade nämligen befallt, att endast
»herr Sten» skulle skonas, och i ovisshet, om
härmed menades L. eller Sten Axelsson Banér,
skonade knektarna båda till lifvet.

Vid hertigarnas
uppror öfvergick L. på deras sida och åtog
sig jämte Pontus De la Gardie att söka tillfångataga
konungen i Stockholm. Genom hemligt
förstånd med borgerskapet och besättningen
lyckades de obemärkt inkomma i staden. Erik,
som var i kyrkan, skyndade till slottet, och när
Sten Eriksson ville afskära honom flykten, sårades
han af en drabant med en hillebard, så att han
afled d. 5 okt. 1568.

Gift, jämt på dagen
tjugu år förut, med Ebba Månsdotter (Lilliehöök),
dotter till den i Västgötabullret på Gustaf
I:s tid bekante Måns Brynteson och gemenligen
kallad »gref Ebba» för sin tilltagsenhet.


2. Leijonhufvud, Margareta, Gustaf I:s drottning,
den föreg, syster, se Margareta.


3. Leijonhufvud, Märta, den föreg, syster, se
Sture, Märta.


4. Leijonhufvud, Erik Abrahamsson, riksråd.
Född i Stockholm 1552; de föreg. brorson. Föräldrar:
ståthållaren Abraham Eriksson Leijonhufvud
och Anna Thott.

Vid tretton års ålder
åtföljde han sin farbroder, riksrådet Sten Eriksson,
på dennes friarebeskickning till Hessen och blef
jämte honom anhållen i Danmark, dock med frihet
att få besöka några högskolor i Tyskland, där han
i synnerhet förvärfvade sig stor färdighet i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:34:28 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sbh/b0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free